Folkbladet Västerbotten vann mot åklagaren - beslagen av dator och mobil hävs

Folkbladet Västerbotten och källskyddet vann mot åklagaren då hovrätten prövade beslagen av den mördade lokalredaktören Elin Falks dator och mobil. Domen föll under fredagen. Åklagaren och polisen måste nu återlämna utrustningen till Folkbladet. Domen visar att lagstiftningen rörande källskyddet trots allt fungerar även rörande digital information.

Tingsrätten beslutade om beslagen förra fredagen varpå Folkbladet och dess chefredaktör Anna Lith och advokaten Esa Kymäläinen från Danowskys & Partners Advokatbyrå överklagade domen som därmed prövades av Hovrätten för Övre Norrland.

Hovrätten fastslår att beslagsförbudet motiverat av källskyddet inte generellt kan gälla alla databärare och konstaterar nu att grundförutsättningarna för beslagen av Folkbladets utrustning är uppfyllda. Det finns således situationer där datorn och mobilen kunde ha beslagtagits.  

Därefter utgör dock domskälen ett enda långt ”men” som utmynnar i att beslagen denna gång inte är motiverade; domstolen prioriterar risken för röjda källor före åklagarens behov av materialet. Avsnitten med domstolens motivering rörande denna avvägning är intressant att ta del av:

”De grundläggande förutsättningarna för beslag av föremålen är därför uppfyllda.

Av 27 kap. 1 § tredje stycket rättegångsbalken framgår emellertid att beslag endast ska

beslutas om skälen för beslaget uppväger det intrång eller men i övrigt som åtgärden

innebär för den misstänkte eller något annat motstående intresse. Även om det finns

grundförutsättningar för beslag ska det alltså göras en bedömning om det är

proportionerligt att besluta om beslag.

De ändamålsskäl som ligger bakom regeln om beslagsförbud bör få genomslag vid

bedömningen om det är proportionerligt att ta en elektronisk databärare i beslag. I det

här fallet avser beslagsförbudet att skydda den konstitutionella rätten för en

uppgiftslämnare att till media anonymt lämna uppgifter. Vid proportionalitetsbedömningen

måste risken för att en anonym uppgiftslämnares identitet röjs anses vara

ett intresse som väger mycket tungt.

Åklagaren har inte anfört annat än att han avser att genomföra en allmän

genomsökning av de i beslag tagna föremålen. Han har angett att representanter från

Folkbladet kommer att erbjudas att närvara vid genomgång av datorn och om

dokument anträffas som omfattas av källskyddet kommer dessa omgående att släckas

ned. Detta förfaringssätt är i enlighet med de rekommendationer som finns inom

åklagarmyndigheten (se Beslag – En handbok, Utvecklingscentrum Malmö,

uppdaterad november 2013, sid. 12-14 och tillsynsärendet ÅM-A 2006/1152).

Även om det inom åklagarväsendet rekommenderade förfaringssättet används finns det

vid en allmän genomsökning av databärare som kan antas innehålla källskyddad

information alltid en påtaglig risk för att undersökande personal kan uppfatta namn och

andra personuppgifter som omfattas av källskyddet. Även om sådan information inte

kan användas under förundersökningen och det normalt kan förutsättas att

informationen inte sprids vidare, kan identiteten på en uppgiftslämnare trots

grundlagsskyddet härigenom bli känd för annan än uppgiftsmottagaren. Detta talar

därför starkt emot att datorn och mobiltelefon bör tas i beslag.

Å andra sidan gäller förundersökningen i det här fallet mycket allvarlig brottslighet

och intresset att beivra den väger i sig tungt. Här är fråga om en allmän genomsökning

av dator och telefon för att söka eventuell information av intresse för

brottsutredningen. Åklagaren har inte anfört något om på vilket sätt den beslagstagna

egendomen med dess innehåll behövs för att leda mordutredningen framåt."

Hovrätten gör sammantaget bedömningen att de skäl åklagaren anfört för att beslagta

datorn och mobiltelefonen inte kan anses uppväga det starka intresset av att undvika att

grundlagsskyddade källor röjs. Beslagen bör därför hävas."

Det är ännu oklart om åklagaren vill att Högsta domstolen prövar saken. Hovrättens dom ska i så fall överklagas senast den 24 april.
Korrigerad och kompletterad med länkar 150328 kl 00.40

Länkar: 
Beslag av journalists dator var inte förenligt med källskyddsreglerna - nyhetsbrev, danowsky.se 150331
Intervju med chefredaktör Anna Lith då dator och mobil återlämnas - nyhetsinslag, svt.se 150330
Elin Falks dator och mobil tillbaka på Folkbladet - nyhetsartikel folkbladet.nu, 150330
Mördade Elin Falks dator ska återlämnas - nyhetsartikel, expressen.se 150327
Tidning får tillbaka mördad journalists dator - nyhetsartikel, svt.se 150327
Beslag av journalistdator hävs - nyhetsartikel från TT, aftonbladet.se 150327
Hovrätten häver beslagen - nyhetsartikel, Folkbladet.nu 150327

    

Patricia Svensson ny redaktionschef på Jönköpings-Posten

Patricia Svensson blir ny redaktionschef på Jönköpings-Posten, JP, som idag presenterade henne på sin nyhetssajt. Hon kommer från Dagbladet i Sundsvall som lades ner av ägarbolaget MittMedia den sista februari. Patricia Svensson tar över efter Mats Ottosson som nu blivit övergripande redaktionschef och ansvarig utgivare för alla titlarna inom Hallpressen.

Patricia Svensson är 35 år och började som praktikant på Dagbladet Nya Samhället för 13 år sedan då hon hade studerat på Mittuniversitetet. Hon kommer från Nyköping och tänker nu flytta till Jönköping med sin sambo Björn.

Rekryteringen av ny redaktionschef inleddes före årsskiftet och genom mitt bolag Utkik Media har jag biträtt Hallpressen i processen, liksom i rekryteringen av en ny kulturchef på koncernnivå. Den processen pågår fortfarande och Hallpressens organisationsutveckling är ett intressant exempel på nytänkande i branschen.

