Plötsligt har jag flera nya uppdrag för Utkik Media, intressanta uppdrag som måste göras. Bloggandet får vänta, twittrandet får vänta, allt annat får också vänta. Annars skulle jag skiva om diskussionerna kring en stoppad annons i tidningen Dagen, men det hinns inte med just nu. Det gör inte så mycket läs Emanuel Karlstens blogg i stället! Medievärlden beskriver situationen här. Och Kyrkans Tidning skrev först.
Emanuel har jobbat på Dagen och just därför började jag följa tidningen rätt noggrant. Skälet är att Emanuel är en ung journalist med en ovanligt konsekvent och klok publicistisk inställning. Och en fena på allt som har med sociala medier och sådant att göra, en intressant kollega!
Nu finns Emanuel på Expressen som redaktör med inriktning på sociala medier. Där har han säkert hamnat på rätt jobb, men just i dag har han mentalt återvänt tll Dagen på sin blogg och skriver om tidningens beslut att stoppa en annons, en för Emanuel smärtsam situation. Jag håller med honom, läs hans blogg här.
måndag 14 juni 2010
torsdag 10 juni 2010
Årets första Orvesto
I dag offentliggörs de senaste Orvesto-siffrorna, det vill säga resultatet av de återkommande undersökningarna som visar hur många människor som läser de olika tidningarna.
Dagens Media publicerade siffror redan vid midnatt, exakt klockan 00.00, när de blev offentliga. Dagens Media publicerade en minut senare också siffror för bland annat kändistidningarna. Fackets tidning Journalisten redovisade också de färska siffrorna.
Expressens chefredaktör Thomas Mattsson bloggade också snabbt om siffrorna som alltid kollas ingående av branschens redaktörer och direktörer. Hans text publicerades klockan 01.59 och då hade säkert redaktören precis kommit hem från Expressens sommarfest som hölls under onsdagskvällen. Ambitiöst!
Siffrorna kommer att granskas och analyseras in i detalj i alla tidningshus; de är viktiga för bedömningen av hur det egentligen går för tidningarna. Tidningen Resumé konstaterade redan i natt att Svenska Dagbladet, Stockholms City och Dagens Industri drabbades av nedgångar.
Själv ska jag åka till Strömsholm för ett redaktionsråd på Ridsportförbundets medlemstidning Häst&Ryttare. Där ska vi nog också prata Orvestos siffror; tidningen startades 2005 och har trots sin ungdom noterat utmärkta siffror i undersökningarna.
Dagens Media publicerade siffror redan vid midnatt, exakt klockan 00.00, när de blev offentliga. Dagens Media publicerade en minut senare också siffror för bland annat kändistidningarna. Fackets tidning Journalisten redovisade också de färska siffrorna.
Expressens chefredaktör Thomas Mattsson bloggade också snabbt om siffrorna som alltid kollas ingående av branschens redaktörer och direktörer. Hans text publicerades klockan 01.59 och då hade säkert redaktören precis kommit hem från Expressens sommarfest som hölls under onsdagskvällen. Ambitiöst!
Siffrorna kommer att granskas och analyseras in i detalj i alla tidningshus; de är viktiga för bedömningen av hur det egentligen går för tidningarna. Tidningen Resumé konstaterade redan i natt att Svenska Dagbladet, Stockholms City och Dagens Industri drabbades av nedgångar.
Själv ska jag åka till Strömsholm för ett redaktionsråd på Ridsportförbundets medlemstidning Häst&Ryttare. Där ska vi nog också prata Orvestos siffror; tidningen startades 2005 och har trots sin ungdom noterat utmärkta siffror i undersökningarna.
tisdag 8 juni 2010
Världskulturmuseet ändrar sig
Kors i taket, hör och häpna - byråkraterna på Världskulturmuseet ändrar sig. Efter den massiva kritiken mot beslutet att backa inför religiösa fanatiker ändrade sig museets ledning enligt GT och tänker nu snarast möjligt ställa ut bilderna av fotografen Elisabeth_Ohlson_Wallin. Bra. Men pinsamt.
Det är naturligtvis bra att beslutet ändras, men det är pinsamt att det sker under galgen efter allvarlig kritik från många håll. Hur kan det komma sig att så många ledande statliga tjänstemän i olika förvaltningar är så osäkra i sina bedömningar om vad som är klokt och rätt, särskilt när det gäller kopplingar till tryck- och yttrandefriheten? Svåra grejer, tydligen. Konstigt nog.
Jag förmodar att vissa som trampar fel kanske bara sätter upp fingret i luften och känner efter vad de tror (rent populistiskt) är rätt enligt somliga och fattar sitt beslut därefter. Sitt felaktiga beslut.
Och så kanske det dessvärre går till även när de korrigerar sitt beslut, som i det här fallet. Tanken förskräcker, vad sjutton tycker de egentligen är rätt eller fel!
