Tryckfrihetens 250-årsjubileum uppmärksammas i en rad
sammanhang på Bokmässan, under fredagen bland annat i ett seminarium med ledamöter
i riksdagens konstitutionsutskott, KU. Dit gick jag med stora förväntningar, men blev
grymt besviken. De ledamöterna hade trots sina tunga politiska uppdrag
sannerligen inte mycket att säga om tryck- och yttrandefriheten och ännu mindre
om hur man ska lösa problemen med till exempel näthatet.
Moderator var tidningen Journalistens chefredaktör Helena
Giertta och hon gjorde tappra försök att få fart på politikerna och lyfta
debatten, men icke. Förre talmannen Björn von Sydow (s) var den som hördes mest,
men utan den tyngd hans politiska meriter borde ha gett honom. Vad det gällde
problemen med sociala medier såg han lösningen i att SVT och Sveriges Radio
måste se till att de är duktiga så att människorna tittar och lyssnar så att de får
kvalificerad information som motvikt till allt i sociala medier.
Vad det gällde tryckfrihetsförordningen som sådan så tyckte
han att den är i princip oläslig med alla sina detaljregleringar och därför hopplös
för folk att ta till sig. Han och andra i panelen menade att grundlagen bara
borde innehålla de stora principiella regleringarna medan alla detaljer bör
läggas i underliggande vanliga lagar. Det är en bekväm lösning för politiker
som därmed skulle kunna ändra, det vill säga försämra, lagarna enklare än grundlagarna.
En annan politiker som hördes var Fredrik Eriksson (sd) som
inte alls förstod vad Helena Giertta menade då hon sa att journalister som
skriver om Sverigedemokraterna ofta bombas med kommentarer. Hans lösning på
sådana problem var att man helt enkelt får lov att bemöta människor som skriver
dumheter.
Moderaten Maria Abrahamsson höll med både Björn von Sydow om
att grundlagen är svårfångad och Fredrik Eriksson om att man ska vara artig och
snäll på nätet; hon medgav att hon själv i hastigheten skrivit dumma saker på
nätet och blivit korrigerad av andra. Och så måste det gå till sa hon. Fredrik Eriksson förtydligade dock med att
yttrandefriheten inte får begränsas för den enskilde bara för att man ska vara
snäll, eller något i den stilen.
Miljöpartisten Agneta Börjesson hakade på sverigedemokraten
och menade att problemet är att han (bildligt talat) i levande livet tvärs över
bordet ser om hon blir ledsen om han säger något dumt om henne, men om han är
dum via nätet så märker han inte hur hon reagerar. Och på detta replikerade
Eriksson om att han inte vill vara dum mot Börjesson, eller något i den stilen.
Ja, ungefär så gick debatten och jag ska medge att det är
lite svårt att komma ihåg allt de hävde ur sig, men det hade inte så mycket med
tryckfrihetslagstiftningen att göra. Snarare om moral och sådant. Dock har jag
inte glömt vad vänsterpartisten Nooshi Dadgostar svarade på den möjligen lätt
förtvivlade moderatorn Helena Gierttas avslutande fråga där hon bad var och en på
scenen nämna en enda sak de förväntade sig av medieutredaren Anette Novaks
förslag i november. Nooshi Dadgostar tystnade helt och muttrade sedan att hon
inte hade en enda idé om vad medieutredaren borde meddela. Och de övriga hade
inga avancerade tankar heller om saken.
Sverigedemokraten Eriksson var däremot mycket bestämd om att
det var helt fel att ha en enmansutredare i detta sammanhang och att personen
Anette Novak därtill var fel person för uppdraget. Han motiverade dock inte sin
hårda dom. Med i panelen fanns också Per-Ingvar Johnsson (c) och vad han hade
att säga om tryckfriheten kan jag faktiskt inte erinra mig. Liberalerna hade av
någon anledning ingen med i debatten trots ett föranmält namn.
Ungefär så gick det till när framstående företrädare för
lagstiftarna skulle diskutera den jubilerande tryckfriheten. Jag led med moderatorn
Helena Giertta som verkligen försökte få fart på diskussionen i en av de
största salarna på mässan, halvbesatta K1.
Jag hann med ytterligare ett seminarium, nämligen om migrationen
i medierna, hur bra har journalistiken lyckats? På scenen två intressanta debattörer,
nämligen GP:s politiska redaktör Alice Teodorescu och Aftonbladets tillförordnade
politiska chefredaktör Anders Lindberg. Samtalsledare var Lars Truedson, föreståndare
för Institutet för Mediestudier och därtill känd radioröst i radioprogrammet
Medierna.