Hallpressen har en omfattande verksamhet med runt 15 tidningstitlar, nyhetssajter och gratistidningar i Småland och Västergötland. Verksamheten leds av vd Christina Björklund. Mats Ottosson är nu således ansvarig utgivare för koncernens alla titlar vars redaktionschefer är ställföreträdande utgivare för dessa. Även den kommande kulturchefen ska verka på koncernnivå. Ronny Karlsson är utvecklingschef för Hallpressen.

Även MittMedia har valt att ha en kulturchef på koncernnivå, nämligen Gunilla Kindstrand, tills nu chefredaktör för Hälsinge-Tidningar.  Kultur- och opinionsmaterialet har naturligtvis stor betydelse för mediehusen i en tid då alla medier söker lösningar för att vara angelägna för dem som tar del av utbudet i de olika kanalerna. 

Dagbladet kom ut för sista gången den sista februari då den lades ner, eller slogs ihop med Sundsvalls Tidning, ST, som det också beskrivs eftersom krönikor och annat material från Dagbladet kommer att fortsätta publiceras i ST.

Och på st.nu kan man också läsa Patricia Svenssons sista krönika som chefredaktör för Dagbladet där hon sätter punkt för 115 års nyhetsförmedling. En krönika som hon skriver att hon våndats inför, men det blev en härlig text där man möter hennes starka publicistiska känsla och vilja att utveckla och driva journalistiken vidare i alla kanaler även i en tid då det mesta förändras.

Det blir intressant och spännande att följa Patricia Svensson och hennes kollegers verksamhet på Jönköpings-Posten och i Hallpressen.
Korrigerad 150316 kl 22.47, 150317 kl 01.46

Länkar: 

Patricia Svensson tar över på JP - nyhetsartikel, svt.se 150316 

Hallå där, Patricia Svensson - intervju, st.nu 150316

TV: Patricia Svensson blir JP:s redaktionschef - tv-intervju och nyhetstext, jonkopingsposten.se 150316

Föråldrad lag gav åklagaren rätt att beslagta dator med källskyddat innehåll

Beslagen av den mördade lokalredaktören Elin Falks dator och mobiltelefon kommer att prövas i hovrätten. Tingsrätten i Lycksele fann att åklagare och polis har rätt att ta utrustningen i beslag trots att den kan innehålla källskyddat material. Däremot hävdes beslaget av hennes anteckningsblock. Domen tyder på att lagstiftningen inte hängt med i utvecklingen vilket också framgår i domen där det nämns att Polisrättsutredningen fastslår att beslagsförbudet i lagstiftningen också måste ändras till att omfatta annat än enbart skriftliga handlingar.   

Folkbladet Västerbottens lokalredaktör Elin Falk dödades den 1 mars. En man som hon tidigare haft en relation med är häktad misstänk för mord. Tragedin har sedan följts av en rättsprocess där Folkbladet och dess chefredaktör Anna Lith hos tingsrätten begärt att beslagen ska hävas för att skydda tidningens källor. Om detta har jag bloggat här och där finns också länkar till Folkbladets artiklar om saken. 

Den så kallade beslagsförhandlingen var i fredags och idag kom således domen. Det är en rätt dyster läsning, inte bara för utfallet, utan också för att det tydligt framgår att lagstiftningen om det viktiga källskyddet inte hängt med i utvecklingen. Precis som så ofta i andra sammanhang vad det gäller digitaliseringen.

Polisrättsutredningen ( SOU 1995:47 s 184) fastslår således enligt domen att klarläggande lagstiftning fortfarande saknas. Domstolen konstaterar också att ”Förbudet mot beslag av källskyddat material enligt 27 kap 2 § rättegångsbalken gäller enligt ordalydelsen skriftliga handlingar”.

Och just därför häver domstolen beslaget av journalistens anteckningar eftersom dessa är skrivna på papper, men dator och mobil får polisen behålla trots att de också enligt domen antas innehålla källskyddat material.  Men då är det dessa uppgifter som åtnjuter källskydd enligt domen, inte den tekniska utrustningen som dessa finns i och därför  kan dessa tas i beslag...

Märkligt, men sant. I domen konstateras att riksåklagaren formulerat anvisningar om hur en dator med källskyddat material ska gås igenom av polisens tekniker, en situation som naturligtvis inte kan accepteras av en ansvarig utgivare. Folkbladets chefredaktör Anna Lith har också konstaterat i Medievärlden och Journalisten att tingsrättens beslut kommer att överklagas.
Uppdaterad med länkar 150316 kl 12.29, kl 16.11, 16.23, korrigerad 150617 kl 01.58

Länkar:
Nu har Folkbladet överklagat beslutet - nyhetsartikel, medievarlden.se 150316
Mördade Elins dator tas i beslag trots kritik - nyhetsartikel, expressen.se 150316
Polisen får genomsöka mördad kvinnas dator - nyhetsartikel, svt.se 150316
Folkbladet tänker överklaga - nyhetsartikel, folkbladet.nu 
Åklagaren får gå igenom Elin Falks dator - nyhetsartikel, folkbladet.nu 150316

Polisens beslag efter mord ett hot mot Folkbladet Västerbottens källor

Folkbladet Västerbotten och dess chefredaktör Anna Lith tvingas just nu slåss hårt för att skydda tidningens källor. Hoten mot dessa kommer från rättsväsendet! Detta sker i spåren efter tragedin i Lycksele där Folkbladets lokalredaktör Elin Falk mördades.  Polisen och åklagaren vägrar att lämna tillbaka Folkbladets beslagtagna dator och mobiltelefon som Elin Falk disponerade. I dessa finns naturligtvis uppgifter om källor som ska skyddas enligt grundlagen. Nu ska tvisten avgöras inför domstol redan på fredag, två dagar efter tidningens begäran hos tingsrätten.

Den 29-årige lokalredaktören Elin Falk mördades i sitt hem i Lycksele för 11 dagar sedan. En jämnårig man, som tidigare haft en relation med henne, är häktad som misstänkt för mord. Bevisläget förefaller att vara mycket bra för polisen med säkra vittnen. Den misstänkte greps på platsen.  Polisen tog omedelbart hand om mordoffrets dator och mobil som ägs av Folkbladet.

Anna Lith krävde direkt att utrustningen skulle lämnas tillbaka till Folkbladet eftersom den med all sannolikhet innehåller känsliga uppgifter som omfattas av källskydd. Hon har också förbjudit polisen att gå in i datorn och mobilen eftersom det skulle vara ett brott mot tryckfrihetsförordningen, TF. 