Det är naturligtvis bra att beslutet ändras, men det är pinsamt att det sker under galgen efter allvarlig kritik från många håll. Hur kan det komma sig att så många ledande statliga tjänstemän i olika förvaltningar är så osäkra i sina bedömningar om vad som är klokt och rätt, särskilt när det gäller kopplingar till tryck- och yttrandefriheten? Svåra grejer, tydligen. Konstigt nog.
Jag förmodar att vissa som trampar fel kanske bara sätter upp fingret i luften och känner efter vad de tror (rent populistiskt) är rätt enligt somliga och fattar sitt beslut därefter. Sitt felaktiga beslut.
Och så kanske det dessvärre går till även när de korrigerar sitt beslut, som i det här fallet. Tanken förskräcker, vad sjutton tycker de egentligen är rätt eller fel!
Världskulturmuseets harakiri
Världskulturmuseet i Göteborg verkar vara en riktigt konstig statlig institution. Museet har som bekant stoppat en utställning av fotografen Elisabeth Ohlson Wallin, trots att hon och institutionen hade kommit överens om samarbetet och trots att museet hade gett fotografen ekonomiska bidrag.
Orsak? Museet tog, häpnadsväckande nog, kontakt med ledande företrädare för olika religiösa organisationer och kollade om det kunde bli bråk! Och när fotografen framträdde i televisionen och berättade om saken tröttnade byråkraterna slutgiltigt.
Alltså, om ledningen för det museet kan sitta kvar efter detta så måste man på sitt sätt bli imponerad av dess överlevnadsförmåga. Hur mycket ska statliga chefer kunna göra bort sig utan att få ta de självklara konsekvenserna?
Humanisternas ordförande Christer Sturmark funderar i liknande banor på Newsmill. Han har naturligtvis rätt den här gången. Sverige har inte råd med den hör typen av kulturella och politiska självmål, hur kan de ske? Prästen Lars Gårdmark - intressant person! - har också skrivit bra på Newsmill om skandalen.
Om jag fattat saken rätt så är en idé med Världskulturmuseet att lyfta fram olika kulturer, synsätt och ställningstaganden mot varandra. Och nu sabbas varumärket helt genom att museet nu bjöd in och frågade de mest upprörda kritikerna till fotografen om de kunde acceptera att utställningen öppnades.....?!
Och de kunde de tydligen inte tänka sig.
Det borde museiledningen ha förstått utan att fråga de religiösa ledarna. Och de borde, utan att ha frågat de religiösa ledarna om de förväntade svaren, ha öppnat utställningen. Men icke, de bjöd in de som de visste skulle säga nej. Och gjorde som de sa...
Detta är ytterligare ett exempel på att yttrandefriheten sitter löst i dagens Sverige. Det är ingen nyhet, men det är märkligt i sammanhanget att museet med sin rädda ledning faktiskt inte ens hade behövt utsätta sig (och oss andra) för detta. Varför engagerade sig museet i Ohlson Wallins utställning om deras oro fanns där; alla på museet måste ju rimligen ha haft klart för sig vem den framträdande och kontroversiella fotografen Elisabeth Ohlson Wallin är och vad hennes utställningar handlar om, homosexuella människor. Det orkade inte museet med.
Ska inte svenska ledare inom kultursektorn klara att argumentera för att de homosexuellas sak diskuteras i konstnärliga sammanhang?
Konstigt, det här framstår som en aningslös och skickligt genomförd harakiri i museivärlden.
Varför?
Orsak? Museet tog, häpnadsväckande nog, kontakt med ledande företrädare för olika religiösa organisationer och kollade om det kunde bli bråk! Och när fotografen framträdde i televisionen och berättade om saken tröttnade byråkraterna slutgiltigt.
Alltså, om ledningen för det museet kan sitta kvar efter detta så måste man på sitt sätt bli imponerad av dess överlevnadsförmåga. Hur mycket ska statliga chefer kunna göra bort sig utan att få ta de självklara konsekvenserna?
Humanisternas ordförande Christer Sturmark funderar i liknande banor på Newsmill. Han har naturligtvis rätt den här gången. Sverige har inte råd med den hör typen av kulturella och politiska självmål, hur kan de ske? Prästen Lars Gårdmark - intressant person! - har också skrivit bra på Newsmill om skandalen.
Om jag fattat saken rätt så är en idé med Världskulturmuseet att lyfta fram olika kulturer, synsätt och ställningstaganden mot varandra. Och nu sabbas varumärket helt genom att museet nu bjöd in och frågade de mest upprörda kritikerna till fotografen om de kunde acceptera att utställningen öppnades.....?!
Och de kunde de tydligen inte tänka sig.
Det borde museiledningen ha förstått utan att fråga de religiösa ledarna. Och de borde, utan att ha frågat de religiösa ledarna om de förväntade svaren, ha öppnat utställningen. Men icke, de bjöd in de som de visste skulle säga nej. Och gjorde som de sa...
