Låt Sam Amin stanna!

Sveriges politik om flyktingar och andra invandrare är obegriplig. Och obehaglig. Invandrarfientliga grupper behöver inte ens finnas på plats i riksdagen; politiker i de traditionella partierna agerar ju inte heller mot tokig lagstiftning eller myndigheternas agerande. Nu slås rekord i dumhet av Migrationsverket enligt ett nyhetsinslag i TV4 om att Sam Amin ska utvisas till Afghanistan. Han har tränat svenska soldater på Svea Livgarde som ska till just Afghanistan!

Sam Amin är därmed naturligtvis en förrädare enligt dem i Afghanistan som strider mot svenska soldater. Och ändå har Migrationsverket beslutat att han ska utvisas till Afghanistan. En chef på myndigheten intervjuas i inslaget och verkar vara fullkomligt fyrkantig och korkad i sammanhanget. Man skäms för Sverige.

Migrationsverkets företrädare imponerar sällan i sådana här lägen. Personligen skulle jag gärna sedan många år sett att myndigheten hade lagts ner. Ansvaret för Sveriges obehagliga och främlingsfientliga politik finns dock formellt på högre politisk nivå, i den nuvarande regeringen, i tidigare regeringar och i riksdagen, nu och förr. Jag ser inga oskyldiga politiker i denna fråga.

Det finns hur många exempel som helst på mänskligt sett ofattbara myndighetsbeslut baserade på en obegriplig lag om vad som gäller dem som kommer hit för att få leva sitt liv i frid i Sverige. Mönstret är tydligt; människor ska ut ur landet, oavsett ålder, hälsotillstånd, familjeförhållanden, övriga omständigheter (som expertrådgivaren åt Svea Livgarde) och vistelsetid i Sverige.

Deras skolkamrater demonstrerar och protesterar när de ska utvisas. Arbetskamrater protesterar och demonstrerar när de ska utvisas. Medborgare i hela samhällen protesterar och demonstrerar när de ska utvisas. Massor av väljare protesterar och demonstrerar när de ska utvisas, men politikernas beslut och myndighetsutövningen fortsätter.

De arma människor som vill söka sin framtid i Sverige och lyckas få rubriker i medierna vinner ibland framgång, men det gäller inte alla. De som inte har språket, den verbala förmågan eller starkt stöd i samhället klarar inte av processen. Jag undrar hur många liv Sveriges politik har kostat, här hemma eller i de länder människor deporterats till.

Bland det värsta i sammanhanget är när byråkraterna, som i tv-inslaget, säger att den berörde invandraren kan ¨åka hem till sitt land och därifrån söka ett nytt tillstånd att få komma tillbaka till vårt land". Sam Amin, som gjort Sverige en stor tjänst i ett krig, ska således åka till det landet för att söka tillstånd att komma hit igen. Oerhört!

Vem har bestämt att det ska vara på det sättet?

Jo, riksdagen naturligtvis. Obegripligt! Jag skäms!

(uppdaterad)

Bra branschmöte i Västerås om framtiden

Under två dagar är jag i Västerås på branschorganisationerna IFRA-TU-WAN:s konferens PDU, Produktion, Distribution & Upplaga 2010. Min roll här har varit att prata om medieutvecklingen i allmänhet samt hot och möjligheter för dagstidningen i synnerhet, inte minst vad det gällde de nämnda områdena. Andra har gett mycket intressanta inblickar och synpunkter på läget och framtiden. Det borde ordnas fler möten mellan publicister, säljare, tryckare och distributörer och andra specialister i mediehusen.

Här var det tveklöst främst medarbetare i distributionsföretag, tryckerier och medarbetare på upplageavdelningar i publiken, liksom leverantörer på dessa områden. Inga publicister, men Bosse Svensson, vd på Mktmedia men också tidigare chefredaktör, och jag själv som tidigare chefredaktör fanns bland föreläsarna förutom experter på sälj och distribution mm. Dessutom är konferensens båda moderatorer, Elisabet Bäck, tidigare chefredaktör mm VLT samt Anders Ahlberg, chefredaktör Kyrkans Tidning, erfarna publicister.

