Gerdin och Sjöberg friades av hovrätten

I dag friades de tidigare chefredaktörerna för Aftonbladet och Expressen i det uppmärksammade målet om utländska spelannonser i svenska tidningar. Det var en alldeles utmärkt bra dom som väl illustrerar hur konstig den svenska mossiga lagstiftningen är i en alltmer gränslös värld. Och stort grattis till både Anders Gerdin och Otto Sjöberg som kämpat för sin sak i många år.

Hovrätten river upp tingsrättens fällande domar med motiveringen att straffreglerna i den svenska lotterilagen strider mot EU-rättens diskrimineringsförbud; Sjöberg och Gerdin skulle ha dömts hårdare för sin publicering av utländska spelannonserna jämfört med om de hade dömts för att ha publicerat annonser för olagliga svenska spelbolag.

Däri ligger således diskrimineringen, om jag förstått saken rätt. Däremot tar domstolen inte ställning till om Sveriges lagstiftning strider mot den fria handeln inom EU, men domen innebär att ingen i Sverige kan dömas för att ha publicerat annonser för utländska spelbolag.

Därför måste naturligtvis lagen ändras och då helst på så sätt att annonser för utländska spelbolag blir tillåtna, den nuvarande lotterilagen är pinsam och otidsenlig. Svenska Spel är en av Sveriges största reklamköpare och ändå låtsas det politiska etablissemanget att annonsförbudet är till för att minska spelmissbruket. Både, ATG, Svenska Spel och Postkodlotteriet bombarderar mig och alla andra registrerade kunder med oerhört aggressiv reklam för att vi ska spela mer. Reklamen skickas i mejl, brev och sms-meddelanden. Om och om igen, har försökt stoppa den utan att lyckas.

Nej, tanken med annonsförbudet är naturligtvis att hindra utländska spelbolag från att ta marknadsandelar i Sverige. Ett gigantiskt och pinsamt hyckleri som måste upphöra.

Jag har tidigare bloggat om det märkliga och i alla avseenden stötande annonsförbudet, bland annat här och här. I texterna finns fler länkar till inlägg mm. I Medievarlden finns flera texter om domen. Expressens chefredaktör Thomas Mattsson bloggar om domen. Även Aftonbladets chefredaktör Jan Helin bloggar om domen under rubriken "Viktig dom för den fria pressen". Det har han rätt i.

UPPDATERAD, senastr 2011-06-23 kl 01.12

Anders Gerdin skriver själv om domen på Newsmill.

Hovrätten förklarar sin friande dom.

Moderate EU-parlamentarikern Cristofer Fjellner bloggar om domen.

Farliga röster mot yttrandefrihet i Sverige

Nu skriker ledande politiker ännu en gång efter förbud som inskränker tryck- och yttrandefriheten i Sverige. I söndagens Agenda i SVT krävde riksdagens förste vice talman (!) Susanne Eberstein (s) inskränkningar i meddelarfriheten för poliser. Kravet motiverades med publiciteten rörande barnens tv-idol Ola Lindholm som misstänks för knarkbrott. Hur kan Eberstein veta att det verkligen var poliser som var Expressens källor till publiciteten?

I den ständigt förekommande kritiska debatten rörande skilda publiceringar antas allt som oftast att det är poliser som läckt uppgifter från förundersökningar till medierna, ja kanske till och med mot betalning. Stockholms länspolismästare Carin Götbladh intervjuades i Agenda och var, precis som vice talmannen, tillika juristen Susanne Eberstein, indignerad över att ”poliser läcker”.

Hur kan de veta att det är på det sättet? De får inte forska efter källor enligt grundlagen och kan således inte tjänstemässigt lagligt ha gjort några undersökningar om läckorna, men uttalar sig ändå tvärsäkert om att det är så det ligger till.

Gruppledaren Johan Pehrson (fp) var också med i programmet och kritisk till förmodade läckande poliser, men klart mer försiktig än Eberstein i sina slutsatser. Han tog tydligt ställning för grundlagens meddelarfrihet. Han är ju känd som en politiker som vill ha hårdare tag, men var här klokt nog mer försiktig i sina slutsatser.