Detta är ytterligare ett exempel på att yttrandefriheten sitter löst i dagens Sverige. Det är ingen nyhet, men det är märkligt i sammanhanget att museet med sin rädda ledning faktiskt inte ens hade behövt utsätta sig (och oss andra) för detta. Varför engagerade sig museet i Ohlson Wallins utställning om deras oro fanns där; alla på museet måste ju rimligen ha haft klart för sig vem den framträdande och kontroversiella fotografen Elisabeth Ohlson Wallin är och vad hennes utställningar handlar om, homosexuella människor. Det orkade inte museet med.
Ska inte svenska ledare inom kultursektorn klara att argumentera för att de homosexuellas sak diskuteras i konstnärliga sammanhang?
Konstigt, det här framstår som en aningslös och skickligt genomförd harakiri i museivärlden.
Varför?
söndag 6 juni 2010
Tidningsfria dagar, bra eller dåligt?
Det är konstigt att dagstidningar fortfarande inte kommer ut årets alla dagar. De flesta ägarna betraktar de facto fortfarande papperstidningen som sin huvudprodukt och då vore det väl naturligt att konkurrera med den varje dag och inte hänvisa till sina nättidningar. Tänk om till exempel DN inte kommer ut då något riktigt allvarligt hänt. Eller är det kanske bra med tidningsfria dagar?
Tidningarnas utgivningsfrekvens har diskuterats i många år. Medievisionären Joakim Jardenberg skrev till exempel om saken på mindpark.se 2008. Jag håller med honom. Dagen efter skrev han igen och föreslog en metod för att påverka tidningarna. Han tycker att alla läsare borde ringa och anmäla utebliven tidning.
I dag på nationaldagen har de tidningsfria dagarna diskuterats livligt på Twitter. Jan Gradvall var en av dem som diskuterade saken och han frågade sig bland annat detta, "@jangradvall Har morgontidningar längre råd att vara så nonchalanta mot sina läsare att de inte kommer ut 365 dagar om året?"
Gradvall funderade också över vad som hade hänt om Dagen D inträffat dag före tidningsfri dag... Dagen D inträffade just den 6 juni, men varken den dagen eller dagen därpå var så kallade tidningsfri dag i Sverige på den tiden.
Många chefredaktörer vill nog gärna ge ut tidningarna årets alla dagar, men det är alltid distributionskostnaderna som fällt avgörandet; tidningsägarna tycker att det blir för dyrt att ge ut sina papperstidningar även de tidningsfria dagarna. Med det synsättet vore det logiskt att inte ge ut dem alls.
Tidningar ska naturligtvis komma ut varje dag. Därför var det roligt att som chefredaktör på Gefle Dagblad, GD, medverka till att tidningen åtminstone började komma ut även på söndagarna. Ett tufft beslut för ägarna och det kan under de senaste årens lågkonjunktur funnits stunder då de kanske ångrat sig.
Nu går tidningarna mot en ny högkonjunktur och pengarna ökar i kassan, men med tiden kommer naturligtvis nya lågkonjunkturer. Och strukturellt får papperstidningarna det allt svårare att klara konkurrensen från modernare medier. Det handlar inte bara om pengar utan också om vad människor lägger sin tid på.
Så vem vet, förr eller senare kanske en del papperstidningar måste minska sin utgivningsfrekvens och bli fådagarstidningar. Då är det naturligtvis helger som bör prioriteras i utgivningsplanen, det är då man hinner läsa tidningen.
Sådana lösningar kan säkert bli bra med frikostig läsning de dagar tidningarna trycks och fortlöpande tät rapportering på tidningssajterna övriga dagar.
När Gefle Dagblad blev sjudagarstidning följde Arbetarbladet, AB, snabbt efter; dess ägare tog starkt intryck av vad "den svenska medievärldens gudfader", Thorbjörn Larsson, Aftonbladets tidigare chefredaktör, tyckte i styrelsen där han då var ledamot.
Larsson menade att det var helt nödvändigt att AB följde efter. Det var också precis vad vi på GD trodde att konkurrenten AB skulle göra, konkurrensens paradox leder alltid i medievärlden till att man gör på samma sätt som konkurrenten. Därför blir konkurrerande tidningar inga bra alternativ till varandra.
Personligen hade jag därför blivit mer bekymrad för GD:s del om AB valt att dra ner sin utgivning några dagar, sänkt priset och satsat på en kreativ komplettering på nätet. Det hade varit spännande! Nu tog Arbetarbladet i stället på sig en tung ekonomisk uppgift och gissningsvis påskyndade detta faktum fusionen mellan tidningarna i Gävle. Bra det.
