Tre bra seminarier med @ThomasMattsson, @ThomasMattsson och @ThomasMattsson

Under torsdagen var jag på tre utomordentligt intressanta seminarier i Almedalen med framför allt tre kunniga, transparanta och intressanta deltagare, nämligen @ThomasMattsson, @ThomasMattsson samt @ThomasMattsson, Expressens chefredaktör och deltagare på alla dessa tre seminarier. Han deltog säkert i ytterligare något som jag inte upptäckte. Mattsson är ett fenomen i dessa sammanhang med sin bredd, kunskap och sitt engagemang. Jag fattar inte hur han hinner och orkar med allt.

Det viktigaste seminariet handlade om den svenske journalisten Dawit Isaak, sedan 13 år fängslad i Eritrea utan rättegång.Rubriken var ”Gör opinionsbildande kampanjer nytta? Med Dawit som case diskuterades kampanjer och pressfrihet.
Thomas Mattsson var moderator. En något ovanlig roll för honom i Almedalen där han oftast är en debattör i skilda paneler. Men han skötte sysslan bra! 

Hans starka engagemang och kunskap om förhållandena kring den svenske journalisten som sitter fängslad sedan 2001 i Eritrea präglade debatten och påverkade nog oss alla i den fullsatta publiken att känna starkt för Dawits sak.
Man förstod att Mattsson, liksom paneldeltagaren Kerstin Neld , vd för Sveriges Tidskrifter och starkt engagerad för Dawit, hade kunskap om läget för Dawits sak som inte enkelt kunde refereras i sammanhanget. Hans öde är en känslig diplomatisk fråga.

Mattsson hade starkt stöd av sin panel, bl a mediestrategen mm @britstakston som uppenbarligen satsat mycket tid och engagemang på Dawits sak. Liksom frilansjournalisten @Martinschibbye med liknande erfarenheter efter sin fängelsevistelse i Etiopien, samt poeten och artisten Daniel Boyacioglu som skrivit texten till den fantastiska musikvideon Fågelsång för Dawit Isaaks sak. Kolla in den på Youtube, Fågelsång!. Ha en näsduk till hands för tårarna...

Så var det med den viktiga diskussionen hos arrangerad av mediekampanjen FreeDawit tillsammans med HejDigitalt och Readly på dess härliga eventplats Södra Kyrkogatan 8 i Visby. Almedalen när Almedalen är som bäst, tycker jag.

Men jag fortsatte se fler framträdanden av Thomas Mattsson som jag inte känner närmare även om vi som flyktiga bekantskaper morsar på varandra då vi ses. Dagen inleddes för min del, som oförbätterlig nattuggla först vid bekväma 12-tiden,  i TCO-trädgården där Journalistförbundet ordnade ett seminarium, ”Kan journalisterna stå emot PR-trycket”. 

Ett intressant seminarium i tider av nedskärningar på redaktionerna runt om i landet. Och jag undrar om SJF:s ordförande @jonasnordling känner till mina nattvanor eftersom han vid ingången hälsade mig välkommen med orden att ”hit hittar du väl nästan sovande vid det här laget”. Han har rätt…

Och nedskärningar och den journalistiska styrkan var precis det seminariet kom att handla om. Mattsson sa kloka saker, precis som panelen i övrigt med bl a Hanna Olsson, samhällschef Aftonbladet och Hans Gennerud, styrelseordförande i Gullers Grupp. En smått mobbad person i panelen av moderatorn och de övriga deltagarna, men det verkade han klara bra.

Det var Thomas Mattsson i TCO-trädgården, sedan lyssnade jag sist av allt också på honom hos  Resumé och Spelbranschens råd i en debatt om ”Vad är oddsen för en hållbar spelmarknad i Sverige”. Det kan låta som ett lite udda seminarium för den som gillar om mediedebatter, men grejen är att det också handlade om att den svenska staten idiotiskt nog försöker hindra svenska medier från att publicera annonser för utländska spelbolag.

Det handlar om ett gigantiskt hyckleri som jag många gånger bloggat om, senast här om att Lotteriinspektionen trakasserar tidningarna. TV-kanaler som t ex TV3, som formellt sett verkar från utlandet, får sända reklam för utländska spelbolag och den svenska staten tjänar indirekt pengar på att sälja sändningsrättigheter och tekniska sändningsmöjligheter för dessa bolag i det svenska marknätet. Samtidigt vill staten att t ex Expressen och andra svenska tidningar inte ska få sända samma reklam. Hyckleri!

Hyckleriet är egentligen värre än så. Helt svenska aktörer som statligt ägda Svenska Spel är liksom folkrörelseägda ATG och Postkodlotteriet m fl utomordentligt skickliga på att skicka ut förförisk reklam till oss alla. Samtidigt som man låtsas att dessa bolag inte gör någonting för att locka in spelare till sitt utbud...

På detta seminarium, där Mattson mycket bestämt och skickligt argumenterade mot statens agerande, hördes också spelmissbrukares röster om att redan enkel reklam för Triss-lotter i mataffärens kassa är en jobbig grej för dem. Regeringen, oavsett vilka  partier som råkar sitta i Rosenbad,  vill ha alla pengarna och går inte med på att försöka styra upp spelverksamheten och dela intäkterna de utländska bolagen genom ett licenssystem. Och i kampen utmanar politiken och myndigheter principerna rörande tryckfriheten.