En liknande konferens, där man lyckas locka även publicister i publiken, vore ingen dum grej. Tidningsbranschen har naturligtvis alla möjligheter att formera sig väl inför framtiden, men en helt avgörande faktor är säkert att den lyckas fånga upp kompetens var den än finns på de skilda områdena i ett mediehus. De olika kategorierna i mediehusen måste prata mer med varandra.

Därför tycker jag att arrangörerna bakom den här konferensen, Olof Nyberg, vd SMD, Annica Widlert, WAN-IFRA Nordic m fl, tänkte helt rätt när de spikade programmet även om jag själv verkligen funderade på om jag hade något att säga till dessa kvalificerade specialister på sina skilda områden.

Samtalen över kaffekopparna, lunchen och middagen var, som vanligt i liknande sammanhang, kanske allra viktigast. Själv hamnade jag vid middagen i avancerade samtal om pressetiken (namnpubliceringar!) med tre leverantörer av system och pressar. De var väldigt engagerade i denna svåra fråga. Och det är naturligtvis rätt och bra - utgivarnas förhållningssätt är givetvis en angelägenhet för alla i mediehusen och dess närhet. Det kanske är där någonstans som tidningarnas framtid ytterst avgörs.

Jag hamnade själv efter middagen i ett jätteintressant samtal med en maskinleverantör jag inte tidigare kände, mest om omvärldsbevakning, produktutveckling och behovet av en samlad vilja till förändring och utveckling i branschen. Alla berörs! Vilja, våga och vinn! Vi var helt överens om det mesta.

Förändringsviljan är en fråga för både för ägare och personal i mediehusen, för leverantörer av grejerna som ska göra produktutvecklingen möjlig och försäljningen och distributionen ännu mer effektiv. Ingen kommer undan, alla måste delta.

En nyttig konferens, tycker jag. Självklart borde både vd, chefredaktör och olika avdelningschefer från många tidningar finnas på plats - kunskapsutbytet mellan de olika kategorierna är otroligt viktig.

Detta särskilt numera då de allt större koncernerna ofta leder till att både tryckeri och distribution kan komma längre bort från redaktionerna. Inte så bra, alla måste ju snacka med varandra! Om inte så drar branschen på sig problem i onödan.

På konferensen talade idag bl a i tur och ordning Olof Nyberg, SMD, om utvecklingsområden för tryck- och distribution, Bosse Svensson, Mktmedia, om utvecklingen av papperstidningen i ett nytt medielandskap, jag själv om medieutvecklingen, Carina Hillerström, Mediekompaniet, ersättare för sjuke Anders Sjösten om affärsutveckling för att erbjuda annonsörerna bättre effekt, Jon Goland på TU om framtidssäkring av produkten genom kunskap om de unga läsarna, Håkan Ahlberg, Océ Svenska, om individualiserade papperstidningar (mycket intressant!) och Henrik Sakari på SCA om lärdomar från pappersindustri om samarbete konkurrenter emellan. Tänk att konkurrenter kan samarbeta!

Sen var vi på V-TAB i Västerås och kollade deras fina anläggning före mingel och middag.

I morgon väntar inslag med Lars Callenfors, vd MTD, om affärsmöjligheter med postdistribution.

Johan Lundin vd Prolog, om distribution som driver utvecklingsmöjligheter.

Jan Andersson, vd Mittmedia Print, om strategier bakom investeringar i nya tryckpressar.

Olle Haeggström, vd Pressgrannar som har valt en annan väg.

Jens Lillsunde, vd Österbottens Tidning, ökad lönsamhet genom samarbete och planering.

Peter Domini, Stena Metall, hur kan vi räkna hem miljöarbetet?

Torbjörn Friberger, Sydsvenskan, så kommer du igång med miljöarbetet.

Det ni! Och dessutom frukost, kaffe och lunch med intressanta samtal med många kolleger. Viktigt, viktigt och mycket intressant! Det är bra att mötas.

Rätt att publicera den mordmisstänktes namn.

Jag tycker att det var helt rätt av Expressens chefredaktör Thomas Mattson att publicera den misstänkte "nye lasermannens" Peter Mangs namn och bild. Och i ett något senare skede av Aftonbladets chefredaktör Jan Helin att göra samma sak. Tiderna är förändrade, den svenska pressetiken måste också förändras. Snabbt! När ska pressetikens alla vänner fatta det?