Färre utgivningsdagar kan säkert bli aktuellt på olika håll när tidningsutgivare måste tänka om och tuffare än nu bryta upp gamla strukturer och arbeta på ett nytt sätt. Detta särskilt om ingen går över till en helt digital distribution av tidningarna hem till till dataskärmar eller printrar. Det kommer förhoppningsvis någon gång att prövas någonstans där man tänker framåt.
Distributionen är dyr och således därför märkligt nog också ett argument emot den kärnverksamhet den betjänar, tidningsutgivning. Tidningsdistribution är också hopplöst omodern och miljöfientlig i en tid då det faktiskt går att sprida nyheter och reklam på ett annat sätt. Alternativ finns.
Ändå fortsätter vi att fälla träd som körs av lastbilar till rykande fabriker. Där blir träden pappersrullar som körs ut över landet till dyra tryckerier i lastbilar, papperet blir tidningar som mitt i natten körs ut över landet. Tidningarna läses runt 30 minuter och körs av hushåll i bil till återvinningscentraler där de hämtas av lastbilar som kör pappret till fabriker som förvandlar dem till papper som...
ojoj!
Det kanske inte skulle vara så dumt med fler tidningsfria dagar!
Ändå - tills dess den moderniseringen görs bör dock tidningar komma ut alla dagar, särskilt i de tidningshus som fortfarande vill bibehålla papperstidningen som huvudprodukt. Som till exempel Dagens Nyheter.
Tidningarnas utgivningsfrekvens har diskuterats i många år. Medievisionären Joakim Jardenberg skrev till exempel om saken på mindpark.se 2008. Jag håller med honom. Dagen efter skrev han igen och föreslog en metod för att påverka tidningarna. Han tycker att alla läsare borde ringa och anmäla utebliven tidning.
I dag på nationaldagen har de tidningsfria dagarna diskuterats livligt på Twitter. Jan Gradvall var en av dem som diskuterade saken och han frågade sig bland annat detta, "@jangradvall Har morgontidningar längre råd att vara så nonchalanta mot sina läsare att de inte kommer ut 365 dagar om året?"
Gradvall funderade också över vad som hade hänt om Dagen D inträffat dag före tidningsfri dag... Dagen D inträffade just den 6 juni, men varken den dagen eller dagen därpå var så kallade tidningsfri dag i Sverige på den tiden.
Många chefredaktörer vill nog gärna ge ut tidningarna årets alla dagar, men det är alltid distributionskostnaderna som fällt avgörandet; tidningsägarna tycker att det blir för dyrt att ge ut sina papperstidningar även de tidningsfria dagarna. Med det synsättet vore det logiskt att inte ge ut dem alls.
Tidningar ska naturligtvis komma ut varje dag. Därför var det roligt att som chefredaktör på Gefle Dagblad, GD, medverka till att tidningen åtminstone började komma ut även på söndagarna. Ett tufft beslut för ägarna och det kan under de senaste årens lågkonjunktur funnits stunder då de kanske ångrat sig.
Nu går tidningarna mot en ny högkonjunktur och pengarna ökar i kassan, men med tiden kommer naturligtvis nya lågkonjunkturer. Och strukturellt får papperstidningarna det allt svårare att klara konkurrensen från modernare medier. Det handlar inte bara om pengar utan också om vad människor lägger sin tid på.
Så vem vet, förr eller senare kanske en del papperstidningar måste minska sin utgivningsfrekvens och bli fådagarstidningar. Då är det naturligtvis helger som bör prioriteras i utgivningsplanen, det är då man hinner läsa tidningen.
Sådana lösningar kan säkert bli bra med frikostig läsning de dagar tidningarna trycks och fortlöpande tät rapportering på tidningssajterna övriga dagar.
När Gefle Dagblad blev sjudagarstidning följde Arbetarbladet, AB, snabbt efter; dess ägare tog starkt intryck av vad "den svenska medievärldens gudfader", Thorbjörn Larsson, Aftonbladets tidigare chefredaktör, tyckte i styrelsen där han då var ledamot.
Larsson menade att det var helt nödvändigt att AB följde efter. Det var också precis vad vi på GD trodde att konkurrenten AB skulle göra, konkurrensens paradox leder alltid i medievärlden till att man gör på samma sätt som konkurrenten. Därför blir konkurrerande tidningar inga bra alternativ till varandra.
Personligen hade jag därför blivit mer bekymrad för GD:s del om AB valt att dra ner sin utgivning några dagar, sänkt priset och satsat på en kreativ komplettering på nätet. Det hade varit spännande! Nu tog Arbetarbladet i stället på sig en tung ekonomisk uppgift och gissningsvis påskyndade detta faktum fusionen mellan tidningarna i Gävle. Bra det.
Färre utgivningsdagar kan säkert bli aktuellt på olika håll när tidningsutgivare måste tänka om och tuffare än nu bryta upp gamla strukturer och arbeta på ett nytt sätt. Detta särskilt om ingen går över till en helt digital distribution av tidningarna hem till till dataskärmar eller printrar. Det kommer förhoppningsvis någon gång att prövas någonstans där man tänker framåt.