Den här frågan är brännande i många avseenden och Truedsson
fick också balansera debatten så att den inte kom att handla om för eller emot
invandringen som sådan. Lindberg och Teodorescu var onekligen oeniga om det
mesta, men märkligt nog ganska eniga om huvudfrågan, nämligen att medierna
misslyckats med rapporteringen rörande migrationen. Dock där eniga från olika
utgångspunkter.
Alice Teodorescu menade att det var en attitydfråga, att
medierna och journalisterna helt enkelt inte ville rapportera om dessa frågor i
hela sin vidd. Och därför blev det fel. Lite slängigt menade hon att misstag
begicks för tio år sedan, eller kanske till och med för tjugo år sedan. Hade man
då konsekvensneutralt belyst alla problem med en stor flyktingström så skulle
politiken ha utformats annorlunda, menade hon.
Lindberg höll inte alls med om detta utan resonerade i
stället om en kunskapsbrist inom journalistkåren, till exempel att det inte funnits
några specialreportrar för detta ämne. Däremot höll han i väsentliga delar med
om att medierna inte lyckats särskilt väl i bevakningen. Och han tyckte också
att de positiva sidorna av invandringen inte uppmärksammats.
Hursomhelst blev denna debatt under 20 minuter intressantare
än den med konstitutionsutskottets ledamöter under 45 minuter. Lite konstigt kan man tycka under detta
jubileumsår för den svenska tryckfriheten, men den uppmärksammas i alla fall i hög
grad under den pågående mässan. Tidningsutgivarnas fina jubileumsutställning
finns på plats och alldeles intill finns en stor monter med scen i yttrandefrihetens
egen monter, Freedom of Expression.
Bakom den står en rad arrangörer som Göteborgs universitet,
International Cities of Refuge Network, ICORN, Scholars at Risk, SAR, samt
Svenska PEN. Kulturrådet, Fristad Malmö, Riksbankens jubileumsfond och Stieg
Larssons stiftelse stöder också montern med sitt omfattande scenprogram rörande
tryck- och yttrandefriheten i vid mening.
Inte långt därifrån har uppmärksammade Nya Tider en liten
monter som jag naturligtvis smög förbi, säkert precis som många andra. Den var dock
inte särskilt imponerande i en smal och lite undanskymd passage och lockade sannolikt
bara in redan frälsta på de bruna tankarna.
När detta skrivs har jag inte kunnat se SVT Aktuellts
kritiserade inslag från montern. Det är då märkligt, för att inte säga själva fan,
att Nya Tider med sin usla politiska bakgrund och aktuella agenda fullkomligt i
onödan blivit så uppmärksammad genom både Bokmässans och Aktuellts
tillkortakommanden. Förhoppningsvis leder detta faktum ändå till en ökad
medvetenhet om vad det handlar om för gäng bakom publikationen.
Under fredagen, som blev min sista dag på mässan, rände jag
annars mest runt och kollade monterprogram med mera. Tryckfriheten uppmärksammades
även i montrarna på många håll, liksom naturligtvis i seminarieprogrammet. Där
kan jag dock möjligen tycka att det är lite konstigt att tryckfrihetens
jubileum inte fick ännu större utrymme i fler seminarier med till exempel
branschens framträdande publicister, men det beror kanske just på den stora
uppmärksamheten för detta jubileum på montergolvet.
Som vanligt var det otroligt mycket folk på Bokmässan och två
dagar i trängseln känns helt lagom. Jag vet att trängseln blir om möjligt värre
under lördagen och söndagen. Och som vanligt undrar jag hur räddningstjänsten
kan gå med på denna otroliga mängd människor under samma tak. På Mediedagarna,
Meg16, i våras gick faktiskt brandlarmet och lokalen utrymdes i god ordning, men
det handlande då om en mycket mindre publik.
Nästa år kommer för övrigt Bokmässan och Meg att samordnas.
Meg ska då inledas en dag före Bokmässan och sedan fortsätta in på mässans första
dag, men på något sätt avskiljd från Bokmässan. Ingenting är ännu känt om hur
arrangemanget ska gå till. Under möten på Bokmässan märkte jag en viss oro hos
olika branschföreträdare om hur samarbetet ska läggas upp. Jag har tidigare
bloggat om att arrangemanget Meg kanske inte överlever, men vi får se vad som händer.
Både Meg och Bokmässan är i vilket fall som helst fantastiska mötesplatser!
Kompletterad och korrigerad 160924 kl 14.13
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar