MittMedias tystnad ett svek mot transparensen

Det är knappt två veckor sedan Bonnier bekräftade affären med MittMedia. Sedan dess, och dessförinnan,  har informationen från parterna varit närmast obefintlig. I Mittmedias tidningar och nyhetssajter har publiceringen varit begränsad. Idag kom dock en artikel om att vd Per Bowallius sagt att han ska sluta som vd. Detta till journalister i lunchrummet på tidningshuset i Gävle. Bra så, men när en reporter sedan ringde upp koncernchefen ville han inte bekräfta vad han sagt. Man häpnar!

Nyheten om storaffären publicerades den 20 december, här och på resume.se. Sedan dess har en rad nyheter om saken publicerats, oftast utan  kommentarer från de inblandade stora medieföretagen.

Mycket märkligt och rätt stötande, det handlar ändå om bolag som lever på just journalistik i alla dess former, inte minst granskningar och avslöjanden inom politiken, myndigheterna och näringslivet. Därför var det bra att koncernens vd plötsligt sa vad han visste och tyckte till journalisterna. Men sedan – hur tänkte han då han inte ville bekräfta vad han redan sagt? Förväntade han sig en lojal tystnad från sina medarbetare?

Trovärdigheten kan inte värderas högt nog för journalistiken och medieföretagen. Ändå har de här inblandade nyhetsföretagen gjort det som de annars inte vill att andra ska göra, tiga. Visst, det handlar om en affär mellan två stiftelser och ett familjeägt bolag.  De behöver formellt sett, till skillnad från börsnoterade företag, inte gå ut med någon information om affären.
Men som stora medieföretag har de ju ändå en speciell relation till sina läsare jämfört med andra företag.  Givetvis kan inte allt lämnas ut under en pågående förhandling, men att inte bekräfta till exempel sådant som redan är känt är obegripligt.

Nåväl, det är naturligtvis bra att Bonnier News med sina finansiella muskler tillsammans med norska Amedia vill gå in och rädda MittMedia. Jag undrar dock om de som bestämmer på Bonnier News vågat tänka tanken på vad det innebär att äga MittMedia?

Bonniers publicistiska meriter är många för koncernen som sådan och för flaggskeppen Dagens Nyheter, Expressen och Dagens Industri. Sådana framgångar är svårare att hitta exempelvis efter köpet och försäljningen av Skånemedia med sina lokaltidningar i Skåne.  Eller efter våghalsiga medieinvesteringar iUSA. 

Sydsvenskan och Helsinborgs Dagblad beskrivs idag av Bonnier som en framgångssaga, men så vitt jag förstått har Bonnier misslyckats med att sälja dem. Och resultatet 2017 anges till en vinst på 52 miljoner kronor. Men i årsredovisningen har det enligt uppgift tvärtom angetts en förlust på runt 90 miljoner kronor efter finansnetto. Jag hoppas jag har missförstått detta…   

Utöver de ovan nämnda företagen med sina redaktioner, säljare och andra lokala proffs hoppas nu Bonnier News att som ägare få ratta ytterligare 28 tidningsredaktioner, nyhetssajter, tryckerier, radiokanaler, gratistidningar och annan verksamhet.

I stora och svåra förändringsprocesser har det så gott som alltid på redaktionerna varit svårt att vinna anhängare. Visst, det är andra tider nu och förutsättningarna är i dag jämfört med förr annorlunda, men ändå, hur lätt eller svårt blir det för räddningsstyrkan från Bonnier att få gehör för sina synpunkter på alla dessa hårt prövade redaktioner? Deras erfarenhet av tidigare ledningens idéer är ju troligen inte särskilt positiva. Och nu finns det en ny ledning med nya, eller snarare beprövade, idéer om verksamheten.