När den mycket kände tv-idolen Ola Lindholm greps på Råsunda så kan man på goda grunder förmoda att det kan ha väckt en viss uppmärksamhet i omgivningarna och det är således fullt möjligt att någon annan än en polis tipsade Expressen. Kanske till och med någon som dessförinnan hade tipsat polisen om att den borde kolla Lindholm? Eller någon som …

Detta vet vi onekligen ingenting om, men det gör inte Göthblad eller Eberstein heller. Hur kan och vågar de utifrån sina ansvarfulla uppdrag vara så kategoriska om något de rimligen inte har en aning om? Hur kan de kräva allvarliga inskränkningar i grundlagen på så lösa grunder?

Göthblad ojade sig upprört över att man som arbetsgivare inte har möjlighet att agera mot läckorna med tanke på meddelarskyddet i grundlagen. Helt fel, om det är så att poliser verkligen läcker så har hon och andra i landets polisledningar totalt misslyckats professionellt med att vägleda och motivera sina medarbetare i ansvarsfrågorna. Det arbetet förhindras inte på något sätt av grundlagen.

Nåväl, nu har makthavare som vill begränsa tryck- och yttrandefriheten fått ett nytt exempel som de kommer att utnyttja maximalt. Hoten mot tryck- och yttrandefriheten återkommer regelbundet i Sverige vilket också Tidningsutgivarna redovisat i sina enkäter med riksdagsledamöter om saken.

Expressens chefredaktör Thomas Mattsson intervjuades också i Agenda och svarade där föredömligt avvisande på alla resonemang om vilka källor tidningen hade då den publicerade misstankarna mot Ola Lindholm. Det är helt omöjligt för en ansvarsfull utgivare att gå in på resonemang om tidningens källor och det borde det också vara för framträdande politiker och polischefer.

UPPDATERING:

Expressens chefredaktör Thomas Mattsson bloggar om debatten iAgenda.

SVT:s Johanna Bäckström Lerneby skriver om meddelarfriheten.

Gerdin och Sjöberg slåss mot spelhyckleriet

Idag har de tidigare chefredaktörerna Anders Gerdin (Aftonbladet) och Otto Sjöberg (Expressen) stått inför skranket i Svea Hovrätt i Stockholm. Deras påstådda brott är att de publicerat annonser för utländska spelbolag i strid mot den svenska lotteriförordningen. Det är ingenting annat än en skandal att de är åtalade. TV-bolag, med säte utanför Sverige. Kan publicera samma annonser helt lagligt. Det de båda chefredaktörerna slåss emot är det närmast monumentala svenska hyckleriet vad det gäller spel och dobbel. Det gör de rätt i.

Det är nog få som kan följa alla turer i kampen om rätten att få publicera odds med mera från utländska spelbolag, oavsett om det handlat om annonser eller redaktionell text, om sport eller om vem som ligger bäst till för att väljas till statsminister i Sverige.

Staten vill stoppa alla publiceringar som handlar om spel i utländska bolag. Motivet har ofta, för att inte säga alltid, officiellt varit att man vill motverka spelmissbruk. Samtidigt skickar Svenska Spel och ATG gång på gång ut extremt förförisk reklam om att vi ska satsa mer på spel.

Det verkliga motivet är naturligtvis att staten inte vill att de utländska spelbolagen ska ta maknadsandelar av sitt bolag Svenska Spel. Staten vill inte dela med sig av de gigantiska vinsterna som spelandet genererar och låter därför hyckleriet fortsätta.

Anders Gerdin har i många år slagits för att tidningarna i Sverige ska ha rätt att publicera de annonser som spelbolag vill få in i tidningarna, först som chefredaktör för Aftonbladet och sedan som debattör. Jag har tidigare bloggat om spelhyckleriet, bland annat här, och i går publicerade Dagens Nyheter en bra och informativ debattartikel av Gerdin och Otto Sjöberg samt de nuvarande chefredaktörerna Thomas Mattsson, Expressen, och Jan Helin, Aftonbladet.

Det är stora pengar som står på spel för tidningarna i den pågående rättsprocessen, men viktigare ändå är att den förhoppningsvis leder till att hyckleriet upphör. Det är pinsamt för Sverige.

UPPDATERING:

Medievärlden skriver om rättegången och intervjuar Gerdin.

Medievärlden intervjuar Thomas Mattsson om saken.

Expressens Lars Lindström bloggar om rättegången.

Skandal hos moderaterna i Uppsala

Uppsalas kommunalråd Cecilia Forss (m) har skämt ut både sig själv och sitt parti med ett krav om censur inom partiet, ett synsätt som för tankarna till forna Sovjet och andra diktaturer. En helt obegriplig inställning som blir en belastning för partiet, inte minst eftersom hon också får starkt stöd av kommunstyrelsens ordförande Gunnar Hedberg (m). De båda vill bestämma vilka åsikter moderater framför i tidningen!

Den 31 mars publicerade Upsala Nya Tidning, UNT en debattartikel av den moderate kommunalpolitikern Björn Schaerström i Vallentuna. Han redovisade sin kritiska syn på skolans utveckling och skrev bland annat att "Även för en borgerlig finns sektorer som inte lämpar sig för marknadskrafternas dynamik." Han nämnde skolan, försvaret, polisen och rättsväsendet som exempel på sådana sektorer.

Kommunalrådet Cecilia Forss blev upprörd och skrev ett mejl till Schaerström där hon bland annat hävdade att artiklar ska godkännas av henne eller Gunnar Hedberg innan de skickas till någon tidning. Hon skrev också att moderaterna i Uppsala "vill föra den politiska debatten utan inblandning av dig".

Saken beskrivs väl i UNT:s nyhetsartikel om saken. Där finns också en länk till en intervju i tv-kanalen 24.unt med kommunstyrelsens ordförande som stöder Forss. UNT:s politiske chefredaktör Håkan Holmberg och tidningens chefredaktör och ansvarige utgivare Lars Nilsson har i en bra ledare kritiserat politikerna och påpekat att UNT inte frågar om lov. I ledaren kan man också läsa kommunalrådets märkliga mejl.

Det är obegripligt att framträdande politiker i moderaterna kan stå för detta synsätt i tryck- och yttrandefrihetens Sverige. Det drabbar naturligtvis moderaterna som parti, men är också en nyttig påminnelse om att man tyvärr aldrig kan lita på makthavare vad det gäller yttrandefriheten om deras egna intressen står på spel.

Bra av Ulrika Knutson om mangadomen!

Nyligen dömdes seriekännaren och mangaexperten Simon Lundström i Svea Hovrätt för ringa barnporrbrott. Åtalet och domarna i tingsrätten och hovrätten för hans innehav av mangateckningar är obehagliga signaler om att tryck- och yttrandefriheten inte alltid är självklar i Sverige. Om detta skriver Publicistklubbens ordförande, författaren och kulturjournalisten Ulrika Knutson, mycket bra i fredagens nummer av tidskriften Fokus.

Knutson konstaterar, helt riktigt, att det handlar om "en svensk censurskandal". Jag är inte jurist, men förmodar att domarna i tingsrätten och hovrätten formellt sett är korrekta i förhållande till lagstiftningen. Hovrättsdomen är enligt uppgift överklagad till Högsta Domstolen, HD. Om Lundström fälls även där måste lagstiftningen ändras.

Här handlar det inte om några barnpornografiska övergrepp typ fotografering eller annat utnyttjande av barn. Det handlar enbart om en persons innehav av bilder i sin bokhylla och dator, bilder som strikt juridiskt nu i Sverige betraktas som barnpornografiska.

Ändå är det inte några filmer eller fotografier av barn polisen hittat vid en husundersökning hemma hos Lundström. Domen gäller enbart de teckningar, japanska mangateckningar, som hittades hos honom.

Det var inte så konstigt att han hade sådana hemma. Manga är en japansk serieteckningskonst och Simon Lundström är Sveriges främste kännare och översättare av manga. Han hade omkring fyra miljoner teckningar när polisen knackade på dörren! Av dessa har 39 bilder av hovrätten betraktats som barnporr, en expert menar att endast fyra av dessa skulle skulle kunna beskrivas som pornografiska. Fyra teckningar...

Jag har tidigare bloggat några gånger om denna för Sverige märkliga och pinsamma rättsprocess, dels i juli förra året om att barnporrlagen får berättigad kritik, dels i augusti 2010 om att kritiken ökar mot barnporrdomen i tingsrätten. I inläggen finns länkar till andra relevanta texter. Både Sveriges Författarförbund och Svenska PEN har reagerat mot domen, vilket bland annat redovisats i Tidningen Kulturen.

Rättsprocesssen rörande dessa mangateckningar är en skandal och kommer säkert också att beskrivas som en sådan i framtiden. Dessvärre tror jag inte att justitieminister Beatrice Ask (m) är en politiker som är beredd att agera mot denna starkt ifrågasatta lagstiftning och därmed utmana tongivande aktörer mot barnporr, till exempel drottning Silvia.

Och ändå är det inte något barn som är utsett för ett övergrepp denna gång, det är Simon Lundström som är offret. Missa inte Ulrika Knutssons text.

Bra rekrytering av MittMedia

Thomas Peterssohn blir ny koncernchef för MittMedia. Han är idag chefredaktör och vd för Tidningarnas Telegrambyrå, TT. Han efterträder Jan Cahling som ska gå i pension. Jag tror att Thomas Peterssohn är en kanonbra rekrytering och det finns all anledning att gratulera både honom och MittMedia.

Den nye koncernchefen blir 41 år den 1 maj och har tunga meriter som journalist och medieledare. Han har varit chefredaktör för Affärsvärlden och startat Ekonomi24.se, E24, och därför fått Stora Journalistpriset 2001. Han har varit reporter mm på Ekot, Svenska Dagbladet, Finastidningen och Dagens industri. Han är civilekonom.

Thomas Peterssohn kom till TT 2006 efter Raul Grünthal som nu är koncernchef för Schibsted Sverige. Då kom han närmast från Affärsvärlden och Talentum.

Tidigare satt jag i TT:s styrelse under ett antal år, bland annat då ett antal tidningar och dåvarande Förenade Landsortstidningar, FLT, försökte knäcka TT genom en kraftig expansion för att kunna konkurrera kraftfullt, men också genom att använda sitt inflytande och sin makt via ett parallellt ägande även i TT.

Det var en extrem jobbig tid för tidningsbranschen i allmänhet och TT i synnerhet. Själv tog jag starkt ställning för TT i den ganska infekterade debatten, en något komplicerad situation eftersom min dåvarande koncernchef var den som ledde attackerna mot TT. Den chefen var Kjell Sundin, tidigare vd på Gefle Dagblad och senare koncernchef för MittMedia och därmed en av företrädarna till Peterssohn. Han var också ordförande för FLT. Kjell Sundin avled för något år sedan.

När Kjell Sundin slutade som koncernchef blev det oroligt i koncernen då ägarna utsåg journalisten och konsulten Sören Björklund till ny koncernchef. Denne hade också på uppdrag av bland andra Kjell Sundin varit engagerad i FLT:s attack mot TT.

Direktörerna och chefredaktörerna inom koncernen menade att Björklund inte motsvarade kravprofilen för jobbet och han tillträdde aldrig befattningen. I stället blev Rolf Jonsson, vd på Sundsvalls Tidning, Sundins efterträdare. Och senare kom Jan Cahling efter honom.

TT har efter drabbningarna med FLT stärkts och utvecklats till en stor koncern. Det ska bli intressant att se vad Thomas Peterssohn kan uträtta inom MittMedia. Jag tror att ägarna denna gång gjort en riktigt bra rekrytering av en kompetent medieledare.

Imponerande insatser av reportrarna i Japan

Nyhetskanaler som CNN och Al-Jazeera är verkligen snabba och heltäckande i sin bevakning av de dramatiska händelserna i till exempel Egypten, Libyen och nu senast Japan. Ständigt närvarande. Även våra svenska medier har skött sig bra. All heder åt reportrar som exempelvis Nilofar Saidi och Stefan Åsberg i SVT och Rolf Porseryd i TV4 och Ola Wong, Sydsvenskan och Svenska Dagbladet. Sakliga och korrekta. Alla på plats med sina team, i farliga områden, och med kunniga och balanserade inlägg om vad som händer.

Dessutom är de modiga. Vem vill idag resa till Japan och de områden som är utsatta för de olika farorna från naturkatastroferna och kärnkraftsolyckorna? Nilofar Saidi redovisade i måndagens sändningar lugnt och sakligt den omtumlade känslan inför allt hon ser och sin personliga oro inför situationen. Men hon stannar mitt i katastrofen och fortsätter rapportera till oss i Sverige.