Alltså, den svenska medietraditionen bygger helt riktigt på att den ansvarige utgivaren fattar sitt beslut, unikt för sin tidning. Det är således väldigt normalt och till och med önskvärt att tidningarna och dess utgivare kommer fram till olika beslut.

Men när det handlar om namnpubliceringar i tidiga skeden, som med Haga-mannen i Umeå eller den mordmisstänkte 38-åringen Peter Mangs i Malmö, blir det alltid en egendomlig debatt om de utgivare som skiljer sig från mängden, i detta fall initialt Expressens utgivare.

Det noteras, närmast lite upprört, att någon utgivare gått sin egen väg. Därmed hotas verkligen den önskade mångfalden. Mångfald kan aldrig innebära att alla ansvariga utgivare agerar på samma sätt, men det verkar vara ungefär det som alla branschdebattörer förväntar sig. Alla ska helst fatta samma beslut!

Just i det här fallet är det dessutom märkligt att vi i Sverige fortfarande tror att en person, som misstänks för alla dessa brott i Malmö, fortfarande kan hållas anonym i medierna. Det är naturligtvis icke möjligt. Namn och bild har länge funnits på Internet och så kommer det också fortsättningsvis att vara i liknande sammanhang.

Den svenska försiktigheten runt namn och bild är ganska ovanlig internationellt. I Sverige är vi vana vid en extrem försiktighet i medierna gentemot människor som kan, eller bör, bli föremål för mer negativ publicitet.Jag tror inte det är en linje som håller i framtiden.

Om det är något jag ångrar som tidigare ansvarig utgivare för en dagstidning (Gefle Dagblad) så är det inte de namn och bilder jag publicerade på misstänka och dömda. Det är snarare de bilder och namn jag inte publicerade på människor som var aktuella i olika utredningar. Och då var jag ändå ganska frikostig med namnpubliceringar...

Bloggar igen efter datakrascher

Jag har legat lågt med bloggandet och aktiviteter på Facebook och Twitter under den senaste månaden. Andra åtaganden har tagit sin tid och dessutom har två av mina fyra datorer kraschat nästan samtidigt! Den ena bara slocknade och den andra, en jättefin liten laptop, tappade jag i golvet.

Jag har backup på det mesta och förlorade därför egentligen inget viktigt material som berör verksamheten i mitt bolag, Utkik Media. Gudskelov! Men, men, det är märkligt vad mycket krångel man ändå drabbas av då man får en ny dator. Nya programversioner, nytt operativsystem och mycket strul med återskapandet av diverse filer. Och dyrt...

Det värsta problemet gällde bokföringen för mitt bolag. Det tog tid för mig att få igång bokföringen på ett bra sätt igen med ett nytt, och annorlunda, bokföringsprogram. Men nu är det igång.

Ordningen börjar således infinna sig och därför ska jag nu också försöka komma igång med bloggandet igen.

Utkik Media rekryterar ny publisher till Corren.

Mitt bolag Utkik Media har fått uppdraget att hitta en ny publisher åt Corren i Linköping. Det är ett intressant uppdrag att anlitas för att hitta Ola Sigvardssons efterträdare till den anrika, utmärkta och kvalitetsfyllda tidningen i Linköping. Ola Sigvardsson har som bekant utsetts till Yrsa Stenius efterträdare som pressombudsman.

Östgöta Correspondenten har en stolt historia sedan starten den 24 september 1838. Tidningen startades av Henrik Bernhard Palmaer som också blev dess förste chefredaktör.

Han fick många namnkunniga efterföljare som till exempel delägaren Carl Fredrik Ridderstad, Ivar Andersson och Eskil Ridderstad. Senare, i vår tid, bland andra Bertil Torekull och Ernst Klein.

Corren utsågs av Medievärlden till Årets dagstidning för tre år sedan och blev dessutom Årets redaktion året dessförinnan. Välförtjänt, jag håller Corren för att vara en av de bästa regiontidningarna Sverige.

2008 blev Norrköpings Tidningar Media AB, NTM, huvudägare till Corren. Koncernen omsätter mer än 1,2 miljarder och äger förutom tidningarna i Norrköping och Linköping också tidningarna på Gotland och i Luleå. Med mera, med mera. Lennart Foss är koncernchef.