Jag hoppas verkligen att vd Anders Eriksson och hela Bonnier News tillsammans med Amedia lyckas med denna stora räddningsoperation i mediernas värld. Men jag är inte säker. I en tv-intervju med vd Anders Eriksson, Bonnier News, på facktidningen Journalistens sajt, talar han sig varmt för att MittMedia ska gå med vinst redan nästa år, 2020. Uppsägningarna utlovas knappt drabba journalister och allt ska nu vara lokal intressant i deras tidningar till skillnad från tidigare. Även i de fram tills nu övergivna papperstidningarna. En tvärvändning jämfört med tidigare koncernledningens mål.

OK, allt låter jättebra och jag vet att Bonnier och Amedia har råd. Men ändå, hur stora är oddsen för att köparna ska lyckas vända MittMedia efter alla dessa bekymmersamma år för koncernen i MittMedialand? Det är inte lätt att vända en så stor skuta, särskilt med tanke på allt som gjorts. Och som köparna vill ändra på.  

I morgon onsdag ska jag till Sundsvall och besöka Publicistklubben Södra Norrland och diskutera allt som hänt med MittMedia. Och vad som kan förväntas hända. Det blir intressant.

I panelsen sitter också Lars Truedson, föreståndare för Institutet för mediestudier,
Kajsa Falasca, lektor i media- och kommunikationsvetenskap vid Mittuniversitetet
Johanna Hejdenberg, sektionsordförande för SJF MittMedia.

Bengt Ottosson på tre stolar, på vilken finns hans hjärta?

Bengt Ottossons gillar tre stolar i sin karriär, Bonnier, VK Media och MittMedia. Ottosson är inte känd för allmänheten från tv-sofforna. Däremot är han en välkänd tungviktare i mediebranschen som tidigare vd för Bonnierägda Expressen, sedan styrelseledamot i VK Media och nu styrelseordförande för MittMedia, alla tre aktörer när MittMedia såldes. Därför kan man undra vilket av de tre företagen som har störst plats i hans hjärta. MittMedia, Bonnier eller VK Media?  

Processen vid försäljningen kan inte ha varit en lätt sits för honom. Rent formellt har han naturligtvis företrätt MittMedia som dess ordförande nära händelsernas centrum. Förhandlingarna och besluten har säkert hanterats av ägarstiftelserna, men det är rimligt och troligt att säljarna och dess majoritetsägare Nya stiftelsen Gefle Dagblad och dess styrelsesordförande Åsa Malmström åtminstone låtit MittMedias ordförande assistera ägarna i processen. Och kanske var han därmed med sitt kunnande aktiv då MittMedia såldes till Bonnier, ett historiskt beslut inom mediebranschen! 

Ottosson är ett rutinerat proffs i medievärlden där så gott som alla framträdande ägare och ledare känner varandra – branschen är inte större än så. Många har således erfarenheter av att ha olika kontakter med varandra i lägen där jäv måste undvikas. Detta gäller givetvis inte enbart medierna, utan alla branscher där personliga relationer kan leda till jäv. Liksom i politiken. Och i regel hanteras detta bra, annars blir det stora nyheter om jäv i medierna.

Bengt Ottosson jobbade i runt 20 år för Bonniers ögonsten Expressen, varav 11 år som dess vd. Då lyckades han vända en förlustbringande verksamhet till rekordvinster. Om jag minns rätt hade han under sin tid som vd dragit in mer än en miljard kronor i vinst till tidningen, en otroligt bra och uppmärksammad insats.

Ändå fick han häpnadsväckande nog sparken 2014. Så vitt jag minns det förstod ingen varför, varken facket, medarbetarna eller, tror jag, chefredaktören Thomas Mattsson. Han skrev en krönika och hyllade Ottosson för hans insatser.

Först hette det att Bengt Ottosson valde att gå i pension vid 62 år ålder. Senare blev det känt, och först då kommenterat av Bengt Ottosson, att han fick sparken av Expressens dåvarande ordförande Gunilla Herlitz. Orsaken var nog att Ottosson motsatte sig ytterligare personalminskningar, under hans tid hade redan många tjänster dragits in på tidningen för att nå lönsamhet. Det kan nog också ha funnits en maktkamp i sammanhanget. Herlitz gick själv in som ny vd på Expressen.   