Distributionen är dyr och således därför märkligt nog också ett argument emot den kärnverksamhet den betjänar, tidningsutgivning. Tidningsdistribution är också hopplöst omodern och miljöfientlig i en tid då det faktiskt går att sprida nyheter och reklam på ett annat sätt. Alternativ finns.
Ändå fortsätter vi att fälla träd som körs av lastbilar till rykande fabriker. Där blir träden pappersrullar som körs ut över landet till dyra tryckerier i lastbilar, papperet blir tidningar som mitt i natten körs ut över landet. Tidningarna läses runt 30 minuter och körs av hushåll i bil till återvinningscentraler där de hämtas av lastbilar som kör pappret till fabriker som förvandlar dem till papper som...
ojoj!
Det kanske inte skulle vara så dumt med fler tidningsfria dagar!
Ändå - tills dess den moderniseringen görs bör dock tidningar komma ut alla dagar, särskilt i de tidningshus som fortfarande vill bibehålla papperstidningen som huvudprodukt. Som till exempel Dagens Nyheter.
fredag 4 juni 2010
Corazza Bildt och Svensson skämmer ut sig
Kristdemokraten Alf Svensson och moderaten Anna-Maria Corazza Bildt är två av dem i EU-parlamentet som anser att Goggle och andra sökmotorer ska tvingas lagra surfarnas sökord. Motivet är att på så sätt spåra pedofiler!
Det är märkligt att ord som barnporr, pedofiler, sexualiserat samhälle och pornografi kan få normalt kloka människor i allmänhet och politiker i synnerhet att gå med på vilka dumheter som helst. Särskilt när det är valår.
Både Corazza Bildt och Svensson är nog så pass kloka personer att de bör inse det helt orimliga i att alla människor ska betraktas som potentiella pedofiler och det lika orimliga att alla ickepedofiler ska få sin surfning kartlagd.
Och ändå talar sig Svensson varm för förslaget i SVT. Johannes Forsberg har i dag en utmärkt text i Expressen där han argumenterar emot den gamle KD-ledarens inställning. Och dessutom helt riktigt pekar på att förslaget syftar till att rädda det så kallade datalagringsdirektivet, ett av de farligare integritetshoten från EU.
Historien går igen vad det gäller politikernas sätt att utnyttja stötande sexuella företeelser som tillhyggen då de vill införa kontroversiella lagar. Nyligen ville som bekant justitieminister Beatrice Ask (m) skicka signalfärgade brev hem till sexköpare så att hela familjen skull se vad pappa gjort.
Förre statsministern Göran Persson blev hjälteförklarad då han på s-kvinnornas kongress sa att sexualiseringen av det offentliga rummet måste stoppas och därmed flaggade för förbud mot reklam för underkläder på offentliga affischtavlor, helt i strid mot tryckfriheten.
Listan kan göras lång.
UPPDATERAD 100604
Henrik Alexandersson skriver initierat om saken på sin blogg här och här.
Farmor Gun i Norrtälje bloggar om Svensson med flera.
Det är märkligt att ord som barnporr, pedofiler, sexualiserat samhälle och pornografi kan få normalt kloka människor i allmänhet och politiker i synnerhet att gå med på vilka dumheter som helst. Särskilt när det är valår.
Både Corazza Bildt och Svensson är nog så pass kloka personer att de bör inse det helt orimliga i att alla människor ska betraktas som potentiella pedofiler och det lika orimliga att alla ickepedofiler ska få sin surfning kartlagd.
Och ändå talar sig Svensson varm för förslaget i SVT. Johannes Forsberg har i dag en utmärkt text i Expressen där han argumenterar emot den gamle KD-ledarens inställning. Och dessutom helt riktigt pekar på att förslaget syftar till att rädda det så kallade datalagringsdirektivet, ett av de farligare integritetshoten från EU.
Historien går igen vad det gäller politikernas sätt att utnyttja stötande sexuella företeelser som tillhyggen då de vill införa kontroversiella lagar. Nyligen ville som bekant justitieminister Beatrice Ask (m) skicka signalfärgade brev hem till sexköpare så att hela familjen skull se vad pappa gjort.
Förre statsministern Göran Persson blev hjälteförklarad då han på s-kvinnornas kongress sa att sexualiseringen av det offentliga rummet måste stoppas och därmed flaggade för förbud mot reklam för underkläder på offentliga affischtavlor, helt i strid mot tryckfriheten.
Listan kan göras lång.
UPPDATERAD 100604
Henrik Alexandersson skriver initierat om saken på sin blogg här och här.
Farmor Gun i Norrtälje bloggar om Svensson med flera.
tisdag 1 juni 2010
Expressen friades för artiklarna om Guillou
Pressens Opinionsnämnd, PON, friade i dag Expressen för artiklarna om att Jan Guillou utfört uppdrag åt KGB i Sovjet. Det tycker jag var ett korrekt beslut av majoriteten, 14 ledamöter, i PON. Fyra ledamöter ville fälla tidningen.