Här har Aftonbladet och Expressen genom sina olika chefredaktörer över tid stått för en mycket viktig insats i sitt motstånd mot statens tveksamma agerande. Och igår var det Thomas Mattsson som skickligt förde mediernas talan mot staten, allt medan Lotteriinspektionens kommunikationsdirektör Joakim Rönngren såg riktigt sur ut så fort Mattsson yttrade sig.

Lotterinspektionen har under de senaste åren uppträtt mycket konstigt i denna debatt och bl a försökt hävda lotterilagstiftningen som överordnad tryckfrihetsförordningen! Ett mycket tveksamt agerande av en statlig myndighet.  

En ny intressant dag i #almedalen. Fem getingar till Thomas Mattsson. Eller brukar det vara tio för full pott?

Korrigerad och uppdaterad meed bl a fler länkar 140704.

Bra och mindre bra seminarier om medier dag fyra i Almedalen.

Timmen är sen och ögonlocken tunga efter en lång dag i Almedalen, men självklart måste jag blogga lite om dagens seminarier. Det första var i Almegas och Medieföretagens läckra tält nära Kallbadhuset i Visby där de tillsammans med organisationen Utgivarna arrangerade ett seminarium om medieutvecklingen, ”Tuffa tider – strålande tider! Medier i ständig utveckling”. Det blev för mig det mest intressanta seminariet i Almedalen hittills i år.

Här lyfte skicklige moderatorn Bosse Svensson, mediekonsult och tidigare bl a chefredaktör på Östersunds-Posten och vd för Mkt Media, tillsammans med sina intervjuoffer fram de positiva sidorna i medieutvecklingen när debatten oftast, naturligt nog, handlar om problemen. Han inledde med att intervjua Charlotta Friborg, chefredaktör för Corren i Linköping, och Jan Helin, publisher för Aftonbladet.

Båda, och deras företag, är mycket framgångsrika, Corren som en urstark regional medieaktör med pigga aktiviteter på en rad områden, Aftonbladet som Sveriges, kanske t o m internationellt, mest framgångsrike mediebolag vad det gäller den digitala övergången.

Nu fick inte de ensamma prata om sina framgångar, ofta med digitalt anslag, utan Bosse Svensson plockade också upp två papperskramare på podiet, Sofia Wadensjö Karén som är chefredaktör och vd på Tidningen Vi, samt Niclas Breimar som är chefredaktör på Lokaltidningen Mitt I i Stockholm, nyligen såld till riskkapitalbolaget Segulah.

De bägge redaktörerna ställde inte alls upp på den digitala utvecklingen för sina egna verksamheter som främst Jan Helin pratade sig varm för vad det gällde Aftonbladet. Varken Sofia Wadensjö Karén eller Niclas Breimar såg någon affär för sina verksamheter i en digitalisering, snarare tvärtom om jag fattade dem rätt. Mitt I omsätter runt 300 miljoner kronor och räknar hem en vinst på ungefär 20 procent, eller 60 – 70 miljoner som det sagts i samband med Stampens uppmärksammade försäljning av bolaget.

Tidningen Vi gick tidigare med förlust, men gör numera en vinst sedan Sofia Wadensjö Karén rekryterades. Från Aftonbladet där hon tidigare jobbat med just Jan Helin. Precis som Niclas Breimar, som redigerat Helins texter då denne var reporter…

Verksamheten för Tidningen Vi är, förutom den tryckta produkten, också starkt inriktad på bl a event och t o m kundtidningsproduktion. Det fungerar enligt Sofia Wadensjö Karén och har räddat lönsamheten. Hon sa att upplägget fungerade bra.  

Med i debatten fanns också superintressanta entreprenören mm Oscar Höglund, en av grundarna till lika intressanta United Screens där tidigare Google-chefen Stina Honkamaa är vd. Höglund kompletterade tradmediernas chefer med, för honom, närmast självklara fakta om den digitala utvecklingen i allmänhet och vad som händer runt YouTube i synnerhet.

United Screens jobbar med rättigheter och hjälper andra bolag, t ex Helins Aftonbladet, att tjäna pengar på sina rörliga bilder. Själv fattade jag väl ungefär hälften av det han pratade om, men det lät väldigt klokt, intressant och bra! Helin, som samarbetar med dem, fattade förhoppningsvis allt…

Så var det med framtiden och ett riktig bra seminarium om denna. 

 Därifrån ilade jag till Utgivarnas två seminarier som båda handlade om pressetiken med lite olika infallsvinklar. Utgivarnas projekt om att skapa ett nytt pressetisk system där etermedier och tryckt press samsas under samma paraply var ett diskussionsämne. Om detta har jag bloggat tidigare och både skeptiskt och kritisk. Och det är jag fortfarande.
Om detta fick jag också chansen att prata med Erik Fichtelius och Unn Edberg om, ordförande respektive vice ordförande i Utgivarna. Och båda verkade lika förvånade över att det finns någon, som jag, som inte jublar över bildandet av Utgivarna och dess största projekt, införandet av ett gemensamt medieetiskt system för både public service och de av andra än staten ägda medieföretagen.  