 Det var då det. Sedan har Bengt Ottosson sannerligen kommit igen som en av mediebranschens främsta makthavare. Under tiden på Expressen var han också ordförande i Tidningsutgivarna. Nu är han ordförande för arbetsgivarorganisationen Medieföretagen, Dagens Samhälle och MittMedia. Han är också styrelseledamot i bland annat Almega och Svenskt Näringsliv. Han har ett eget aktiebolag, Gläntan Mediekonsult AB, som omsatte drygt en miljon 2016 och runt 350 tusen kronor 2017. Resultatet 2018 är inte känt ännu.  

Nu tar Bonnier över hela MittMedia och troligen kommer organisationen att bantas rejält, särskild vad det gäller kostnader för overhead, chefer, administration och annat utanför den redaktionella verksamheten. Allt enligt intervjuer med vd Anders Eriksson i Bonnier News.
Gissningsvis diskuterades detta igår onsdag då Eriksson mötte runt 65 av MittMedias chefer vid ett möte i Gävle, däribland alla utgivarna. Och med på mötet var enligt uppgifter säljarens ordförande Bengt Ottosson... Själv skulle jag gärna ha varit en oupptäckt liten mus som gömde sig under bordet och tjuvlyssnade.

Det är inte onormalt att vd, styrelser och andra viktiga funktionärer byts ut vid en stor sammanslagning som denna. Bäva månde därmed några i koncernledningen och chefer för centraliserade funktioner, typ redaktionell sport och kultur, administrativt ekonomi, HR och it i MittMedia. Det är verksamheter som kan hanteras av Bonnier i Stockholm.

Och hur kan man tro att det blir med styrelsen och dess ordförande? Vi får se, Bengt Ottosson har tidigare bedömts vilja lämna uppdraget som ordförande som kanske rymde större problem än vad han trodde då han accepterade uppdraget.  

Nu, när korrekta uppgifter, rykten eller mer eller mindre korrekta antaganden virvlar förbi i turbulensen sedan affären blev klar, sägs det också att Bengt Ottosson uttryckt en önskan till köparen Bonnier om att få sitta kvar som ordförande i MittMedia där Bonnier blir majoritetsägare vid sidan om Amedia i Norge som minoritetsägare. Med tanke på hans historia inom Bonnier skulle naturligtvis detta vara en form av revansch för honom inom Bonnier.

Detta är en av många intressanta frågeställningar som dyker upp nu när plötsligt Bonnier äger (om Konkurrensverket går med på det) MittMedia med alla sina landsortstidningar.
En annan fråga som pockar på uppmärksamhet är om Bonnier verkligen har förstått vad de gjort när de förvärvade MittMedia? Jag tvivlar. Det gissar jag att nästa blogginlägg från mig kan handla om ...

Transparens: Jag har träffat Bengt Ottosson flyktigt några gånger, men vi känner inte varandra. Jag har jobbat på Gefle Dagblad inom MittMedia i nästan 40 år, senast som chefredaktör under närmare 17 år. Är numera pensionär som etablerat aktiebolaget Utvalnäs Media- och Kommunikation, till vardags Utkik Media, som  verkar som rådgivare åt ägare och ledningar i medieföretag. Jag har haft uppdrag åt bland annat Expressen, SVT, MittMedia, Norran, VK Media  m fl, ofta som headhunter vid chefsrekryteringar, men också rörande strategifrågor mm. RR

Texten kompletterad med länkar 20190215 kl 17.11 

    