PON:s beslut känns säkert besvärande för pressombudsmannen Yrsa Stenius som kritiserats från olika håll under våren, bland annat för sitt beslut att föreslå en fällning efter Guillous PO-anmälan.
Nämnden konstaterar i sitt beslut bland annat att det mesta i artiklarna förefaller att ha varit korrekt och att även anmälaren bekräftat detta. Nämnden pekar också på att Jan Guillou fått ordentliga möjligheter att kommentera artiklarna i Expressen.
Så här står det i beslutet:
"Jan Guillou har gjort gällande att han genom publiceringarna, och då främst genom uttrycken ”hemlig sovjetagent” och ”KGB-agent” (rätteligen ”KGB-uppdrag”; nämndens anmärkning) på tidningens löpsedlar och förstasidor, osant utpekats som spion och därmed som skyldig till grov brottslighet.
Såvitt framgår var utgångspunkten för artiklarna Arne Lembergs anmälan till Säpo år 1967. Anmälan hade utmynnat i ett ställningstagande från Säpo av innebörd att det som Lemberg beskrivit knappast kunde anses vara brottsligt. Säpos slutsats återgavs i Expressens publicering.
Jan Guillou fick genom tidningen del av Lembergs uppgifter i Säpo-anmälan och fick bemöta uppgifterna. Enligt tidningen bekräftade han att misstankarna om att han tog uppdrag från den sovjetiska säkerhetstjänsten till stora delar var korrekta. Jan Guillou berättade enligt artiklarna bl.a. om hur det gick till när han lät sig värvas av KGB, om hemliga möten och om att han hade levererat två texter och fått ersättning varefter samvaron övergått i politiska samtal. Jan Guillou uppgav vidare att avsikten från hans sida med kontakterna varit att journalistiskt avslöja hur KGB opererade i Sverige. Som Opinionsnämnden har uppfattat Jan Guillou anser han att hans egna uppgifter i huvudsak redovisades korrekt i tidningen. De omfattande publiceringarna innehöll vidare olika namngivna personers bedömningar av Jan Guillous agerande. Några av personerna antydde att Jan Guillou kunde ha gjort sig skyldig till brott. I vissa av tidningens egna kommentarer ifrågasattes Jan Guillous uppgifter om syftet med KGB-kontakterna. I artiklarna fanns även beskrivningar av personer i Sverige och utlandet som dömts för spioneri.
Enligt Opinionsnämndens mening har de på löpsedlarna och förstasidorna använda uttrycken inte någon helt klar innebörd. Sedda för sig kan de inte sägas ha inneburit att Jan Guillou för läsaren har utpekats som skyldig till brottet spioneri. Frågan är då om löpsedlarna och förstasidorna tillsammans med innehållet i det omfattande artikelmaterialet har inneburit ett sådant utpekande.
Även om Jan Guillou i publiceringarna inte utpekades som spion kan innehållet i löpsedlarna och artiklarna sammantaget möjligen ha lett läsarens tankar till spioneriverksamhet. Av avgörande betydelse för den pressetiska bedömningen av publiceringarna är emellertid enligt Opinionsnämndens mening att artiklarnas innehåll såvitt framkommit var i huvudsak korrekt samt det förhållandet att Jan Guillou fick omfattande utrymme för att komma till tals. Mot denna bakgrund finner nämnden att han inte kan anses ha tillfogats en oacceptabel publicitetsskada.
Det finns alltså inte skäl för pressetiskt klander av tidningen."
Opinionsnämnden delar således inte alls PO Yrsa Stenius syn på saken. Allmänhetens Pressombudsman får naturligtvis inte alltid Opinionsnämnden med sig i sin bedömning, men just i det här fallet är det nog extra olyckligt för Stenius efter all kritik. En fällning hade hade av en del säkert uppfattats som en upprättelse för henne.
Även för Jan Guillou är beslutet ett stort nederlag; så sent som i söndags berättade han i Svenska Dagbladet vad hårt han tagit artiklarna i Expressen.
Expressens chefredaktör Thomas Mattsson är däremot glad för att tidningen friades och bloggar i dag om PON:s beslut. Han skriver bland annat att det blev det beslut som han hela tiden trott på. Och dessutom anser han att Yrsa Stenius bör avgå eller avsättas.
Yrsa Stenius har fyllt 65 år, men har alldeles innan kritiken kom mot henne lovat att sitta kvar en bit in på nästa år. Det beslutet har hon rimligen ångrat eftersom vårens debatt verkligen har skadat hennes auktoritet som Allmänhetens Pressombudsman.
Och så går då dessutom Opinionsnämnden henne emot i detta viktiga ärende. Det är ingen djärv gissning att Pressens Samarbetsnämnd måste snabba på med rekryteringen av en ny PO.