Under dessa båda seminarier, som inte blev Almedalens höjdare i år, de var t o m lite tjatiga och tråkiga, stod dock kulturministern Lena Adelssohn Liljeroth för ett minst sagt egendomligt angrepp på den icke närvarande chefredaktören för Svenska Dagbladet, Fredric Karén, vars krönika nyligen om mediepolitiken hon kritiserade i mycket skarpa ordalag. Mycket märkligt agerande av ett statsråd, osnyggt och svårbegripligt.  

Under dessa seminarier hos Utgivarna diskuterades också Lexbase och justitiekansler Anna Skarhed fick försvara sitt beslut att inte åtala sajtens utgivare, ett faktum som jag också tidigare kritiserat på denna blogg. Det skulle ha varit mycket intressant om JK hade kommit fram till ett annat beslut och åtalat sajtens utgivare.

Så gestaltade sig dagen i Almedalen för mig medan min fru Lena, också aktiv i vårt bolag, i stället sprang på det ena vård- och omsorgsseminariet efter det andra. Vård- och omsorg  verkar onekligen vara det vanligaste ämnesområdet i Almedalen. Men utbudet är enormt med över 3.300 seminarier och jag ska nog också försöka hinna gå även på några om helt andra intresseområden än medier, t e x om satsningar på infrastruktur eller energifrågorna. Almedalen är ju ett gigantiskt universitet där man kan lära sig mycket om allt!  

Och därtill en fantastisk mötesplats, viktigast av allt.  Min vårdinriktade hustru och jag själv med ett medieintresse träffar hela tiden intressanta människor, både sådana som vi redan känner, men också helt nya kontakter viktiga för oss själva och för vår professionella verksamhet genom Utkik Media.

Nu är det fyra dagar kvar på årets vecka i Almedalen. De blir spännande!
Uppdaterad med fler länkar 140703 kl 13.45

Dag tre i Almedalen kom att handla om framtiden.

De diskussioner jag besökte under tisdagen i Almedalen handlade mest om framtiden, men på lite olika sätt. Ett intressant seminarium hos HejDigitalt och Readly hade den något kryptiska rubriken ”Vad händer när ingen längre vill äga utan låna, hyra och dela?” Den frågan fick vi nog inget direkt svar på, men det blev en intressant diskussion om digitaliseringens möjligheter på helt olika områden.

Skicklig moderator var Beata Wickbom, expert på kommunikation, sociala medier och it-utveckling med mera. Hon ställde bra följdfrågor på svaren hon fick av dem hon intervjuade, något som även tv-proffs ibland är alldeles för dåliga på. Det finns intervjuare i alla medier som bara ställer frågor närmast mekaniskt och inte lyssnar på svaren och därför inte följer upp dem med följdfrågor.

Så inte i dessa samtal där Beata Wickbom inledde med att intervjua Jimmy Ahlstrand, strategichef på SVT, om dess framtid när allt färre tittar på traditionella tv-sändningar. Tittarsiffrorna har länge varit i princip oförändrade, men nu minskar de. Den egna publiken tittar allt oftare när den själv vill via SVT Play och andra lämnar SVT och tittar i stället på Netflix och andra webbsändningar, inte minst via dagspressens snabbt ökande satsningar på rörlig bild.

Jimmy Ahlstrand påpekade flera gånger att SVT lever i en bekväm värld med sin säkra licensfinansiering, till skillnad från de kommersiella kanalerna. Hur säker, eller kanske t o m osäker licensfinansieringen verkligen är, kan man diskutera, inte minst nu efter Högsta förvaltningsdomstolens underkännande av licensuttaget på datorer och surfplattor mm. Det är ett ämne som jag skrivit om förut och som det finns anledning att återkomma till; något måste ju göras politiskt åt det föråldrade licenssystemet. I det långa loppet kan man t o m fråga sig hur tillvaron ser ut för public service med tanke på mediekonsumenternas allt snabbare rörelser. Jag är rätt pessimistisk för public service i framtiden. Faktiskt.

Bortsett från den invändningen var det intressant att följa den framtidsspaning som Jimmy Ahlstrand bjöd på i samtalet. Likaså ett snabbt samtal med Inga Birath von Sydow, utvecklingchef på Readly Books. Readly jobbar med att öka läsningen i digitala medier, både bland vuxna och barn, de tryckta mediernas Spotify. Ett bra exempel på hur digitaliseringen förändrar ägandet, i framtiden kanske vi inte har en enda bok i hyllorna hemma, men tusentals i våra surfplattor, som hon sa.

Även den siste som intervjuades i Wickboms ”digitala stol”, Anders Tärnell som är marknadschef på Hertz, var mycket intressant att höra på. Han lät snarare som en utvecklingschef eller it-chef vilket också Beata Wickbom påpekade. Anders Tärnell berättade om hur Hertz, som vi alla nog tänker på som ett företag där man kan hyra en bil, nu jobbar hårt med utvecklandet av digitala tjänster, till exempel för oss som vill finna någon att samåka med.

