Dags för Meg15 i Göteborg

I morgon torsdag 5 mars inleds Mediedagarna, Meg 15, i Göteborg. Där träffas mediemänniskor från hela landet och kan gå på en lång rad seminarier, scenprogram och andra arrangemang. I år är det säkert rätt många som misslyckas att ta sig till Göteborg och Meg15 på grund av Norwegians inställda flygningar. Jag tänkte först boka biljetter där, men valde i sista stund SAS eftersom det varit så stökigt runt Norwegian ett tag…

Förhoppningsvis lyckas de flesta ändå ta sig till Göteborg på ett eller annat sätt. Förutom intressanta seminarier så är Meg15 också en suverän mötesplats eftersom ”alla” i branschen är där. Att träffa kolleger och andra inom mediesfären är säkert det viktigaste motivet för många att resa till Göteborg.

Jag har bara snabbkollat programmet ännu så länge, men det ser lovande ut. Mediedagarna inleds med bland annat en timslång talkshow, ”Visionärerna”  om morgondagens medievärld,  där bland annat Aftonbladets chefredaktör Jan Helin deltar. Och SVT:s nya vd Hanna Stjärne, filosofen Alexander Bard och andra framträdande mediepersonligheter. Det blir intressant.

Premiärdagen intervjuas också legendariske journalisten Carl Bernstein av Britt-Marie Mattsson om undersökande journalistik före och efter internet. När Watergate blev en världsnyhet var ju förutsättningarna för journalistiken helt annorlunda än idag.

Även Glenn Greenwald kommer till Meg15, det vill säga journalisten som valdes ut av Edward Snowden för att publicera material som avslöjade USA:s systematiska övervakning. Och sista dagen möter också Greenwald kollegan Bernstein och intervjuas av Fredrik Laurin, numera ansvarig för undersökande journalistisk på Sveriges Radio och en gång i sin ungdom ambitiös reporter på Gefle Dagblad där även jag jobbade. Det blir säkert ett jätteintressant samtal och därför är det synd att arrangörerna lagt det så sent då många säkert redan lämnat Göteborg.

Mellan premiären och avslutningen kan man också lyssna på GT:s chefredaktör Frida Boisen som pratar om kampanjjournalistik, lyssna på Spanarna i P1 som sänder direkt från Meg15, ta del av både Förtroendebarometern och Twitterbarometern från MedieAkademin samt höra kulturministern Alice Bah Kuhnke prata om mediepolitiken.

Även Peter Sunde, dömd till fängelse för medhjälp till upphovsrättsbrott i samband med Pirate Bay, är på plats och talar om internet. Och ärkebiskopen Antje Jackelén om den journalistiska utmaningen vid konflikter rörande religion och politik. Mediernas strukturförändring är också på tapeten i olika seminarier.

Sist men inte minst så ska priset till Årets Dagstidning delas ut liksom det nyinstiftade ”Mommapriset” till Årets Utgivare och flera andra fina branschpriser. Ungefär så ser det ut på Meg15, det fjärde branscharrangemanget sedan Meg12. Om uppkopplingen fungerar så återkommer jag med rapporter på denna blogg.

    

Världskulturmuseets harakiri

Världskulturmuseet i Göteborg verkar vara en riktigt konstig statlig institution. Museet har som bekant stoppat en utställning av fotografen Elisabeth Ohlson Wallin, trots att hon och institutionen hade kommit överens om samarbetet och trots att museet hade gett fotografen ekonomiska bidrag.
Orsak? Museet tog, häpnadsväckande nog, kontakt med ledande företrädare för olika religiösa organisationer och kollade om det kunde bli bråk! Och när fotografen framträdde i televisionen och berättade om saken tröttnade byråkraterna slutgiltigt.

Alltså, om ledningen för det museet kan sitta kvar efter detta så måste man på sitt sätt bli imponerad av dess överlevnadsförmåga. Hur mycket ska statliga chefer kunna göra bort sig utan att få ta de självklara konsekvenserna?
Humanisternas ordförande Christer Sturmark funderar i liknande banor på Newsmill. Han har naturligtvis rätt den här gången. Sverige har inte råd med den hör typen av kulturella och politiska självmål, hur kan de ske? Prästen Lars Gårdmark - intressant person! - har också skrivit bra på Newsmill om skandalen.

Om jag fattat saken rätt så är en idé med Världskulturmuseet att lyfta fram olika kulturer, synsätt och ställningstaganden mot varandra. Och nu sabbas varumärket helt genom att museet nu bjöd in och frågade de mest upprörda kritikerna till fotografen om de kunde acceptera att utställningen öppnades.....?!
Och de kunde de tydligen inte tänka sig.
Det borde museiledningen ha förstått utan att fråga de religiösa ledarna. Och de borde, utan att ha frågat de religiösa ledarna om de förväntade svaren, ha öppnat utställningen. Men icke, de bjöd in de som de visste skulle säga nej. Och gjorde som de sa...

Detta är ytterligare ett exempel på att yttrandefriheten sitter löst i dagens Sverige. Det är ingen nyhet, men det är märkligt i sammanhanget att museet med sin rädda ledning faktiskt inte ens hade behövt utsätta sig (och oss andra) för detta. Varför engagerade sig museet i Ohlson Wallins utställning om deras oro fanns där; alla på museet måste ju rimligen ha haft klart för sig vem den framträdande och kontroversiella fotografen Elisabeth Ohlson Wallin är och vad hennes utställningar handlar om, homosexuella människor. Det orkade inte museet med.

Ska inte svenska ledare inom kultursektorn klara att argumentera för att de homosexuellas sak diskuteras i konstnärliga sammanhang?
Konstigt, det här framstår som en aningslös och skickligt genomförd harakiri i museivärlden.
Varför?