Slutligen kan det vara intressant att se vilka som deltog i beslutet. Opinionsnämnden består av två olika grupper som jobbar var för sig, men vid detta sammanträde var alla ledamöterna närvarande och därför är det så många personer inblandade. Ledamöterna är antingen invalda som jurister eller företrädare för Tidningsutgivarna, Journalistförbundet, Publicistklubben och allmänheten.
De som friade Expressen var:
Chefredaktören Ola Sigvardsson, chefredaktör Christina Mörk, terapeut Marianne Beyer, direktör Agneta Dreber, advokat Claes Lundblad, generaldirektör Kerstin Wigzell, direktör Mats Arnhög,justitierådet Ella Nyström, justitierådet Per Virdesten, hovrättspresidenten Fredrik Wersäll, regeringsrådet Karin Almgren, redaktör Johan Schück, redaktör Lena Hennel, redaktör Anna Bubenko.
Minoriteten som ville fälla Expressen var:
Redaktör Sus Andersson, redaktör Niklas Silow, chefredaktör Lasse Genberg samt teologie doktor Annika Borg.
Här nedan länkar till alla tidigare texter på Utkiksbloggen om pressetiken. I texterna finns ännu fler länkar till andra artiklar i ämnet:
Mattsson om Stenius på Utkiksbloggen
Intet nytt om pressetiken
Yrsa Stenius om jävfrågan
Stenius och Säfström i radiodebatt
Dopping, PO och Samarbetsnämnden
Katrin Säfström om pressetiken
PO/PON-debatten fortsätter
GD och Arbetarbladet trotsar PON
Yrsa Stenius har varit oberäknelig som PO
Mirjamsdotter om Stenius
Wolodarski om Stenius
Yrsa Stenius borde aldrig ha blivit PO
UPPDATERING 100602
Pressombudsmannen Yrsa Stenius är förvånad över beslutet och kritiserar Thomas Mattsson i Medievärlden och i Journalisten.
Chefredaktör Jan Helin, Aftonbladet, kritiserar PON:s beslut
Chefredaktör Thomas Mattsson, Expressen, kritiserar Aftonbladet.
Tidningsutgivarnas vd Anna Serner kommenterar debatten om Guillou och PON.
Journalistens chefredaktör Helena Giertta skriver om beslutet.
UPPDATERING 100603
Peter Wolodarski skriver i Dagens Nyheter om beslutet och uppmanar Yrsa Stenius att avgå.
PON:s beslut känns säkert besvärande för pressombudsmannen Yrsa Stenius som kritiserats från olika håll under våren, bland annat för sitt beslut att föreslå en fällning efter Guillous PO-anmälan.
Nämnden konstaterar i sitt beslut bland annat att det mesta i artiklarna förefaller att ha varit korrekt och att även anmälaren bekräftat detta. Nämnden pekar också på att Jan Guillou fått ordentliga möjligheter att kommentera artiklarna i Expressen.
Så här står det i beslutet:
"Jan Guillou har gjort gällande att han genom publiceringarna, och då främst genom uttrycken ”hemlig sovjetagent” och ”KGB-agent” (rätteligen ”KGB-uppdrag”; nämndens anmärkning) på tidningens löpsedlar och förstasidor, osant utpekats som spion och därmed som skyldig till grov brottslighet.
Såvitt framgår var utgångspunkten för artiklarna Arne Lembergs anmälan till Säpo år 1967. Anmälan hade utmynnat i ett ställningstagande från Säpo av innebörd att det som Lemberg beskrivit knappast kunde anses vara brottsligt. Säpos slutsats återgavs i Expressens publicering.
Jan Guillou fick genom tidningen del av Lembergs uppgifter i Säpo-anmälan och fick bemöta uppgifterna. Enligt tidningen bekräftade han att misstankarna om att han tog uppdrag från den sovjetiska säkerhetstjänsten till stora delar var korrekta. Jan Guillou berättade enligt artiklarna bl.a. om hur det gick till när han lät sig värvas av KGB, om hemliga möten och om att han hade levererat två texter och fått ersättning varefter samvaron övergått i politiska samtal. Jan Guillou uppgav vidare att avsikten från hans sida med kontakterna varit att journalistiskt avslöja hur KGB opererade i Sverige. Som Opinionsnämnden har uppfattat Jan Guillou anser han att hans egna uppgifter i huvudsak redovisades korrekt i tidningen. De omfattande publiceringarna innehöll vidare olika namngivna personers bedömningar av Jan Guillous agerande. Några av personerna antydde att Jan Guillou kunde ha gjort sig skyldig till brott. I vissa av tidningens egna kommentarer ifrågasattes Jan Guillous uppgifter om syftet med KGB-kontakterna. I artiklarna fanns även beskrivningar av personer i Sverige och utlandet som dömts för spioneri.