Onekligen intressant då svenska Hertz ägs av Volvo personvagnar som borde vara mer intresserade av att sälja bilar, men som tydligen omdefinierar sina mål av hänsyn till kundernas krav och samhällets målsättningar. Och naturligtvis även av kommersiella skäl, i förlängningen gynnar naturligtvis deras strategier verksamheten.  

Tärnell berättade också att det globala företaget Hertz högsta internationella ledning konstaterat att företaget inte är ett bilbolag, utan ett it-bolag. Det söker hela tiden efter innovationer och nya tjänster anpassade till tidens krav utifrån insikten om att kundernas önskemål förändras och måste tillgodoses.

Det är ett faktum som också rör dagspressen som dock kanske varit lite trögare än t ex Hertz på att omformulera sitt mål för verksamheten. Nu sker det i rask takt, väl illustrerat i Almedalen där alla större medier som Dagens Nyheter, Svenska Dagbladet, Expressen, TV4, Sveriges Television, Sveriges Radio och andra inte bara rent journalistiskt bevakar föredrag och seminarier, utan också visar upp sig själva och frikostigt arrangerar mängder av programpunkter, på plats live och på nätet.

Idag besökte jag Svenska Dagbladets stora tält i hamnen och lyssnade på chefredaktören Fredric Karén som intervjuades av Therérese Larsson Hultin, utrikesanalytiker på SvD,  om framtiden för journalistiken. Karén påpekade bland annat att tidningarnas verksamhet nu i denna förändringens tid utökas med helt andra verksamheter som eventarrangörer och andra kommersiella engagemang i helt andra verksamheter.

Jag besökte idag även Expressens så kallade ”valstuga” där politiker och andra intervjuas varje dag. Expressens chefredaktör Thomas Mattsson brukar precis som Karén tala om hur medieföretagen breddar sin verksamhet och även Aftonbladets Jan Helin säger ungefär samma sak. Aftonbladet är ju svenska mästare i mediebranschen på att utveckla sin digitala verksamhet på ett imponerande sätt.

Hos Expressen idag diskuterades näthatet av Isabella Löwengrip, GT:s chefredaktör Frida Boisen,  Totte Löfström, Nyheter 24 samt kd-politikern Caroline Szyber om näthatet och hur det ska bemötas. Även detta en intressant debatt, kloka synpunkter från dem alla.

Och debatten filmades naturligtvis av Expressen. Precis som SvD gjorde då dess chefredaktör intervjuades. Egenproducerad tv till publiken och på internet, ambitiösa montrar i Almedalen med frikostiga program som följs på plats av massor av besökare.

Dagspressen gör nu sådant som aldrig gjordes förr. Framtiden är nog redan här…   

Almedalen dag två, otäcka hot mot medier och entusiastiska entreprenörer

Den andra dagen i Almedalen slapp vi regn, trots trista prognoser. Och organisationen Utgivarna arrangerade ett riktigt bra, men av förståeliga skäl allvarsamt seminarium. Fullsatt som alltid på Tidningsutgivarnas och Utgivarnas seminarier. Detta seminarium  handlade om det ökade antalet hot mot journalister och medieföretag, i Sverige och i världen. Mordet på Sveriges Radios korrespondent Nils Horner var det allvarligaste och mest dystra exemplet.

Om detta gav Sveriges Radios vd Cilla Benkö initierad information, både vad det gällde dådet och om hur SR jobbar för att skydda medarbetare och frilansare bolaget anlitar. Viveka Hanson, programdirektör på TV4-gruppen, kompletterade med information om erfarenheterna efter morden på två av deras medarbetare, dåd som jag skrivit om tidigare på denna blogg där även andra mord på svenska journalister berörs.  

Frilansjournalisten Martin Schibbye fanns också i Utgivarnas panel med sina erfarenheter från att ha blivit fängslad i Etiopien. Och han drog dessutom en lista med förslag på goda råd som kan öka möjligheterna att skydda svenska journalisters säkerhet.

Därmed i debatten från världen hem till Sverige där Utgivarnas chefsanalytiker Tobias Lindberg och bl a Expressens chefredaktör Thomas Mattsson informerade om det ökande antalet hot mot svenska journalister, redaktioner och utgivare. Mattsson har egna erfarenheter av detta och hade för bara några dagar sedan uppträtt inför domstol av det skälet. Viveka Hansson i panelen kunde också berätta om när TV4 tvingades stänga sin redaktion i Linköping p g a hot.

Och som Cilla Benkö ungefär sa, ”det är människor som hotas, människor och deras familjer”. vilken mamma eller pappa är beredd att skriva en kritisk artikel eller göra ett kritiskt radioprogram som kan leda till hot och våld mot familjen? Hoten riktar sig inte bara mot enskilda journalister, utan också mot demokratin i Sverige. De kan leda till självcensur och tystnad, menade alla i panelen.

Thomas Mattsson konstaterade att de farligaste hoten kommer från enskilda galningar. Han var mindre orolig över hot från organisationer, typ nazister eller kriminella föreningar. De ensamma galningarna är farligast, menade han.