Bonnier med Amedia vann dragkampen om MittMedia

Uppdateras efterhand med länkar

Bonnier News tillsammans med norska Amedia vann dragkampen om att få ta över MittMedia.  Bonnier utökad med MittMedia blir ett gigantiskt och säkert rätt  svårskött fögderi. Det ger de nya ägarna möjligheter till stora framgångar om de kan rädda MittMedia på ett bra sätt. Men de ställs  också inför svåra utmaningar där de riskerar stora problem. Det är bra att Bonnier fått med norska Amedia som delägare.
Amedia är ett stort norskt medieföretag som äger dubbelt så många lokala tidningar som MittMedia. Deras kompetens blir mycket viktig för att Bonniers ska klara av att få ordning på MittMedia. Amedias roll i affären var okänd utåt ända fram till i tisdags då deras deltagande publicerades först här på Utkiksbloggen. I Medievärlden skrev därefter annars välinformerade Leif "Honken" Holmkvist att Amedia bara samarbetade med Bonnier, men att något samägande med MittMedia inte var aktuellt. Det visade sig således vara fel.
Affären innebär att Bonnier News nu tillsammans med Amedia äger MittMedia med en omsättning runt två miljarder kronor och med ett 30-tal landsortstidningar från Nynäshamn via Södertälje, Örebro, Västerås och upp till Östersund och Örnsköldsvik. Detta utöver sedan tidigare Bonnier News med Dagens Nyheter, Dagens Industri, Expressen, HD-Sydsvenskan, Bonnier Business Press (utländska affärstidningar), Bonnier Business2Business (Resumé med flera), Bonnier Magazines & Brands samt Bold Printing Group. 
Den omfattningen på verksamheten måste vara en dröm för en expansiv medieägare och troligen en mardröm för dem som vill bevara den gamla omhuldade mångfalden med många ägare och tidningar. Den försvarades och bevakades hårt av mediepolitiker fram till för bara ett antal år sedan. Kommer de att vakna till nu och bekämpa den nya mediekoncentrationen?
Ingen vet, men gissningsvis kan den politiska mediedebatten få en nystart, det har varit rätt lugnt efter debatten om Anette Novaks utredning. Och den förra kulturministern Alice Bah Kuhnke har lämnat det uppdraget och därmed även mediekonferenser där hon vältaligt och välvilligt resonerat om mediernas framtid. Och vad kommer politiker och debattörer nu att tycka om att en halv miljard i driftsstöd huvudsakligen går till Bonnier? 
Det ska bli intressant att få höra den nyutnämnde kulturministern Amanda Lind (mp) ser på mediefrågorna? Hon bor i Härnösand där MittMedia lagt ner moderata Västernorrlands Allehanda och socialdemokratiska Nya Norrland och ersatt dem med Tidningen Ångermanland som sedan  blev en edition till Allehanda i Örnsköldsvik. Hon har därmed sett mediernas strukturförändringar på nära håll. 
Frågan nu är vad Bonnier som majoritetsägare i MittMedia (80 procent) vill göra med MittMedia.  och var de hämtat information och inspiration om lämpliga mål för MittMedia. Koncernens tidigare vd Thomas Peterssohn och dess förre redaktionella chef AnnaKarin Lith har som bekant i någon form engagerat sig för Bonnier inför försäljningen av MittMedia, den koncern som de fick lämna 2016. 
Det var då vandringen bort från MittMedias hårdföra metoder för en snabb digitalisering nog började bromsas upp. Om de två på något sätt genom sitt engagemang för Bonnier får några roller i sin tidigare koncern vore det minst sagt anmärkningsvärt. De båda var ju starkt drivande för den jämförelsevis mycket tydliga målsättningen för den digitala övergången, en metodik som drabbade papperstidningarna som på sitt sätt övergavs i den digitala upphetsningen. Alla koncerner har samma mål, men andra gick lugnare fram, vårdat papperstidningarna och sluppit många av MittMedias problem. 
Efter denna affär kommer sannolikt en ansvarsdebatt som kan bli jobbig för många. AnnaKarin Lith och Thomas Peterssohn blev närmast symboler för koncernens tuffa målsättningar för den digitala övergången, positivt eller negativt beroende på vem man talade med.Man ska dock ha klart för sig att en vd och en redaktionell chef strikt formellt inte bär ansvaret för om allt går fel. Det är givetvis styrelsen och framför allt ägarna som bär det yttersta yttersta formella ansvaret. De ledande tjänstemännen ska inte kunna ge sig ut på äventyrligheter utan att styrelse och äqare känner till och sanktionerar agerandet.
Ägarbytet innebär inte slutet för en svår och intressant utvecklingsprocess,  det handlar snarare om starten för ett ännu intressantare och ett ännu svårare åtagande för aktörerna i mediernas värld. Uppköp och samgåenden blir inte alltid lyckade, men jag hoppas verkligen att Bonnier, Amedia och MittMedia lyckas med detta.  