Enligt Opinionsnämndens mening har de på löpsedlarna och förstasidorna använda uttrycken inte någon helt klar innebörd. Sedda för sig kan de inte sägas ha inneburit att Jan Guillou för läsaren har utpekats som skyldig till brottet spioneri. Frågan är då om löpsedlarna och förstasidorna tillsammans med innehållet i det omfattande artikelmaterialet har inneburit ett sådant utpekande.
Även om Jan Guillou i publiceringarna inte utpekades som spion kan innehållet i löpsedlarna och artiklarna sammantaget möjligen ha lett läsarens tankar till spioneriverksamhet. Av avgörande betydelse för den pressetiska bedömningen av publiceringarna är emellertid enligt Opinionsnämndens mening att artiklarnas innehåll såvitt framkommit var i huvudsak korrekt samt det förhållandet att Jan Guillou fick omfattande utrymme för att komma till tals. Mot denna bakgrund finner nämnden att han inte kan anses ha tillfogats en oacceptabel publicitetsskada.
Det finns alltså inte skäl för pressetiskt klander av tidningen."
Opinionsnämnden delar således inte alls PO Yrsa Stenius syn på saken. Allmänhetens Pressombudsman får naturligtvis inte alltid Opinionsnämnden med sig i sin bedömning, men just i det här fallet är det nog extra olyckligt för Stenius efter all kritik. En fällning hade hade av en del säkert uppfattats som en upprättelse för henne.
Även för Jan Guillou är beslutet ett stort nederlag; så sent som i söndags berättade han i Svenska Dagbladet vad hårt han tagit artiklarna i Expressen.
Expressens chefredaktör Thomas Mattsson är däremot glad för att tidningen friades och bloggar i dag om PON:s beslut. Han skriver bland annat att det blev det beslut som han hela tiden trott på. Och dessutom anser han att Yrsa Stenius bör avgå eller avsättas.
Yrsa Stenius har fyllt 65 år, men har alldeles innan kritiken kom mot henne lovat att sitta kvar en bit in på nästa år. Det beslutet har hon rimligen ångrat eftersom vårens debatt verkligen har skadat hennes auktoritet som Allmänhetens Pressombudsman.
Och så går då dessutom Opinionsnämnden henne emot i detta viktiga ärende. Det är ingen djärv gissning att Pressens Samarbetsnämnd måste snabba på med rekryteringen av en ny PO.
Slutligen kan det vara intressant att se vilka som deltog i beslutet. Opinionsnämnden består av två olika grupper som jobbar var för sig, men vid detta sammanträde var alla ledamöterna närvarande och därför är det så många personer inblandade. Ledamöterna är antingen invalda som jurister eller företrädare för Tidningsutgivarna, Journalistförbundet, Publicistklubben och allmänheten.
De som friade Expressen var:
Chefredaktören Ola Sigvardsson, chefredaktör Christina Mörk, terapeut Marianne Beyer, direktör Agneta Dreber, advokat Claes Lundblad, generaldirektör Kerstin Wigzell, direktör Mats Arnhög,justitierådet Ella Nyström, justitierådet Per Virdesten, hovrättspresidenten Fredrik Wersäll, regeringsrådet Karin Almgren, redaktör Johan Schück, redaktör Lena Hennel, redaktör Anna Bubenko.
Minoriteten som ville fälla Expressen var:
Redaktör Sus Andersson, redaktör Niklas Silow, chefredaktör Lasse Genberg samt teologie doktor Annika Borg.
Här nedan länkar till alla tidigare texter på Utkiksbloggen om pressetiken. I texterna finns ännu fler länkar till andra artiklar i ämnet:
Mattsson om Stenius på Utkiksbloggen
Intet nytt om pressetiken
Yrsa Stenius om jävfrågan
Stenius och Säfström i radiodebatt
Dopping, PO och Samarbetsnämnden
Katrin Säfström om pressetiken
PO/PON-debatten fortsätter
GD och Arbetarbladet trotsar PON
Yrsa Stenius har varit oberäknelig som PO
Mirjamsdotter om Stenius
Wolodarski om Stenius
Yrsa Stenius borde aldrig ha blivit PO
UPPDATERING 100602
Pressombudsmannen Yrsa Stenius är förvånad över beslutet och kritiserar Thomas Mattsson i Medievärlden och i Journalisten.
Chefredaktör Jan Helin, Aftonbladet, kritiserar PON:s beslut
Chefredaktör Thomas Mattsson, Expressen, kritiserar Aftonbladet.
Tidningsutgivarnas vd Anna Serner kommenterar debatten om Guillou och PON.
Journalistens chefredaktör Helena Giertta skriver om beslutet.
UPPDATERING 100603
Peter Wolodarski skriver i Dagens Nyheter om beslutet och uppmanar Yrsa Stenius att avgå.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
Inlägg