Radiochefen Cilla Benkö höll med om att enskilda personer, psykfall, är farligast. Och SR har tydligen många exempel på då företaget säkerhetsavdelning tvingats agera för medarbetarnas säkerhet. Ibland med tuffa åtgärder.. Illa, illa…

Dessa publicisters erfarenheter av hot mot journalister verksamma inom Sverige i kombination med Schibbyes och andras berättelser om den internationella utvecklingen var förfärande. Ute i världen mördas journalister, i Sverige hotas de, men när går det längre än så? Det finns redan exempel i Sverige på bilbomber och andra våldsåtgärder mot journalister.

Efter detta tankeväckande seminarium gick jag till ”TCO-parken” där Svenska Journalistförbundet har sina seminarier. Där intervjuade förbundets ordförande Jonas Nordling fyra entusiastiska entreprenörer, medarbetare och grundare till månadsmagasinet Horisont på Gotland. En regionalt förankrad variant av magasinet Filter, mycket snygg, läsvärd och kvalitetsfylld.

Det blev en intressant diskussion där de fyra grundarna, Linda Berglund, fotograf, Emma Fagerberg, reporter, Christer Nilsson, ansvarig utgivare och reporter samt Per Wallstedt, redaktionschef och reporter, berättade om sin satsning. De övergav sina fasta anställningar för att med egna pengar och engagemang satsa på detta nya magasin.

Hittills har det bara kommit ut fyra nummer av det nya magasinet. Detta andas kvalitet och projektet verkar löftesrikt, men de fyra har säkert en riktigt tuff resa framför sig. De berättade också om hur omöjliga bankerna var att ha att göra med då de drog igång projektet; de själva och deras familjer tvingades i stället gå in och satsa pengar i projektet.

Detta kommenterades av Unn Edberg, som var en synnerligen kvalificerad expertkommentator i panelen. Hon är chefredaktör för Finansliv, en bankerna närstående tidskrift, och därtill ordförande för Sveriges Tidskrifter, branschorganisationen för alla tidskrifter i Sverige. Hon förklarade bankernas tveksamhet med att mediebranschen varit bra på att förklara sina egna motgångar och problem. Och därmed försämrat för sig själva.  

Det har hon nog rätt i. Den tryckta pressens vandring mot döden har blivit en sanning trots att det skiljer mycket mellan t ex dagspress och tidskrifter; enbart under det senaste året har det enligt Unn Edberg startats 100 tidskrifter i Sverige om jag minns rätt. Men inga dagstidningar, så vitt jag minns…

’Ungefär så fortsatte debatten. Det framgick också att de fyra entreprenörerna var tämligen kritiska till koncernutvecklingen inom medierna och tidningarna på Gotlands tidigare ägare, mediekoncernen NTM i Norrköping. De menade att de nya mediekoncernerna i Sverige satsar allt på samordning av resurser, ekonomi, data och en rad andra viktiga områden, men att de aldrig diskuterar en god utveckling av innehållet i sina medier.

Rätt eller fel av dem, det var hur som helst intressant att lyssna på unga och entusiastiska entreprenörer som tror på att de hittat en nisch för morgondagens journalistisk i en krävande värld. Jag hoppas faktiskt att de lyckas, är det någonstans som den trycka produken ska lyckas så är det nog säkert i magasinets form.

Men det blir nog en tuff match…
Uppdaterad med länk 140701 kl 18.02

Relevanta länkar:
Varannan redaktion hotad - Utgivarnas pressmeddelande om undersökningen rörande hot.
Mordet på Nils Horner brutal påminnelse om hoten mot journalister - text på denna blogg.

Regnig premiärdag i Almedalen

Under gårdagen var jag på året första seminarium i Almedalen där branschorganisationen Tidningsutgivarna, TU, tillsammans med mediegranskande Sim(o) ville veta av panelen vad vi inte får veta av journalisterna (runt 600 – 700) som bevakar i Visby. Tyvärr fick vi inget riktigt bra svar från den kompetenta panelen på frågan, men det blev ändå en intressant debatt, främst om varför medierna måste finnas på plats i Almedalen.

På scenen fanns extremt rutinerade chefredaktören på Expressen, Thomas Mattsson, och minst lika rutinerade samt avgående pr-konsulten, it-experten Brit Stakston. De båda visste nog vad de hade för roller i sammanhanget och vad de skulle säga. Något mer osäkra verkade expansiva MittMedias redaktionella chef AnnaKarin Lith, för första gången någonsin på besök i Almedalen,  och även, trots sin gedigna  forskarbakgrund, doktoranden Kajsa Falasca.

Osäkrast av alla var nog dock moderatorn, presschefen på Saco, Anders Jonsson, tidigare journalist på bl a Expressen. Han var nog den i  lokalen som hade varit med längst i Almedalen, men det ville sig ändå inte riktigt. Han försökte efter bästa förmåga, men debatten tog aldrig riktigt höjd. Det är nog också första gången jag varit med om att ett fullsatt och tv-sänt seminarium i Almedalen faktiskt slutat en kvart för tidigt för att det blev tyst, det fanns inte fler frågor att diskutera.