Chefredaktören Anna Lith har i samråd med jurister erbjudit polis och åklagare en möjlighet att ta del av innehållet sedan detta, med polisen närvarande i rummet, först rensats på källskyddat material av henne. Den möjligheten har polisen och åklagaren hittills inte ens svarat på. 

Datorn kan förmodligen polisen inte ta sig in i av tekniska skäl, men däremot mobilen. Enligt grundlagen är Anna Lith skyldig att agera på detta sätt för att skydda källorna och riskerar faktiskt åtal och fängelse om hon inte gör det.

Detta konstaterar också Utgivarnas vd Jeanette Gustafsdotter, själv jurist. Det gör hon idag i en intervju i Folkbladet som ägnar ett uppslag i tidningen åt den mycket märkliga tvisten med polisen och åklagaren. Chefredaktören Anna Lith och den vice chefsåklagaren intervjuas också. Alla texterna finns på folkbladet.nu, se länksamlingen nedan. 

Jeanette Gustafsdotter är expert på allt som rör tryckfriheten och offentlighetsfrågorna. Hon har som sådan skrivit "Murvlarnas lagbok”, en handbok som är en bibel för journalister som måste slåss mot myndigheter och andra om allt som rör dessa frågor. Juridiken rörande tryckfriheten är komplicerad och det är därför nödvändigt att hela tiden odla kunskapen i ämnet för journalister och mediechefer.

Samma sak borde gälla företrädare för myndigheter av alla de slag, men det är naturligtvis särskilt allvarligt om kunskapen om grundlagen är så dålig hos företrädare för de rättsvårdande myndigheterna.  Och det finns det tidigare exempel på.

För övrigt har tre redaktioner inlett ett samarbete för att undersöka hur det är ställt med yttrandefriheten för offentliganställda i Ångermanland. Det är P4 Västernorrland, Allehanda och Sundsvalls Tidning. Det är ett utmärkt initiativ då risken för repressalier kan skrämma anställda från att kontakta medierna.

Det finns det också många exempel på och som tidigare ansvarig utgivare för Gefle Dagblad tvingades jag vid en rad olika tillfällen skriva kritiskt om sådana fall och dessutom JO-anmäla chefer som agerat mot anställda, antingen i sökandet efter källor eller med åtgärder mot den som uttalat sig i tidningen. Om rättsväsendet dessutom genom bristande respekt för grundlagen riskerar att minska respekten för källskyddet är det riktigt allvarligt, oavsett om det beror på okunskap eller ett trixande med paragraferna.

Detta kanske också är något för kultur- och demokratiministern Alice Bah Kuhnke (mp) och hennes nyutnämnde  utredare Anette Novak att tänka på då de nu söker lösningar i form av nya "mediepolitiska verktyg" för att säkra den för vårt demokratiska samhälle så viktiga journalistiken. Det är viktigt att det finns journalister som rapporterar och granskar, liksom mediehus med resurser för verksamheten.  Men det är också viktigt att medborgarna vågar tala med reportrarna och inte skräms av vare sig chefen eller risken för att röjas som källa. 

Det finns massor av exempel där okunskapen hos offentliga tjänstemän om offentlighetsprincipen och andra hörnstenar i grundlagen försvårar journalisternas arbete och därmed äventyrar den publicistiska insatsen som är så viktig för demokratin. Detta fall i Lycksele är ett extremt exempel, men även i vardagsarbetet orsakar de bristande kunskaperna problem för journalistiken. En kunskapsoffensiv om grundlagarna riktad till landets myndighetsanställda, kanske?    

Nu har Anna Lith och hennes medarbetare på Folkbladet mitt i sorgearbetet efter sin kollega tvingats in i en jobbig process mot polis och åklagare. Det är allvarligt då de viktiga principerna rörande grundlagen hotas, men också upprörande med tanke på de tragiska omständigheterna.

Folkbladet har anlitat advokaten Esa Kymäläinen från Danowskys & Partners Advokatbyrå för att hantera de juridiska frågorna.  Han har tillsammans med Anna Lith idag lämnat in en begäran till tingsrätten i Lycksele om att domstolen ska pröva om beslagen är i överensstämmelse med tryckfrihetsförordningen, yttrandefrihetsgrundlagen och rättegångsbalken. Han begär också att beslagen ska hävas.

Enligt lagstiftningen ska en begäran av den här typen behandlas skyndsamt av domstolen, senast inom fyra dagar. Detta faktum illustrerar vilken vikt dessa frågor anses ha. Nu har tingsrätten bestämt att den så kallade beslagsförhandlingen ska ske redan efter två dagar, det vill säga nu på fredag.

Folkbladets uppslag i tidningen och artiklar på webben idag om denna märkliga juridiska tvist rörande tillämpningen av grundlagen är en intressant läsning för alla publicistiskt verksamma. Under den första länken finns också en faktaruta som redovisar andra fall där journalisters utrustning blivit beslagtagen och hur de rättsliga prövningarna då utfallit. Ett av fallen, det som handlar om DN:s bilder från ett skyddsområde, har gått ända till Högsta domstolen där saken ska avgöras.

Uppdatering: Efter beslagsförhandling i fredags den 13 mars kommer tingsrätten i Lycksele med sitt beslut på måndag den 16 mars.
Korrigerad och kompletterad 150311 kl 22.21, Kompletterad med uppdatering och länk 150314 kl 18.45 

Länkar:
Journalistmord och EU-myter - Medierna i SR om mordet i Lycksele. 

Anonyma källor kan röjas i utredningen - intervju med chefredaktör Anna Lith, folkbladet.nu 150311  

"Lith får inte ge polisen tillstånd" - intervju med Utgivarnas vd Jeanette Gustafsdotter, folkbladet.nu 140311

"Delar inte uppfattningen" - intervju med vice chefsåklagare Axel Holmberg, folkbladet.nu 150311

  

  

Novak medieutredare, f d chefredaktör Norran, nu i Sveriges Radios styrelse

Enligt SvD Näringsliv bli det Anette Novak som ska leda den nya mediepolitiska utredningen. Det har SvD säkert rätt i, redan på Mediedagarna, Meg15, tisslades och tasslades det om att det blir Novak även om andra intressanta namn också nämndes. Det blir spännande att se hur Anette Novak klarar detta knepiga uppdrag; jag vet inte om man ska gratulera eller beklaga upphöjelsen. Jag lutar tyvärr åt det senare. Det är ett svårt uppdrag och som utredare blir hon dessutom sannolikt kontroversiell redan från början på sina håll inom medierna. Klockan 13.00 idag ska kulturministern presentera medieutredaren. (Se uppdatering om detta längst ner i texten)

Anette Novak är sedan hösten 2013 vd för Interactive Institute Swedish ICT Dessförinnan var hon under en period konsult i eget bolag rörande mediernas förändringsprocesser, detta efter ca tre år som chefredaktör på Norran i Skellefteå. Dit kom hon efter en rekryteringsprocess där jag själv var delaktig. Tidigare var hon redaktionschef på senare nedlagda Stockholms City.

Anette Novak är också programansvarig för Nordic Media Program, NMP, som är mediernas ledarutbildning sedan många år. Det torde inte vara särskilt kontroversiellt ute på tidningarna, men det är nog däremot hennes uppdrag som ledamot i Sveriges Radios styrelse. Det skulle förvåna mig om inte det väcker ont blod hos en hel del chefer inom dagspressen.

Detta eftersom det finns kritik från företrädare i den gruppen om att bolagen inom public service satsar på sina sajter och annan digital verksamhet i för stor utsträckning och med fel inriktning; med licensmedel tillhandahålls material som mediehusen runt om i landet allt oftare nu försöker ta betalt för.

Hur ska det lyckas om Sveriges Television och Sveriges Radio lägger ut material gratis i digitala medier, frågar sig kritikerna.  Därför kommer sannolikt Novak att betraktas som jävig av dessa kritiker.

Dessa spända relationer mellan aktörerna illustrerades väl på Meg15 för bara en knapp vecka sedan då kulturminister Alice Bah Kuhnke, mp, själv stod på scenen tillsammans med bland annat Sveriges Radios vd Cilla Benkö och MittMedias redaktionella chef AnnaKarin Lith i en debatt som blev helt misslyckad, främst på grund av moderatorn. Om detta bloggade jag själv och Mikael Marklund i Medievärlden samt Daniel Nordström i Arbetarbladet.    

Det som trots allt dock blev helt uppenbart för publiken, och kulturministern, var den ilskna kritik mot public service som, framfördes av just MittMedias företrädare. Den koncernen har varit tydligast i sin kritik mot public service, men synpunkterna finns sedan länge även på andra håll, bland annat framförda för flera år sedan av Tidningsutgivarnas tidigare vice ordförande Peo Wärring, chefredaktör för Eskilstuna-Kuriren. Och då faktiskt bland annat i en debattartikel där även dåvarande chefredaktören Anette Novak på Norran med Wärring pläderade mot public service som ansågs hota mångfalden, så vem vet hur man ska bedöma hennes lojalitet och eventuella jäv numera. 

Bortsett från de förmodade synpunkterna idag på Anette Novaks roll som styrelseledamot i Sveriges Radio har utredningen redan från början också belastats av kritiken mot att Sveriges Radio endast ska ”beaktas” i utredningen, inte ingå i den totala bedömningen och förslagen till politiska beslut. Det är just detta faktum som orsakade debatt på Meg15 mellan Benkö och Lith inför kulturministern. Saken diskuterades senare mer måttfullt av de båda i Sveriges Radios Medierna.

Nåväl, nu rullar utredningen igång och frågan är vad Anette Novak och hennes kommande medarbetare kan åstadkomma. Flera andra tänkta utredare har enligt SvD avböjt och deras beslut har jag full förståelse för. Det är ett riktigt svårt uppdrag att hitta lösningar där stridiga viljor inom mediebranschen skilda ringhörnor kommer att ha mycket bestämda uppfattningar om snart sagt allting.

Och frågan är, objektivt sett, vad ytterligare en medieutredning egentligen kan åstadkomma för vettigt, även om många branschföreträdare längtat efter den. Den senaste presstödsutredningen blev ju närmast ett fiasko där ordföranden Hans-Gunnar Axberger, tidigare pressombudsman och justitieombudsman, själv reserverade sig mot den egna parlamentariska utredningens majoritetsförslag! Utredningar om pressen brukar inte bli särskilt framgångsrika.

Ändå finns det nog många medieaktörer som denna gång hoppas på att resultatet blir bra. Bland dem som hoppas på detta märks mer eller mindre orealistiska drömmar om någon form av reformerat presstöd, anpassat till vår tid och riktat till fler än den tidigare målgruppen, andratidningarna. Sannolikt helt orealistiskt, jag gissar snarare att presstödet avskaffas vilket jag tycker man kan ana i direktiven. I dessa trycks det dessutom hårt på att utredningen ska utgå från konsumenterna intressen snarare än företagens behov.

Utredningen kan snarare förhoppningsvis bidra med förslag om åtgärder rörande till exempel momsbeskattningen och bredbandsutbyggnaden, exempel på åtgärder som betyder mycket för flertalet mediehus utan att missgynna någon. Novaks erfarenheter från sitt nuvarande arbete på Interactive Institute Swedish ICT kan naturligtvis vara intressanta i sammanhanget . Och det kanske också spelade in då Alice Bah Kuhnke valde henne för uppdraget.  

Och bråttom är det enligt direktiven. Redan 31 oktober i år ska utredaren presentera en översikt av hur medieutvecklingen ser ut. Och i den 30 april 2016, om drygt ett år, ska utredaren presentera slutresultatet för hela utredningen och den politiska lösningen för journalistikens framtid i Sverige…

Uppdatering. Klockan 13.00 bekräftade enligt Medievärlden kulturminister Alice Bah Kuhnke att Anette Novak blir medieutredaren. Vid presskonferensen på Rosenbad meddelade Novak också att hon lämnar Sveriges Radios styrelse. 

Korrigerad och kompletterad 150311 kl 12.45, uppdaterad kl 13.20, uppdaterad med länk kl 13.45, 14.33, 14.50, 17.45, 150312 kl 15.13, 150313 kl 02.16

Länkar:
En mediepolitik för framtiden - kommittédirektiven, regeringen.se 150305
"Problemet med mediepolitiken" - medieanalys av Malin Ekman, svd.se/naringsliv 150312
Mediepolitik får digitalt fokus - nyhetsartikel, intervju med Anette Novak, dn.se 150311
Novak är ett piggt och bra val - krönika av chefredaktör Daniel Nordström, arbetarbladet.se 150311
Medieutredarens arvode: 12 000 kronor - nyhetsartikel, dagensmedia.se 150311
Novak lämnar SRs styrelse - nyhetsartikel, journalisten.se 150311
"Känner mig väldigt hedrad" - Anette Novak intervjuas, resume.se 150311
Anette Novak ny medieutredare - nyhetsartikel, medievarlden.se 150311
Alice Bah Kuhnke presenterar my medieutredare - webbutsändning, regeringen.se 150311
Anette Novak utsedd till medieutredare - pressmeddelande från regeringskansliet 150311

Joanson och Brunegård och Sveriges Radio och förtroendefrågan

Nomineringen av Stampens förre ordförande Tomas Brunegård till Sveriges Radios styrelse var en oväntad nyhet. Förtroendet för Brunegård är sargat, men detta bortser Förvaltningsstiftelsens styrelse och dess ordförande Ove Joanson ifrån. Nomineringen förvånar, dels för att Joanson haft affärsrelationer med Brunegård som ytterst kan leda till misstankar om vänskapskorruption, dels för att Joanson borde vara angelägen om att inte äventyra förtroendet för Sveriges Radio, SR.

Sverige är ett litet land och vänskapsbanden är vanliga i en rad branscher. Vänskap och äktenskap är inte ovanliga mellan personer på konkurrerande tidningar eller mellan statliga makthavare och deras granskare i medierna. Det är nog ofrånkomligt och kanske inte heller något problem om alla inblandade transparent och omdömesgillt hanterar jäv och intressekollisioner.

Det har jag själv anledning att tänka på när detta skrivs; Ove Joanson har jag känt väl sedan våra vägar korsades som unga medarbetare på Gefle Dagblads redaktion redan i mitten av 60-talet. Och vi har haft kontakt till och från under årens lopp. Tomas Brunegård lärde jag känna genom uppdrag för Tidningsutgivarna, TU, inte minst då jag som ordförande i dess valnämnd var med om att utse honom till TU-ordförande.

Det var ett helt naturligt beslut på den tiden då förtroendet för Tomas Brunegård var stort bland företrädarna för flertalet medlemsföretag i TU. Det var inför omorganisationen av TU och inträdet i Almega. Därmed behövdes en drivande och samlande kraft som kunde accepteras av de flesta medlemsföretagen och då särskilt Bonniers, Schibsted och Stampen, de tyngsta aktörerna inom TU. Brunegård var den alla pekade på vilket gjorde valnämndens arbete lätt. Han tvekade, men sa ja.

Tomas Brunegård blev vald. Stampen utvecklades snabbt på ett sätt som först väckte respekt. Tomas Brunegård uppmärksammades positivt, dels för detta, dels för en respekterad insats som ordförande i TU. Det dröjde innan både Stampen och Tomas Brunegård blev föremål för en mer kritisk bedömning då företagets expansion genom uppköp började orsaka problem.

Sedan har förtroendet minskat både för Stampen och dess tidigare vd och ordförande Tomas Brunegård. De dåliga affärerna under senare år ursäktar inte de goda besluten innan det började gå utför. Så är det helt enkelt när ett företag och dessa funktionärer bedöms för sina insatser. Det är också självklart att en vd, styrelsen och dess ordförande är och ska hållas ansvariga för utvecklingen i en verksamhet, både formellt och av iakttagarna då historien skrivs.

Tomas Brunegård har många förtjänster och är en trevlig person. Han har gjort en uppmärksammad karriär och har ett stort engagemang för tryckfrihet och pressfrihet, vilket också lett honom till ordförandeklubban i den internationella utgivarorganisationen World Association of Newspapers and News Publishers, WAN-IFRA. Men, allt detta till trots är han också den främste bäraren av ansvaret för Stampens problem.

Det minskade förtroendet för honom är väl känt inom mediebranschen.  Tråkigt men sant för Tomas Brunegård, men en naturlig följd av utvecklingen inom Stampen. Men detta har Förvaltningsstiftelsens styrelse och dess ordförande Ove Joanson missat eller, ännu värre, bortsett ifrån. I Ove Joansons uttalanden kan man inte ens ana att förtroendet för Tomas Brunegård på något sätt förändrats efter hans storhetstid. 

Ove Joanson var under många år anlitad som konsult av Tomas Brunegård och Stampen. Det handlade om affärsutveckling med mera. I det sammanhanget fann de båda också varandra och lanserade organisationen Utgivarna vars framtid det är svårt att sia om, särskilt med tanke på den åsiktsklyfta man idag ser allt tydligare mellan ledande företrädare för public service och dagspressen, senast belyst i Sveriges Radios Medierna i lördags då MittMedias AnnaKarin Lith diskuterade saken med Sveriges Radios vd Cilla Benkö. Jag har bloggat om Utgivarna tidigare, senast här.

I Dagens Media anger Ove Joanson ändå att just Tomas Brunegårds synsätt om vad mycket kvalificerade medieföretag har gemensamt  ”oavsett finansiär” haft betydelse för hans stöd av Brunegård som styrelseledamot. De har tydligen funnit varandra här i en vision, Brunegård som uppdragsgivare och Joanson som konsult. Ove Joanson blev också Utgivarnas förste ordförande. 

Ove Joanson påpekar att det ekonomiska utfallet för Brunegård av styrelseuppdraget är minimalt med ett arvode på 64000 kronor per år och att Joanson därmed knappast kan sägas  vilja gynna Brunegård ekonomiskt. Det är nog också få som tror med tanke på att Brunegård också kritiserats för sina mångmiljonbonusar från Stampen.

En möjlighet är naturligtvis att det är precis som Ove Joanson säger, att han betraktar Tomas Brunegård som en av de mest kompetenta och respekterade personerna i mediebranschen. Då har han dock missat hela diskussionen om sin tidigare uppdragsgivare Stampen. Och missat att Tomas Brunegård fick lämna Stampen efter bankernas ingripande.    

En annan möjlighet är att Brunegårds ordförandeskap i WAN har en viss betydelse, antingen för att Förvaltningsstiftelsens styrelse kanske ser det som värdefullt att denna organisations ordförande sitter i Sveriges Radios styrelse. Eller för att det är värdefullt för Tomas Brunegård att ha en tung befattning inom medierna som ordförande för WAN, det torde väl krävas en branschkoppling för den som har det uppdraget. 

Det har väl i och för sig Tomas Brunegård även efter utmarschen från Stampen eftersom jag vill minnas att han då blev vice vd under Peter Hjörne i familjens ägarbolag Skäreleja . Men det är inget tungt uppdrag, ett styrelseuppdrag i Sveriges Radio smäller högre i alla sammanhang. Tomas Brunegård är vald som ordförande för WAN-IFRA i två år och ska, så vitt jag förstår, därför väljas om i sommar om han vill fortsätta på det prestigefyllda uppdraget.  

Nåväl, hur och varför både Ove Joanson och Tomas Brunegård utsätter både sig och Sveriges Radio för detta vet bara de själva. Och det är illa nog. Förtroendefrågor får aldrig sopas under mattan. 
Korrigerad 150308 kl 12.47, 13.00
Kompletterad med fler länkar 150309 kl 21.96, 150311 kl 18.02, korrigerad 150520 kl 16.53

Relevanta länkar
Ove Joanson tar kritiken med ro - nyhetsartikel journalisten.se, 150311
Tomas Brunegårds plats i SR:s styrelse är en orättvisa av kosmiska mått - kulturchefen Björn Wiman, dn.se 150309
Utnämning som skadar förtroendet - chefredaktör Lars Johansson skriver, hd.se 150307
Brunegårdsskandalen - bloggtext andreasekstrom.se 1503076 (Andreas är kulturskribent i Sydsvenskan)
Ove Joanson sätter sin gamle uppdragsgivare i SR-styrelsen - nyhetstext, resume.se 150306
Brunegård till SR:s styrelse - nyhetsartikel, dagensmedia.se 150306
Tomas Brunegård till Sveriges Radios styrelse - nyhetsartikel, medievarlden.se 150306
Tomas Brunegård lämnar Stampen - nyhetsartikel dagensmedia.se 140630
Tomas Brunegård ny ordförande i WAN-IFRA - nyhetsartikel, dagensmedia.se 130603

Världsberömda legendarer avrundade Meg15, dags att sammanfatta Mediedagarna

Mediedagarna i Göteborg, Meg15, avslutades med att Fredrik Laurin intervjuade två av världens mest kända journalister, Carl Bernstein och Glenn Greenwald, i ett seminarium med rubriken ”From Watergate to Snowden”. Fredrik Laurin är en av Sveriges mest uppmärksammade grävande journalister och det blev mycket tal om skydd av ”sources” och allt annat som de tre är djupt förtrogna med som grävande journalister.

Tämligen omgående kom resonemangen in på Watergate som 1974 avslöjades av just Carl Bernstein och hans kollega Bob Woodward på The Washington Post. Efter ett dramatiskt skeende utmynnade skandalen som bekant i att president Richard Nixon till sist tvingades avgå. Allt som hände då var mer spännande än en bra thriller och allt har speglats i den berömda filmen Alla presidentens män med Dustin Hoffman som Carl Bernstein och Robert Redford som Bob Woodward . Filmen är baserad på en bok av Bernstein och Woodward.

Runt 40 år senare läckte 2013 den amerikanske visselblåsaren Edward Snowden hemliga dokument från sitt konsultjobb på National Security Agensy, NSA. Dokumenten avslöjade topphemliga övervakningsprojekt och annan ljusskygg verksamhet av amerikanska och brittiska myndigheter. Snowden valde själv ut Glenn Greewald för att få materialet publicerat vilket skedde i The Guardian. Sedan dess håller sig Snowden undan de amerikanska myndigheterna i Ryssland, hemma i USA riskerar han ett långt straff. 

Det var spännande att se och höra mötet mellan dessa två representanter för olika generationer av grävande journalister. Seminariet arrangerades av föreningen Grävande Journalister på Meg15 och sändes också direkt i Sveriges Television.

Tidigare på dagen var det ett seminarium med Jan Scherman, tidigare vd på TV4, och Ewa Swartz Grimaldi, ordförande i Norstedts förlagsgrupp, men också tidigare programdirektör på TV4. Då jobbade de nära varandra och talade nu om ledarskap, särskilt med utgångspunkt från sina egna erfarenheter. Samtalsledare var Jeanette Gustafsdotter, vd på organisationen Utgivarna.

Det blev ett intressant och tankeväckande samtal, rentav lite rörande då de självutlämnande redovisade sina erfarenheter. Ewa Swartz Grimaldi berättade hur hon på TV4 mötte en manlig företagskultur som hon tyckte det var svårt att komma in i, inte minst på de korvträffar vd Jan Scherman arrangerade på fredagarna för att överbrygga kulturskillnaderna mellan olika grupper i företaget.

När hon tog upp det med sin chef blev han lite sur och hon härmade honom skickligt som vankande och muttrande - och även när han senare ursäktande kom och ångrade sitt uppträdande. Sedan har de uppenbarligen kommit mycket bra överens, om än inte om allt, och jobbat bra ihop. Jan Scherman, som numera är affärsområdeschef för Aftonbladet TV, skrev också en uppmärksammad bok, ”Räkna med känslorna”, om sina erfarenheter av att vara chef.

Båda två talade sig varma för ett tillåtande och modigt ledarskap, inte minst i svåra tider i sökandet efter nya lösningar. Att Jan Scherman nu gillar den rörliga, snabba och kreativa verksamheten i kvällstidningsmiljö är uppenbart. Och då särskilt i kontrast till organisationer med teknokratiska chefer i större strukturer där tröghet och krångel frodas.

Strukturer och nya lösningar var också på tapeten i ett seminarium betitlat ”Vad är framtidens journalistik”, ledd av moderatorn Anette Novak, vd på Interactive Institute och tidigare chefredakör på Norran. I panelen fanns Anders Trapp, redaktionell affärsutvecklare i MittMedia, tillsammans med AnnKarin Lith, redaktionell chef i samma koncern och i år av de mest anlitade paneldeltagarna på Meg15.

I panelen fanns också Aftonbladets politiska chefredaktör Karin Pettersson och Malin Stråhle, teknikdirektör för Schibsted Publishing. Slutligen även Markus Gustafsson och Alexander Nordström, chefredaktör respektive teknikansvarig på Schibsteds digitala nyhetstjänst Omni.
Det blev en intressant diskussion som kom att handla mycket om algoritmer alternativt ett traditionellt redaktörskap.  Inte minst intressant var det att lyssna på Anders Trapp och de bägge representanterna från Omni. I deras funderingar och förslag märktes verkligen vilken ny kompetens de har och just behovet av ny kunskap diskuterades ingående, t ex hur de mer traditionella företagen ska kunna locka programmerare och andra speciella kompetenser som de har stort behov av. Anette Novak menade att dessa företag kanske måste jobba med sitt varumärke som arbetsgivare för att kunna locka talangerna.

Mediedagarna bjöd på många intressanta seminarier och scenuppträdanden med torsdagens misslyckade seminarium som ett tråkigt undantag. Det bloggade jag om igår och Arbetarbladets chefredaktör Daniel Nordström har skrivit om det här. Man kan undra vad den nya kulturministern fick för intryck av mediebranschen.

Mediedagarna har nu arrangerats i fyra år och blivit alltmer omfattande. I år var också marknadsdagarna som en del av Meg15 synligare än tidigare. Liksom utställningen med olika scener och kontaktytor.

Det mesta fungerade bra, men själv sörjde jag den stora lunchbuffé som alltid funnits tidigare och som också fungerat som en viktig mötesplats. Nu hade Volvo arrenderat hela restaurangen och därför fick vi nöja oss med färdiga tallrikar med olika sallader. Inte så kul, särskilt som maten första dagen tagit slut när jag kom, men efter lite strul hänvisades jag till ytterligare ett matställe.

Den stora mediefesten på torsdagskvällen var däremot riktigt kul, skickligt och frikostigt arrangerad med massor av action i olika hörn av lokalen, en stor happening.  Och en god buffé. Middagen föregicks av en festlig utdelning av årets olika branschpriser i samband med ett trevligt mingel i Tidningsutgivarnas, TU:s, lounge.

Det bästa av allt med Meg var som alltid alla möten. Och många blir det. I år höll jag ordning på hur många längre eller kortar samtal jag hade med kända och okända som jag spontant mötte under Meg15. Det blev 80 sådana spontana möten och då har jag inte tagit med vinkningar, nickar och snabba handslag utan samtal.

Och det bästa spontana mötet för mig var med en person som jag råkade få dela bord med på en servering och aldrig hade träffat tidigare. Det var Betlehem Isaak, dotter till den i Etiopien sedan 2001 utan rättegång fängslade journalisten Dawit Isaak. Betlehem Isaak är utöver sitt jobb också krönikör i Göteborgs-Tidningen. Vi fick ett långt och intressant samtal med varandra, både om hennes pappa, om journalistiken och om samhällsutvecklingen.    

Om drygt ett år, 7-8 april 2016, är det dags för Meg16 och då blir det intressant att se vilka frågor som bedöms vara så viktiga i den snabba medieutvecklingen att de bedöms motivera seminarier.
Korrigerad 150307 kl 12.48, 13.01, 19.16

Misslyckad debatt om mediepolitiken på Meg15

Mediedagarna i Göteborg, Meg15, omfattar runt 150 arrangemang på seminarier och scener. Ett av de viktigaste var seminariet om mediepolitiken med kulturministern Alice Bah Kuhnke. En stor publik sökte sig också till den i Svenska Mässans största sal, men tyvärr blev debatten helt misslyckad, främst på grund av moderatorn som orsakade en tidsbrist, men också av en tämligen ensidig diskussion som mest kom att handla om public service.

Moderator var Ulla Carlsson, professor i yttrandefrihet (!) som ägnade runt en kvart till sin inledning kompletterad med en sifferpresentation av forskaren Johan Ohlsson, sammantaget en information som man kan anta att större delen av publiken redan var bekant med. Och därmed ointresserad av.

Därför drabbades debattörerna av tidsnöd vilket blev problematiskt då det fanns inte mindre än fyra debattörer på scenen som ville komma till tals på den begränsade tid som återstod. Möjligen gick just därför MittMedias redaktionella chef AnnaKarin Lith ut rätt hårt för att hinna få så mycket som möjligt sagt. Hon levererade en svidande kritik mot att public service lämnas utanför den nya medieutredningen vars direktiv kulturministern Alice Bah Kuhnke just då hade presenterat efter dagens regeringsbeslut.

Då gick naturligtvis Sveriges Radios vd Cilla Benkö igång och sedan var denna mediepolitiska debatt mest en diskussion om public service är bra eller dåligt, gör rätt eller fel saker och om hur dagspressen lider av konkurrensen med den licensfinansierade verksamheten. Benkö menade i sitt försvar mot Liths kritik att public service minsann också lider. Om någon vann debatten så var det Cilla Benkö som faktiskt fick två spontana applåder av publiken då hon försvarade public service mot AnnaKarin Liths kritik.

Dagens huvudgäst, kulturministern, lyckades sticka in några ord här och var i käbblet mellan de två kombattanterna, men de övriga i panelen, it-debattören Emanuel Karlsten och Ulla Sätereie, prefekt på JMG, fick inte många ord sagda. Debatten sågades direkt på nätet av ilskna twittrare i publiken som hade förväntat sig något helt annat, kanske främst då att äntligen få höra kulturministern om mediepolitiken.

Seminariet drog naturligtvis över på tiden så att Cilla Benkö fick springa till nästa engagemang. När moderatorn avslutade seminariet glömde hon ge slutordet till den inbjudne huvudpersonen Alice Bah Kuhnke. Debatten hade rubriken ”Har Sverige en mediepolitik”, men den frågan fick vi inget svar på. Tyvärr. En stor miss av arrangörerna JMG och NORDICOM.

Ett seminarium som motsvarade förväntningarna var Journalistförbundets debatt, ” Vem gör nyhetsvärderingen – journalisterna eller polisen”. SJF:s ordförande Jonas Nordling var själv moderator och styrde som sådan skickligt debatten. Diskussion handlade om mediernas försämrade möjligheter att få information från polisen, särskilt sedan det nya radiosystemet Rakel infördes. Det kan inte avlyssnas som förr och dessutom uppfattar många polisens informatörer som filter mellan dem som sitter på kunskapens källor och journalisterna.

Den som verkligen satte fart på debatten var Ann-Sofie Sannemalm, kriminalreporter i Vestmanlands Läns Tidning. Sakligt och bestämt konstaterade hon att informationen numera fungerar uselt och att den toppstyrda polisorganisationen inte tycks ta problemet på allvar, även om man hela tiden lovar att det ska bli bättre. Polisens kommunikationschef Unni Jerndal avvisade rätt generellt kritiken, men lovade ändå att det ska bli bättre…

Polisförbundets ordförande Lena Nitz verkade mer lyhörd för kritiken. Klok och eftertänksam. Som gammal polisreporter har jag följt debatten under årens lopp och är minst lika kritisk som Ann-Sofie Sannemalm. Nackdelarna med Rakel borde ha lösts med olika åtgärder då systemet infördes.

Jag har också tidigare bloggat om saken, bland annat med utgångspunkt från ett mord i Västerås där polisen gjorde det mesta fel. Dessutom tror jag att polisens isolering efter Rakel är ganska farlig även för polisen som myndighet; polisverksamhet behöver en löpande offentlig insyn i en demokrati för att motverka farliga övertramp vad det gäller rasister inom kåren, diskriminering och övergripanden.

Jag hann också lyssna på den legendariske journalisten Carl Bernstein som tillsammans med Bob Woodward avslöjade Watergate och fällde en president. Han intervjuades av GP:s Britt-Marie Mattsson om den historiska skandalen, men också om Bernsteins syn på t ex visselblåsaren Edward Snowden. Bernstein sa att han skulle ha publicerat Snowdens material om han hade varit utgivare på The Washington Post.

Dagen inleddes med en debatt, ”Visionärerna”, där Aftonbladets chefredaktör Jan Helin och Sveriges Radios vd Hanna Stjärne samt filosofen Alexander Bard diskuterade och formulerade frågor. Dessa besvarades sedan av en panel med bl a Anette Novak, vd för Interactive Institute och Sofia Wadensjö Karén, publisher för Tidningen Vi.

Det blev en intressant debatt som ofta då man diskuterar framtidsfrågorna. Alexander Bard är alltid intressant att lyssna på och han konstaterade bland annat att mikrobetalningarna är en underskattad möjlighet i mediesammanhang. Det håller jag med om; självklart bör det bli alltid vara möjligt att köpa enstaka texter mm. Det är inget kul att följa en länk till en artikel, möta en betalvägg och få en hurtig uppmaning om att köpa en prenumeration.

Petter Alexis, rappare och mångsidig entreprenör, intervjuades av TT:s Carl Cato om sitt engagemang och sin syn på marknadsföring. Petter gillar att engagera sig i många sidoverksamheter och han sa att tidningar borde kunna göra detsamma; DN skulle t ex kunna anordna Sveriges största musikfestival, menade han.

Dagen avslutades med stor fest, men dessförinnan delades det också ut en rad priser, bland annat organisationen Utgivarnas nya ”Mommapris” till Årets Utgivare. Det gick extremt välförtjänt till Expressens chefredaktör Thomas Mattsson som mycket skickligt och engagerat sköter sitt uppdrag. Aftonbladet blev Årets Dagstidning, det så kallade helhetspriset.
Alla pristagarna finns redovisade här i Medievärlden.
Uppdaterad med fler länkar och korrigerad 150306 kl 02.23

Dags för Meg15 i Göteborg

I morgon torsdag 5 mars inleds Mediedagarna, Meg 15, i Göteborg. Där träffas mediemänniskor från hela landet och kan gå på en lång rad seminarier, scenprogram och andra arrangemang. I år är det säkert rätt många som misslyckas att ta sig till Göteborg och Meg15 på grund av Norwegians inställda flygningar. Jag tänkte först boka biljetter där, men valde i sista stund SAS eftersom det varit så stökigt runt Norwegian ett tag…

Förhoppningsvis lyckas de flesta ändå ta sig till Göteborg på ett eller annat sätt. Förutom intressanta seminarier så är Meg15 också en suverän mötesplats eftersom ”alla” i branschen är där. Att träffa kolleger och andra inom mediesfären är säkert det viktigaste motivet för många att resa till Göteborg.

Jag har bara snabbkollat programmet ännu så länge, men det ser lovande ut. Mediedagarna inleds med bland annat en timslång talkshow, ”Visionärerna”  om morgondagens medievärld,  där bland annat Aftonbladets chefredaktör Jan Helin deltar. Och SVT:s nya vd Hanna Stjärne, filosofen Alexander Bard och andra framträdande mediepersonligheter. Det blir intressant.

Premiärdagen intervjuas också legendariske journalisten Carl Bernstein av Britt-Marie Mattsson om undersökande journalistik före och efter internet. När Watergate blev en världsnyhet var ju förutsättningarna för journalistiken helt annorlunda än idag.

Även Glenn Greenwald kommer till Meg15, det vill säga journalisten som valdes ut av Edward Snowden för att publicera material som avslöjade USA:s systematiska övervakning. Och sista dagen möter också Greenwald kollegan Bernstein och intervjuas av Fredrik Laurin, numera ansvarig för undersökande journalistisk på Sveriges Radio och en gång i sin ungdom ambitiös reporter på Gefle Dagblad där även jag jobbade. Det blir säkert ett jätteintressant samtal och därför är det synd att arrangörerna lagt det så sent då många säkert redan lämnat Göteborg.

Mellan premiären och avslutningen kan man också lyssna på GT:s chefredaktör Frida Boisen som pratar om kampanjjournalistik, lyssna på Spanarna i P1 som sänder direkt från Meg15, ta del av både Förtroendebarometern och Twitterbarometern från MedieAkademin samt höra kulturministern Alice Bah Kuhnke prata om mediepolitiken.

Även Peter Sunde, dömd till fängelse för medhjälp till upphovsrättsbrott i samband med Pirate Bay, är på plats och talar om internet. Och ärkebiskopen Antje Jackelén om den journalistiska utmaningen vid konflikter rörande religion och politik. Mediernas strukturförändring är också på tapeten i olika seminarier.

Sist men inte minst så ska priset till Årets Dagstidning delas ut liksom det nyinstiftade ”Mommapriset” till Årets Utgivare och flera andra fina branschpriser. Ungefär så ser det ut på Meg15, det fjärde branscharrangemanget sedan Meg12. Om uppkopplingen fungerar så återkommer jag med rapporter på denna blogg.