Corren är en viktig aktör i det svenska medielandskapet. Corren gör en bra papperstidning och är dessutom skicklig både på webben och med sin tv-produktion.

Jag ser fram emot att få medverka vid rekryteringen av en publisher med meriter, intresse, idéer och kunskaper om medieutvecklingens alla möjligheter.

Och därtill, kvinna eller man, en person som också har intresset och kompetensen att leda och utveckla tidningens affärsverksamhet i alla avseenden.

En publisher!

Bosse Andersson till Smålands-Tidningen

Bosse Andersson presenteras idag som ny redaktionschef och ansvarig utgivare för Smålands-Tidningen i Eksjö. Grattis till både Bosse Andersson och till alla på Smålands-Tidningen som får en chef med en riktigt gedigen bakgrund från redaktionella chefsjobb på bland annat Expressen och Östersunds-Posten. Rekryteringen har varit ett trevligt och intressant uppdrag för mitt bolag Utkik Media.

Bosse Andersson har tidigare varit chefredaktör och ansvarig utgivare för Östersunds-Posten och dessförinnan bland annat editionschef, redaktionschef och webbchef på Expressen.

Han har också frilansat som konsult och även jobbat med olika mediaprojekt åt Kinnevik och Bonniers. Bosse Andersson är 55 år och en riktigt rutinerad journalist och redaktionell chef.

Bosse Andersson kommer till en intressant tidning inom Hallpressen AB. Smålands-Tidningen ger också ut editionerna Vetlanda-Posten och Tranås Tidning. De tre editionerna har totalt en upplaga på 30 700 ex och med en betalningsgrad på hela 96 procent.

Jag har tidigare skrivit om detta rekryteringsuppdrag och om Smålands-Tidningen på Utkiksbloggen. Sedan dess har tidningen också fått en ny vd, Biljana Galthe, som började den 1 augusti.

Genom Utkik Media har jag nu som headhunter jobbat med ett tiotal rekryteringar av olika chefer på medieområdet, senast då det tillsattes nya chefredaktörer på Norrländska Socialdemokraten, Anders Ingvarsson, och på Norran, Anette Novak.

Därutöver jobbar jag i bolaget även som rådgivare och mentor till redaktörer och direktörer. Medieutvecklingen är också ett intressant ämne i verksamheten och inte minst då strategiska frågor både för medieföretag och andra organisationer.

UPPDATERING:

Se även medievarlden.se

Bäst och sämst med Bokmässan

Det bästa med Bokmässan i Göteborg är det fenomenala utbudet, alla seminarieprogram och framträdanden på scener och i utställarnas egna montrar. Kul, nyttigt, lärorikt och stimulerande. Det sämsta med mässan, som formellt heter Bok & Bibliotek, är den stora trängseln med nästan ofattbart mycket folk i samma lokal. Märkligt att Räddningstjänsten Storgöteborg tillåter det. Måtte ingenting hända, vare sig i morgon som är sista dagen i år eller senare.

I torsdags klockan 11.00 gick jag på årets första seminarium för min del, Björn Linell intervjuade psykoanalytikern Clarence Crafoord och förre chefredaktören och SVT-chefen Christina Jutterström om deras respektive liv och memoarer. Massor av folk i en av mässans största lokaler. Och intressant!

Så går det till på ett typiskt seminarium på Bokmässan. Förläggaren själv eller en inhyrd intervjuare, som Gunilla Kindstrand, John Chrispinsson eller Lotta Bromé, samtalar med en eller flera författare om deras aktuella verk, sedan signering av böcker och därpå ofta ett framträdande i förlagets egen monter.

Seminarierna drar otroligt mycket folk trots att biljetterna kostar en hel del. Arrangemangen i förlagens montrar är alltid gratis och inte sällan dyker författare, debattörer och andra aktuella personer också upp i välorganiserade debatter på olika scener i mässhallarna. Gratis...

Själv hann jag i år också med att lyssna på bland annat Brit Stakstons intressanta analys av de sociala mediernas roll i valet, Torbjörn von Krogh och Michael Karlsson om nätjournalistik, Pia Ingström och Ebba Witt-Brattström om sina aktuella böcker om sina mammor mm. Första dagen...