Bonnier tar över MittMedia? Blir offentligt 13.00.

Idag ska MittMedias framtida öde avgöras. Förhandlingarna mellan koncernens ägarstiftelser och spekulanterna har enligt uppgift pågått hela torsdagen och fullföljts först tidigt idag fredag morgon. Då sägs tider för alla informationsmöten redan varit bestämda. Klockan 13.00 ska det enligt samstämmiga källor komma en pressrealese. Spekulationerna har fortsatt ända in på upploppet. Medievärlden skriver idag att ”Allt pekar mot att Bonnier köper MittMedia.”

Det är fullt tänkbart, men alls inte säkert. Artikeln är initierad som så ofta då reportern Leif ”Honken” Holmkvist håller i pennan. Han är mycket branschkunnig med ett stort nätverk, inte minst inom Bonnier där han länge skrivit åt koncernens branschtidningar. Grundtips, Holmkvist har rätt. Snart vet vi.

 Förmiddagen har nog präglats av oro och förväntan inför alla informationsmöten för olika grupper i MittMedias alla mediehus. Informationen på förmiddagen ska ha getts först till managementgruppen och sedan till facken och personalen. Och då höll förmodligen juristerna fortfarande på att efter en sen muntlig överenskommelse få alla handingar klara.

       

Två doldisar vill köpa MittMedia - köparen presenteras i morgon?

Enligt uppgifter från flera håll idag ska lösningen på koncernens kris presenteras i morgon fredag, precis som Medievärlden publicerat idag. Enligt uppgift ska MittMedias ägarstiftelser ha bestämt sig under torsdagen och personalmöten ska ha förberetts. Allt tyder på att Bonnier News alternativt norska Polaris Media tar över MittMedia tillsammans med svenska NWT och VK Media. De två mäktigaste personerna bakom försöken att ta över MittMedia är doldisar, okända för allmänheten och även för många i mediebranschen. De presenteras längre ner i texten. 

De är de två personerna som allt snurrar kring i de två medieföretag som  nämnts hela tiden som spekulanter sedan försäljningen avslöjades här på Utkiksbloggen den 18 december. Alternativet att inte sälja koncernen existerar i praktiken inte eftersom MittMedia på grund av sina finansiella problem då närmar sig en rekonstruktion eller en konkurs. Jag blir ändå inte förvånad om lösningen utöver en försäljning  kanske omfattar något överraskande inslag som inte blivit känt tidigare. Snart får  vi svaret.

Om koncernen säljs, som alla spekulationer förutspått, så får vi en helt ny mediesituation i Sverige. Antingen en ytterligare intressant nordisk förbrödring utöver Schibsteds engagemang i Sverige genom ägandet av SvD och Aftonbladet. Eller också bildar Bonnier och MittMedia ett gigantiskt medieföretag som det ska bli intressant att se vad Konkurrensverket kan ha för synpunkter på.

Hursomhelst så kan morgondagen bli en mediehistorisk dag. Det är inte särskilt många år sedan som mediepolitiker, som till exempel Marita Ulvskog (s), ömt försökte vårda resterna av den historiska bilden av mångfalden inom svensk press. Detta som både riksdagsledamot, statsråd och partisekreterare.

Jag minns en konferens med Tidningsutgivarna för kanske runt tiotalet år sedan. Jag var anlitad som moderator för en debatt mellan Marita Ulvskog och riksdagsledamöterna Mats Johansson, tidigare politisk chefredaktör på Svenska Dagbladet, och Per Åsling.  Just den dagen eller dagen innan hade Göran Greider skrivit en text i Dalademokraten, DD, som Marita Ulvskog tidigare hade varit chefredaktör för.