Nåväl, det blev ändå en intressant diskussion om Almedalen. Både AnnaKarin Lith och Thomas Mattsson berättade hur stora resurser deras medieföretag sätter in för att bevaka allt i Almedalen , utifrån tämligen olika utgångspunker i medielandskapet. Runt 40 medarbetare från Expressen och mellan 15-20 från MittMedias tidningar i Norrland.

Detta blev den första debatten jag följde i årets Almedalen. Det blev en regnig premiärdag I Visby där solen annars alltid brukar lysa under denna vecka. Dock upphörde regnet mot kvällen och jag har aldrig sett så stor publik i parken Almedalen då det var dags för socialdemokraternas ledare att inta talarstolen. Han höll ett bra tal, men hur ska alla hans löften betalas?

Bortsett från dessa funderingar blev jag märkligt nog under dagen förväxlad namnmässigt med en kollega, Hasse Rosén,  som fått ut en felaktig presslegitimation i mitt namn från Almedalens presscenter! Det genererade en märklig Facebook-kommunikation mellan skilda kolleger. Jag hade dock fått ut ett korrekt plastkort.

Jag har länge tyckt att ett presscentrum i den här formen har spelat ut sin roll, en del viktiga skribenter kommer inte alltid ens från tradmedierna. Men det är naturligtvis viktigt att säkerheten fungerar perfekt i sådana här sammanhang, inte minst för Säpo som har att skydda utsatta politiker. I år handlar det visst om 200 ”skyddsobjekt” i Almedalen.

På väg till Almedalen 2014 som slår alla rekord

Nu är det dags för Almedalen supervalåret 2014. Runt 25000 människor väntas till Visby. De politiska partierna har sina egna dagar med arrangemang följda av partiledarnas tal, men även organisationer, företag, myndigheter och en rad andra intressenter är aktiva under veckan. Ett tusental arrangörer bjuder i år in till över 3400 seminarier och andra arrangemang.  Almedalen är en festival för samhällsintresserade, kanske mest för dem med professionella motiv, men även för andra som vill ta del av utvecklingen i samhället.

Det är över 40 år sedan sommargotlänningen Olof Palme höll ett politiskt tal från ett lastbilsflak i parken Almedalen mitt i Visby. Det blev startskottet för ett arrangemang som växer för varje år som går. Arrangemanget sägs generera runt 200 miljoner kronor i intäkter för Gotland. Krogar, hotell, färjor och flyg är fullbokade. Massor av människor i Visby flyttar ut till stugor och husvagnar och hyr ut sina lägenheter till besökare.

Ingenting tyder på att Almedalen är på väg att minska i betydelse, snarare tvärtom. Om det finns något hot mot arrangemanget så är det dels att det blir allt dyrare för arrangörerna som får betala saftigt för seminarielokaler och boenden för sina medarbetare, dels att det är svårt för alla deltagare att ens hitta ett ställe att bo på.

Jag vet en stor arrangör som hade ett kontrakt i flera år på att hyra en tomt i centrala Visby för sina seminarier och för detta betalade flera hundra tusen kronor för veckan. När kontraktet gick ut brydde man sig inte ens om att försöka få ett nytt avtal till stånd eftersom det stod klart att hyran skulle höjas kraftigt. Kanske till en halv miljon kronor? I stället började man agera  på gator och torg utan fast plats som kostade pengar.

Nåväl, nu är det dags igen för Almedalen och dragningskraften är oförändrat stor på mig oavsett om det är valår eller inte.  Utbudet av seminarier är fantastiskt för den som är intresserad av samhällsutvecklingen, men viktigast av allt är nog ändå Almedalen som mötesplats.

För både min fru Lena och mig som deltidskonsulter är det ovärderligt att dels följa alla semiarier inom våra specialområden, dels knyta nya kontakter och vårda dem man redan har. Arrangemang rörande omvårdnad och sjukvård är kanske det största specialområdet där Lena får prioritera hårt i valet mellan alla seminarier och ändå bara hinner delta i en bråkdel av utbudet.

Det är i stort sett ett lika rikt utbud av arrangemang på medieområdet som jag ägnar dagarna åt i Almedalen. Alla stora medier som Expressen, Aftonbladet, TV4, Sveriges Radio, SR, och Sveriges Television finns på plats och står för en rad arrangemang. Enbart SR sägs ha runt 100 medarbetare i Visby! SR sänder liksom SVT och TV4 direkt från sina montrar i Visby.

Branschorganisationer som Tidningsutgivarna, Utgivarna, Almega och Svenska Journalistförbundet deltar också med många värdefulla arrangemang. Almedalen är som en extrem intensivkurs, ett snabbt universitet rörande samhällsutvecklingen.

Förutom sjukvård, omvårdnad och medier finns ju också åkeriäringen, miljörörelsen, sjöfarten, energiföretag, Öresundsregionen, försvaret, facket, arbetsgivarna, partierna, staten och snart sagt varje organisation och lobbyist av betydelse på plats. För medierna är Almedalen rena rama julafton, inte minst detta supervalår. För polisen och Säpo är det väl snarare en mardröm mitt i semestertiden med 200 av landets 400 ”skyddsobjekt” på plats, särskilt ett år då nazisterna är mer aktiva än andra år.

I morgon går den fullbelagda färjan till Visby från Nynäshamn där detta skrivs i natt på hotellet med ett trist regnväder utanför fönstret. Vi får se om paraplyerna måste användas i Almedalen i år.

Under veckan kommer jag som vanligt att försöka twittra och blogga om seminarier och arrangemang. Otillräcklig kapacitet för bredband och mobilnät brukar vara ett problem i det sammanhanget, men vi får se om det blir bättre täckning i år. Syns jag inte tilI på denna blogg och Twitter, @RobRos, så är det problem med täckningen.

I övrigt är jag som säkert många andra lätt orolig över vad nazister och rasister kan tänkas hitta på för att väcka uppmärksamhet under veckan. Och kanske också lite för om vi ens får möjlighet att äta på krogarna detta år då Almedalen tydligen lockar fler än någonsin tidigare. Det har varit svårt redan tidigare och lugnare år att få mat, men korvkiosken högt upp i staden nära Hästgatan och Wallers plats är alltid en räddning. Bra korv och mos! Tak om det regnar. ICA vid Stora Torget är också en stor tillgång. Kvällsöppet…

I går lördag publicerade för övrigt Arbetarbladet en artikel där jag som frekvent besökare i Almedalen till min egen förvåning intervjuades om vad som kan vara bra att tänka på för den som tänker besöka Almedalen. Kolla de tre tipsen!  

 Relevanta länkar:

Välkommen till Amedalsveckan i Visby  - Almedalens officiella hemsida

Almedalen - sökning på Google på "Almedalen", 1 140 000 träffar. 

Nazistiskt tal överröstades av motdemonstranter - nyhetstext i Aftonbladet

Säpo storsatsar i Almedalen - nyhetstext svt.se

MittMedia, Eskilstuna-Kuriren och Promedia. En spännande resa!

MittMedia växer. Avsiktsförklaringen om ett övertagande av Promedia, tillsammans med Eskilstuna-Kuriren, är förhoppningsvis ingången till en sund affär då de båda redan är minoritetsägare med Stampen som majoritetsägare, ett olyckligt förhållande med starka slitningar. Imponerande är öppenheten i kommentarerna från främst Thomas Peterssohn i Mittmedia, men även från Martin Alsander, vd i Stampen, om motsättningarna och förhandlingsläget. Så ska medieföreträdare agera!

Arkitekt och pådrivande till affären är MittMedias koncernchef Thomas Peterssohn som varit kritisk mot Promedias stela framtidsstrategi, inte minst vad det gäller den bristfälliga digitala utvecklingen. Som delägarföreträdare har han och MittMedia haft anledning att skydda betydande intressen i Promedia.

Där någonstans började nog affären diskuteras, samtidigt som Stampen och dess nye vd Martin Alsander fortsatte reningsprocessen för Stampen, en koncern som dragit på sig stora finansiella problem efter alla förvärv.

Att Stampen och dess banker i det läget resonerade om en försäljning av guldkalven Mitt i-tidningarna, gemensamt ägd med just MittMedia och Eskilstuna-Kuriren, var ingen högoddsare. Ett bolag med en försäljning på runt 300 miljoner kronor och en vinst på 70 miljoner per år, en stor tillgång och ett bra försäljningsobjekt för krisande majoritetsägaren Stampen. Och därmed ett förhandlingsargument för minoritetsägarna gentemot Stampen, vad skulle de få i stället om de gick med på att sälja guldkalven, vilket de kanske inte alls ville göra?  

Nu är de där. Lönsamma Mitt i-tidningarna säljs till Segulah. Det blir intressant att se vad dessa riskkapitalister vill göra i ett medieföretag. De har börjat bra med sina rekryteringar av rutinerade Joachim Berner som ordförande och Dan Lannerö som ledamot i styrelsen, en skicklig publicist och entreprenör kompletterad med en erfaren vd-räv från branschen. Intressant i sammanhanget är att Joachim Berner också har en framgångsrik bakgrund i Stampen. 

Och minoritetsägarna MittMedia och Eskilstuna-Kuriren har, för att släppa guldkalven Mitt-i, förhandlat till sig en motprestation, nämligen majoritetsägaren Stampens Promedia som snarare blivit en belastning än en tillgång för familjen Hjörnes imperium, som nu gör en snöplig reträtt till västkusten. Tomas Brunegård, som trots allt fortfarande är ordförande i Stampen, är nog inte så glad över att hans ambitiösa satsningar på den nationella branscharenan avvecklas.  

Stampen tar enligt avsiktsförklaringen över tryckerierna i bodelningen, vilket av dess koncernchef beskrivs som positivt. Det är kanske inte direkt vad jag skulle drömma om att få som dellikvid i en uppgörelse på medieområdet 2014, men ok, Stampen är dominerade på tryckeriområdet genom sitt dotterbolag V-Tab. I vart fall så länge som tidningar över huvud taget trycks på papper…

Jag hoppas och tror att både stukade Stampen, Eskilstuna-Kuriren och min forne arbetsgivare MittMedia med detta är på väg mot en god affär, men visst finns det anledning till en viss oro i ett läge där i vart fall jag själv inte gärna skulle lätta min plånbok på pengar för att köpa traditionella tidningsföretag. Och definitivt inte stora dyra tryckerier.