Stefan Åsberg och hans team rör sig nu försiktigt runt området med de havererade reaktorerna i Japan, berättar han idag för tidningen Journalisten. Det handlar om extremt svåra förhållandena som få reportrar möter i sin yrkesutövning. De kan hamna i riktigt farliga situationer och det måste vara både fysiskt och känslomässigt jobbigt att fullgöra sitt uppdrag. Hur ska han och kollegerna i det kaotiska läget kunna avgöra hur de ska våga röra sig eller när de inte kan stanna kvar längre?

Stefan Åsberg gjorde debut i medievärlden 15 år gammal som prao på Radio Gävleborg. 1993 började han på regionala Mittnytt, värvad av legendariske reportern Alf Lundkvist som flyttade till Rapport. Mittnytt täckte på den tiden även Gävle där Åsberg blev en känd profil i staden. Efter tiden på regional-tv har Stefan Åsberg utvecklats till en rutinerad världsreporter som rest till den ena katastrofen efter den andra, jorden runt.

1986, många år innan Åsberg blev journalist, skickade vi från Gefle Dagblad ut reportrar och fotografer till en befarad kärnkraftsolycka i Forsmark. Senare visade det sig att olyckan hade skett i Tjernobyl, men till en början var alla övertygade om att något hade hänt i Forsmark som ligger ganska nära Gävle. Jag vill minnas att vi gav våra medarbetare direktiv om att inte smita förbi några polisspärrar och framför allt inte köra närmare än ett par mil från kärnkraftverket…

Tämligen aningslöst med tanke på vad vi vet idag. Men kanske begripligt med tanke på vad lite vi då visste om riskerna i dessa sammanhang. När det blev klarlagt att de radioaktiva utsläppen kom från Tjernobyl och inte Forsmark uppmanade myndigheterna oss alla att inte dricka vatten från vattenpussarna på marken!

Gävle drabbades som bekant av det radioaktiva nedfallet, och vi skrev i tidningarna om gravida mammor som valde att lämna staden. Journalistiken i stadens tidningar präglades sedan länge av kärnkraftsolyckan, inte minst av återkommande rapporter om radioaktiviteten i skog och mark.

Gefle Dagblad skickade 1987 ner ett reportageteam till Tjernobyl för en reportageserie som publicerades ett år efter olyckan. Det var reportrarna Lisa Lofors och Per-Olof Grönberg, ledarskribenten Tord Bergkvist och fotografen Leif Jäderberg. Lofors och Bergkvist är pensionerade, Grönberg jobbar sedan många år på Länstidningen i Östersund och Jäderberg är numera chef för den gemensamma fotoredaktionen på Arbetarbladet och Gefle Dagblad. De gjorde alla ett utmärkt jobb och både texterna och bilderna väckte berättigad uppmärksamhet.

Den samlade effekten av jordbävningar, tsunamin och kärnkraftsolyckorna gör att det är svårt att ta till sig vad som nu händer i Japan, tragedin är ofattbar. Och det bara fortsätter; för en stund sedan (15-tiden) drabbades Japan av ett kraftigt efterskalv. Sydsvenskan.se berättar att reportern Ola Wong sökte skydd under ett bord. I samma text funderar seismologen Reynir Bödvarsson om det kan röra sig om ett förskalv till ett större skalv.

Och Wong ligger väl under sitt bord och försöker få iväg en ny text...

Både nyhetsteamen på plats och deras ansvariga chefer har svåra frågor att ta ställning till när de ska avgöra om medarbetarnas ska flygas hem eller ej. Alla vill naturligtvis vara kvar och spegla händelseutvecklingen, men någonstans går det en gräns där riskerna för medarbetarna blir för stora. På SVT överväger man frågan just nu.

UPPDATERING 2011-03-17:

Idag har SVT beslutat att deras medarbetare ska lämna Japan tills läget klarnar. Beslutet var inte självklart för några av medarbetarna enligt Journalisten.

Journalisten skriver också att även Aftonbladet och GP tagit hem sina medarbetare, men Sveriges Radios Staffan Sonning och Nils Horner stannar i Japan tills vidare.