Sedan också bland annat ett så kallat miniseminarium, tjugo minuter, med Olof Kleberg, Anders R Olsson och Nils Funcke om tryck- och yttrandefriheten, ett längre arrangemang med Göran Lambertz intervjuad av Niklas Ekdal om yttrandefriheten, SJF:s ordförande Agneta Lindblom Hulthén och Stampens koncernchef Tomas Brunegård med flera om hur det ser ut i mediernas värld samt otroligt sympatiske och intressante Owe Wikström om sin bok att "Älska livet mer än dess mening". Med mera, med mera.

Men det mesta hinner man tyvärr inte med. Jag hade listat ett tjugotal seminarier och arrangemang jag skulle vilja besöka varje dag under tre dagar, men det var omöjligt att hinna med alla dessa. Missade således Margot Wallström i flera seminarier, Rasmus Fleischer m fl om sociala medier och bibliotek, Petra Jankov Pitcha och Agneta Lindblom Hulthén om framtidens journalistik, Sören Sommelius och Erik Åsard om Obamas utmaningar, Claes Britton om sin mammas död, Lars Gustafsson, Märta Tikkanen, Paul Ronge, Torgny Lindgren och Jan Guillou. Och många andra!

Bäst i år tycker jag nog att seminariet med Ebba Witt-Brattström och Pia Ingström var, skickligt hanterat av Gunilla Kindstrand. Mycket humor, trevligt och informativt.

Brit Stakston är mycket kunnig om ett ämne som få kan, men Owe Wikström är kanske den föreläsare som jag ändå kommer att tänka tillbaka på oftast. Möjligen för att vi också hamnade vid samma bord på en bar kvällen innan, sådant som bara händer på Bokmässan i Göteborg. Eller i Almedalen i Visby.

Almedalen är liksom Bokmässan en suverän mötesplats. Båda arrangemangen är kul och trevliga, men också mycket nyttiga och värdefulla, inte minst för alla som driver en egen verksamhet. Det är viktigt med kontakter. Både Almedalen och Bokmässan skapar möjligheter för nya relationer i affärsverksamheten. Båda arrangemangen har för mig under åren som gått genererat nya kontakter och uppdrag för mitt bolag Utkik Media.

Men Bokmässam måste göra något för att minska riskerna med den otroliga trängseln. I dag (lördag) var det plötsligt en jättekö med folk fram till den mest centrala rulltrappan ner till bottenvåningen. Tänk om det då hade börjat brinna till exempel i en servering. Eller efter ett elektriskt fel. Eller något annat som orsakar panik i en folkmassa.

Senare stannade rulltrappan. Jag förstår att den tröttnade.

Hursomhelst, jag har redan bokat hotell för fyra dagar nästa år också....

UPPDATERING 2010-09-26

Förutom alla seminarier och framträdanden är det alltid roligt och givande att vandra omkring i den jättestora mässlokalen och titta in hos de olika utställarna. Som hos Norstedts eller Piratförlaget i deras enorma montrar, eller i lilla men viktiga montern om den i Eritrea fängslade svenske journalisten Dawitt Isaak.

Hos den för mig lokalt intressanta montern Region Gävleborg var det roligt eftersom man där kunde skylta om att Sandvikens bibliotek just blivit Årets bibliotek.

Lika trevligt var det, som varje år, att titta in i Stig Dagermansällskapets monter där Göran Bendrik och Bengt Söderhäll pratar med besökarna vid Dagermans fina skrivbord. I år fick Bengt Söderhäll också sälja och signera sin diktsamling "Speglingar i den långa sjön" på mässan.

Den fick sällskap i ryggsäcken av flera böcker från Sim(o), Stiftelsen Institutet för Mediestudier, Christina Jutterströms "Uppfostrad av män", Henrik Berggrens biografi över Olof Palme", "Underbara dagar framför oss", och Hans Månsons "Spelet bakom rubrikerna".

Med flera böcker och skrifter. Även en bok från Kjell & Company, "Hur funkar det", för 20 kronor.

Och under vandringen i trängseln mellan montrarna möter man oupphörligen mer eller mindre kända människor, kolleger och bekanta.

En märklig mötesplats.