MittMedia har, tack vare visionären Thomas Peterssohn, en klar och tydlig digital strategi och det är säkert också det bästa argumentet för koncernen att öka sitt revir bland varumärkena i den traditionella branschen, men sedan gäller det också att lyckas få alla med sig trots de skilda företagens olika kulturer. Och där skiljer det en hel del mellan starkt moderniserade och strukturerade MittMedia, mer traditionella Eskilstuna-Kuriren och det av Stampen på sitt sätt övergivna Promedia. Lokal- och regiontidningar var nog inte deras grej.

Jag hoppas verkligen att allt går väldigt bra, att Stampen får ordning på sin ekonomi, att Promedia hamnar i en god familj där alla kommer att vara överens, vilket inte alltid är helt lätt, samt att Eskilstuna-Kuriren och MittMedia kan räkna hem affären.  

Sammantaget tycker jag att det är som Thomas Peterssohn sagt, samverkan och utbyten är liksom den digitala övergången helt nödvändiga målsättningar. Samtidigt har erfarenheten lärt mig att fusioner som syftar till mer samverkan kan vara svåra att fullfölja på ett bra sätt.

Sådana processer ställer stora krav på att styrelser och ledningsgrupper klarar trycket och inte faller undan för krav och revirinspirerade idéer som definitivt kommer från olika håll. MittMedia har hittills växt och omstrukturerat sig i en takt och omfattning som branschen aldrig skådat tidigare.

Koncernchefen Thomas Peterssohn, som hittills synbarligen på bara några år lyckats med i stort sett allt, kommer säkert att möta nya svåra utmaningar då ännu fler tidningar, chefredaktörer och fackklubbar inlemmas i koncernen.  

Klarar koncernledningen trycket? Alla dess ledamöter finns idag geografiskt utspridda över en stor del av Sverige och är ständigt på resande fot mot nya förhandlingar, stora konferenser, ägarmöten, problem och krismöten. Ledningsgruppen och dess ledamöter och stab måste ständigt funka på topp i en organisation som bara för ett par år sedan såg helt traditionell och annorlunda ut, då helt inriktad på förvaltning snarare än expansion och strukturförändringar.    

Expansiva MittMedia går mot en stor utmaning i detta projekt rörande Promedia. Det blir Norrans vd Anders Westermark som, om jag fattat saken rätt, under en övergångstid som ordförande får hantera övertagandet av Promedia i en rekonstruerad styrelse inom Liberala Tidningar, det bolag som med sina ägare Stampen, MittMedia och Eskilstuna-Kuriren idag äger Promedia genom VLT.

Westermark får en viktig roll , som  ”opartisk” ordförande, i en styrelse där både den frånträdande ägaren Stampen och de nya ägarna MittMedia och Eskilstuna-Kuriren har sina ledamöter. Westermark är en utmärkt person som säkert klarar uppdraget bra, men varför beskrivs han som opartisk när han faktiskt sitter i Eskilstuna-Kurirens styrelse? Beror det på att spänningarna är störst mellan MittMedia och Stampen och att Kuriren förhåller sig mer neutralt?

Hursomhelst, nu befinner sig parterna i ett läge då det faktiskt bara finns en avsiktsförklaring inför svåra förhandlingar om att en bodelning ska ske där ett stort bolag styckas och där gamla och nya ägare ännu inte är överens om värden, fördelning, pengar och allt sånt. I slutet av november ska det vara klart och det är viktigt både för anställda och företag att detta projekt lyckas. Och för den sargade branschen.

Jag håller tummarna och håller med Thomas Peterssohn om och det nog blir som i Norge med färre, men större mediekoncerner. Nödvändigt på gott och ont, men också en svår resa.
Spännande blir det, oavsett vad man tycker om utvecklingen.

Uppdatering, nya länkar: 
Tomas Brunegård avgår - nyhetsartikel medievarlden.se 2014-06-30
Flyta på egen kork - eller inte - kulturartikel om Brunegård av Pär-Arne Jigenius, expressen.se 14-07-22

Övriga relevanta länkar:
Thomas Mattsson och Jan Helin om dessa affärer  - Mattsson & Helin podcast, c a 1,03 timme in i sändningen
Stampen - som ett ufo i en klosterträdgård - Kenny Genborg skriver på kennygenborg.se
En mycket positiv medienyhet - chefredaktör Daniel Nordström i Arbetarbladet

Peterssohn: Tryggare med ägare som drar jämt - intervju i Medievärlden med Thomas Peterssohn.
Ägarsamarbetet funkade inte - intervju i Journalisten med Thomas Peterssohn
Mitti-försäljningen räddar Stampen - nyhetstext i Resume.se
Stampen köps ut från Promedia - nyhetstext i Resume.se

Korrigerad och uppdaterad 140626 kl 13.00, kl 22.10, kompletterad med länk 140627 kl 14.15
Korrigerad och uppdaterad med ovanstående nya länkar 140723 kl 21.32