Förmodligen var detta då MittMedia hade köpt DalarnasTidningar. Greider skrev att han tyckte att det skulle vara klokt och bra om MittMedia tog över även DD. Jag frågade Marita Ulvskog om hon läst texten vilket hon inte hade gjort, men hon sågade Greiders utspel och muttrade att hon möjligen kunde tänka sig ett samarbete mellan DD och MittMedia, men absolut inte ett samgående

Och så har debatten gått i många år på de olika konkurrensorterna. S-tidningarnas företrädare talade gärna om samarbete, men aldrig om någon fusion med den borgerliga tidningen. Så småningom kom dock den ena affären efter den andra, som mellan Gefle Dagblad och Arbetarbladet 2003. Idag ser således verkligheten ut på ett annat sätt och i morgon kommer troligen ett nytt steg i medieutvecklingen bort från mångfaldsidealet.

Om det visar sig korrekt att det har varit en konkurrens mellan Bonnier och Polaris är det intressant att de kanske mest inflytelserika personerna i båda grupperingarna är tämligen okända för  allmänheten och något av doldisar även inom branschen. Ingen av dem finns så vitt jag vet ännu inte på Wikipedia. Det handlar naturligtvis om Anders Eriksson som är vd för Bonnier News och Victoria Svanberg som är arvtagare och ägarföreträdare för NWT. Eriksson kom efter mer kända Gunilla Herlitz.

 Svanberg sitter i styrelsen som vice ordförande för Polaris. NWT är ju femte största ägare i Schibsted med 3,9% av rösterna. NWT är också näst störst i Polaris med sina 26,4% procent av aktierna. Om Polaris tillsammans med NWT och VK köper MittMedia blir Victoria Svanberg en av de främsta medieprofilerna i Sverige.

 Eriksson är vd för Bonnier News, DN, Di, Expressen och HD-Sydsvenskan, ordförande för Bonnier Business Press (utländska affärstidningar) samt har numera Bonnier Business2Business (Resumé med flera) och Bonnier Magazines & Brands samt Bold Printing Group under sig.

Man kan ana en prestigeförlust för den som förlorar budstriden. Svanberg & familjen köpte ju senast Nya Lidköpings-Tidningen av familjen Hörling. Och Eriksson bygger lite i skymundan upp en helt ny Bonnier-koncern genom att samla på sig allt.

I morgon får vi med all sannolikhet veta vem av dem som dragit det kortaste strået. Och framförallt får de anställda, läsarna på papper och nätet samt allmänheten förhoppningsvis äntligen veta vad som händer med Sveriges största lokaltidningsägare. Hittills har ju inte parterna gått ut med någon information värd namnet - trots att både säljare och köpare är stora medieföretag.   

Norska Amedia hemlig partner till Bonnier om affären med MittMedia?

Det finns sannolikt ytterligare en hittills okänd aktör i turerna kring MittMedia. Enligt vad Utkiksbloggen erfar agerar Bonnier News inte ensamma för att få ta över MittMedia. Enligt uppgift samverkar Bonnier med norska koncernen Amedia. Det kan vara en mycket viktig faktor för Bonnier som också sägs vilja gå in med kapital snabbt; MittMedias likviditetskris förvärras enligt uppgift nu snabbt.  

Om uppgifterna från skilda håll om det finansiella läget stämmer så är uppenbarligen krisen för koncernen värre än vad ägare och ledning tidigare tillstått. Ända sedan denna blogg blev först med nyheten om försäljningen den 18 december har det spekulerats i om MittMedia skulle klara löneutbetalningarna i januari. Det gjorde koncernen. Dess ledning sa att det inte hade funnits en sådan risk.

Enligt en artikel i dag i Medievälden har Bonnier erbjudit sig att snabbt gå in med kapital i MittMedia för att lösa likviditetskrisen. Detta eftersom en affär mellan MittMedia och Bonnier måste prövas av Konkurrensverket och det kan ta tid. Medievärldens reporter Leif Holmkvist redovisar initierat i artikeln intressanta siffror från förhandlingarna och de olika buden, till exempel att hela MittMedia kan värderas till 50 – 100 miljoner kronor.  

Den värderingen för hela koncernen idag kan jämföras med vad MittMedia betalade för Dalarnas Tidningar 2007, nämligen 444 miljoner kronor. Kostnaden för att få MittMedia på fötter beräknas till 250 miljoner kronor enligt Medievärlden.    

Ett partnerskap med Amedia kan kompensera Bonniers ofta nämnda brist på erfarenhet av lokala tidningar. Bonnier äger Sydsvenskan och Helsingborgs Dagblad, men har ändå ansetts ha för lite erfarenhet av lokaltidningar sedan Skånemedia såldes till Gota. Amedia i Norge äger 64 lokaltidningar i Norge, mer än dubbelt så många som MittMedia har i Sverige.
Om uppgifterna om Amedias roll stämmer är det oklart varför Bonnier inte flaggat upp det samarbetet. Tidigare har det också framkommit att MittMedias avskedade vd Thomas Peterssohn och koncernens tidigare redaktionella chef AnnaKarin Lith på något sätt biträder Bonnier i affären. Inte heller detta faktum hade gjorts känt.
 Möjligen beror mörkningen helt enkelt på att de olika parterna under hela processen avstått från att informera personalen, läsarna och alla andra intressenter i samhället. Det är onekligen olyckligt, för att inte säga oberipligt, då det handlar om stora medieföretag som alltid annars lyfter fram nyheter om till exempel andra företag mot deras vilja. Den totala mörkläggningen av vad som är på gång för MittMedia skadar trovärdigheten för medierna.    

Säljarna och spekulanterna förhandlade hela förra veckan inför slutbuden som överlämnades igår. Tanken tros ha varit att kunna komma till beslut tidigt denna vecka, men om buden ändrats mycket sedan de preliminära buden kan det krävas mer tid. MittMedias allt mer försämrade ekonomi kan till exempel leda till ändringar i buden som är negativa för säljarna, Nya Stiftelsen Gefle Dagblad och Stiftelsen Pressorganisation.
Korrigerad 190206 kl 11.09 

Bonnier, Polaris eller ingen försäljning? Snart beslut och besked om MittMedias framtid

I morgon den 4 februari kan MittMedias öde avgöras. Då ska spekulanterna på MittMedia enligt uppgift överlämna sina bindande slutbud till stiftelserna som äger koncernen. Jag märker på frågor till mig från både anställda, läsare och journalister i andra mediehus att de förväntar sig att nu äntligen få information om vad som händer. Jag befarar att de kan bli besvikna. När buden väl överlämnats lär väl säljarna behöva tid för att läsa, räkna, tänka och till sist förhoppningsvis bestämma sig. Men vem vet, de kanske överraskar.

Informationen från säljare och spekulanterna har dessvärre varit lika med noll sedan nyheten om försäljningen avslöjades på denna blogg den 18 december. Enligt vad Utkiksbloggen då kunde erfara förväntades ett beslut före jul, den 20 december. Så blev det inte. Sedan har fler datum förekommit i medierna, men den 4 februari är det senast kända.  

Norska Polaris Media tillsammans med NWT och VK Media har varken bekräftat eller dementerat att de vill ta över MittMedia. Den andra spekulanten Bonnier News likaså. Mittmedias ledande företrädare, som dess ordförande Bengt Ottosson, har endast bekräftat att ”det pågått samtal” om tänkbara samarbeten. Han och vd Per Bowallius har under förra veckan avböjt telefonsamtal och endast svarat kortfattat via sms.   

Bonnier och gruppen kring Polaris är de enda tänkbara köparna som förekommit i spekulationerna kring affären. Så är det nog med all sannolikhet, men informationen från både säljare och köpare om affären har varit närmast obefintlig, så osvuret är nog bäst.

Den uteblivna informationen är besvärande eftersom de tre parterna är stora medieföretag vars reportrar varje dag förväntar sig svar från andra företag och myndigheter. Och oftast fungerar det också mycket bra, men när någon aktör lägger locket på möter det alltid kritik.

Men den här gången får inte ens MittMedias hundratals egna reportrar i koncernens runt trettio tidningar någon information från sin arbetsgivare, vare sig som anställda eller som nyhetsjournalister. Även om ordet affärshemlighet lyser med eldskrift borde man försiktigt ha kunnat kommentera det som redan blivit känt. Under förra veckan dök det också upp artiklar i några av MittMedias tidningar om ägarnas tystnad, men mycket mer än så har de inte skrivit efter de första texterna då fösäljningen blev känd.  

Trots tystnaden har ändå rätt mycket blivit känt, uppgifter som i spekulationerna förhoppningsvis visar sig ha varit mer riktiga än felaktiga. Bonniers bristande kunnande om landsortstidningar har berörts, liksom uppfattningen om att Polaris beslutsamt effektiviserat sina norska tidningar genom personalneddragningar.

Även skillnader i synsätt på hur utvecklingen ska drivas har aktualiserats i spekulationerna inför affären, till exempel att MittMedia har en organisation där det tydligen inte finns en lokal resultatsuppföljning på de olika utgivningsorterna.  Utvecklingen följs endast genom den totala gemensamma uppföljningen. Det är nog en besvärlig fråga för köparen.

En annan stor skillnad mellan MittMedia och de bägge intressenterna gäller distributionen. MittMedia har en inriktning mot dagdistribution av tidningarna. Så är det redan för Allehanda i Örnsköldsvik. Det innebär att tidningarna delas ut av Post Nord och kommer därför ut senare under dagen. Detta för att minska kostnaden för distributionen.

Dessutom medger dagdistributionen att tryckningen av pappersstidningarna kan centraliseras till några få tryckerier. MittMedia har redan lagt ner flera tryckerier, till exempel Allehandas i Örnsköldsvik. Den pressen flyttas nu till Falun där det redan finns en press i anläggningen på Ingarvet.
Med ytterligare en press på Ingarvet kan fler tidningar tryckas där, däribland Gefle Dagblad, GD,  och Arbetarbladet, AB.  Gefle Dagblads press, som trycker båda tidningarna i Gävle, ska säljas eller skrotas nu i år. Den invigdes 1995 i samband med tidningens hundraårsjubileum.

Bonnier och Polarisgruppen sägs vara helt emot tankarna på dagdistribution och det är nog klokt av dem; Post Nord utreder nämligen för närvarande om postutdelningen kan begränsas till tre dagar i veckan. Det är en situation som säkert blir en svår nöt för många mediehus som funderar på dagdistribution, men en minskning av antalet utgivningsdagar diskuteras i och för sig i branschen. 
Frågan är till exempel hur länge tidningar som Gefle Dagblad och Arbetarbladet kan fortsätta komma ut på söndagar?  GD:s första söndagstidning kom ut den 12 januari 1997.
(Transparens: Jag var som chefredaktör för Gefle Dagblad starkt engagerad och drivande för att GD skulle bli en sjudagarstidning. Arbetarbladet följde efter några veckor senare sedan styrelseledamoten Thorbjörn Larsson, Aftonbladet, sagt att det var helt nödvändigt för AB att anta utmaningen och börja komma ut även söndagar).  

Den stora tryckerikapaciteten för Bonnier är redan nu en tillgång för koncernen i diskussioner med andra om samverkan. Med sin överkapacitet för till exempel tryckeriet i Akalla finns det utrymme för tryckning av fler tidningar. Och med en minskning av utgivningsdagarna kan säkert fler tryckas på distans. En frekvensnedgång har redan nu också etablerats av MittMedia för sina tidningar i Bergslagen, till exempel Bärgslagsbladet/Arboga Tidning.     

Parterna ska ha förhandlat hela förra veckan. Då har de väl troligen sammanfattat sina krav respektive förslag inför summeringen i slutbuden rörande en av de största medieaffärerna i Sverige, en förändring som på skilda sätt kommer att påverka hela branschen oavsett vem som tar över koncernen. Eller om det inte blir någon affär alls.
Korrigerad och kompletterad 190204 kl 01.07, korrigerad 190206 kl 11.14