Dagbladet läggs ner och lokaltidningen byter skepnad

Nedläggningen av Dagbladet är inte förvånade, den kunde ha skett tidigare och borde kanske också ha gjort det. Beskedet har mötts av bestörtning, få vill se att en anrik tidning kan dö. Ändå kommer det att ske igen. Utvecklingen digitalt, läsarnas ändrade beteende och en tuffare ekonomi kräver strukturförändringar.  Gemensam administration och andra åtgärder utanför redaktionerna räcker inte. Journalistiken samordnas nu också allt mer, lokaltidningen byter skepnad och får en ny roll i ett större koncernsammanhang.  

Dagbladet Nya Samhället har tidigt styrts in på en farlig väg med en avancerad rabattpolicy, historiskt för att störa Sundsvalls Tidning, ST, senare även för att rädda nivån på upplagan och därmed ett bibehållet presstöd; prenumerationer har sålts med hög rabatt. Resultatet blev mycket luft i upplaga och ekonomi. Nu läggs tidningen ner eller, som det också beskrivits, slås ihop med ST där en del av Dagbladets material kommer att publiceras, bland annat s-märkta krönikor.

MittMedias andratidning i Sundsvall läggs ner och samtidigt centraliseras journalistiken allt tydligare mellan koncernens kvarvarande tidningar. Tidningarna samverkar i satsningar, typ #Kandulova inför valet i höstas.  Det är bra exempel på hur samordningen kan ge gemensam styrka. Koncernens tv-projekt, som dokumentären om Johan Olsson i samband med VM på skidor, är också bra exempel på ett journalistiskt utvecklingsarbete baserat på koncernförhållandet.

Men utöver satsningar i de nya digitala kanalerna ökas också utbytet av innehållet i papperstidningarna. Ett reportage från Allehanda i Ö-vik kan publiceras i Gefle Dagblad, GD, och tvärtom.  Och det är väl i sanningens namn inte alltid man som läsare uppfattar dessa fjärrskrivna reportage som särskilt intressanta i den egna lokala tidningen…

På konkurrensorter, som Gävle, är en redaktionell samverkan mer komplicerad att hantera så länge man vill ha kvar både GD, och Arbetarbladet, AB, som egna titlar. De har successivt blivit lika varandra med mer gemensamt innehåll, en utveckling som inleddes med den samordnade sportbevakningen där jag själv som chefredaktör på GD var pådrivande i samband med den nödvändiga fusionen mellan AB och GD.  

Senare har tidningarna fått mer gemensamt innehåll. Allt från tävlingen ”Årets Lussekatt” till gemensam tv-sänd valvaka på webben. Politik och kultur skiljs åt, men i övrigt samordnas så pass mycket att man kan undra när tidningarna slutligen slås ihop. Jag är inte särskilt kritisk till den här utvecklingen, snarare tvärtom, både vad det gällde tidningsfusionen i Gävle och mer koncernsamarbete.  Alternativet i förlängningen är kanske ingen tidning alls och det är en sämre lösning.  

Under slutet 90-talet föreslog jag därför ett samarbete mellan alla tidningar i MittMedia, som då fortfarande hette Gefle Dagblads Förvaltnings AB. Redan då fanns ju tydliga tecken på att tidningarna skulle utsättas för svåra prövningar och att det krävdes åtgärder.

Min tanke var att komplettera tidningarnas namn med en diskret logga, ”Södra Norrlands Tidningar” eller något liknande. Alltså en markering av samhörigheten inom koncernen och med en möjlighet att ibland kunna använda varandras material eller uppträda gemensamt då det kunde vara lämpligt trots olösta upphovsrättsfrågor och ett traditionsbundet motstånd. Vi skulle med ett gemensamt uppträdande ha blivit en större aktör både publicistiskt och på annonsmarknaden. Då kunde också TS-upplagorna ha räknats ihop. 

Det där förslaget gick inte hem hos vare sig ägarföreträdare eller bland chefredaktörer och direktörer i koncernen. Tiden var inte riktigt mogen för sådana tankar, men MittMedia går nu många år senare längre än så när utvecklingen kräver detta. Koncernen har dock hittills valt att inte markera någon koncerngemensam identitet. Namnet MittMedia har dock blivit allt mer etablerat även i produktsammanhang.  

Centraliseringen blir ännu tydligare när MittMedia nu har inrättat nya redaktionella tjänster på koncernnivå, som en sportchef, Mattias Wallström, en tv-chef, Nicklas Hermansson, och en kulturchef, Gunilla Kindstrand. Det finns också sedan tidigare en redaktionell affärsutvecklingschef, Robin Govik, och en redaktionell produktionschef, Daniel Bertils.
Dessa ska under koncernens redaktionella chef AnnaKarin Lith utveckla sina ansvarsområden inom koncernens alla kanaler som verkar på lokal nivå, i papperstidningarna och på deras digitala tjänster.
Samtidigt inrättas nu en för koncernen gemensam sportredaktion i Östersund och ett ”redigeringsnav” i Sundsvall. Dessa enheter ska samverka med kvarvarande sport- och redigeringsresurser på den lokala nivån, om jag fattat saken rätt.   

De lokala mediehusen är fortfarande starka varumärken under bibehållna namn, men får successivt en annorlunda roll i ett större sammanhang. På gott eller ont beroende på vem man talar med, utvecklingen gillas av en del och kritiseras av andra.

Den djupa lokala förankringen har alltid betraktats som omistlig för en tidning.  Kan en ökad centralisering leda till att ”lokaltidningarna” med tiden ytterst ersätts av ett enda gemensamt mediehus?  Vem vet, en vacker dag får vi kanske läsa ”MittMedia-Posten” på papper och i mobilen…

MittMedia har gått längre än andra koncerner, men Hallpressen med bland annat Jönköpings-Posten, JP, och Smålands-Tidningen har faktiskt gått ännu längre vad det gäller det publicistiska ansvaret. Alla tidningar i gruppen får en gemensam ansvarig utgivare, Mats Ottosson, tidigare redaktionschef på JP. Eskilstuna-Kuriren med Södermanlands Nyheter och Katrineholms-Kuriren gör på samma sätt där Kurirens chefredaktör Peo Wärring blir utgivare för alla tidningar, utom Folket som måste ha en egen utgivare för att få sitt presstöd.

Inom MittMedia upplöstes för något år sedan de lokala tidningsbolagen. Samtliga lokala styrelser och vd-tjänster avskaffades. Det kan naturligtvis göras på den redaktionella sidan också, genom att som Hallpressen och Eskilstuna-Kuriren, ha en enda gemensam ansvarig utgivare. AnnaKarin Lith är idag som redaktionell chef för hela MittMedia de ansvariga utgivarnas chef, men hon är inte ansvarig utgivare.

Hur det än blir med utgivarna och tidningsnedläggningar så lär vi få ser mer samordning både inom koncerner och mellan dessa när verkligheten kräver mer effektivitet. Och det är ingenting nytt, sammanslagningar och nedläggningar har skett gång på gång under årens lopp. Det är naturligt då förutsättningarna för verksamheten ändras.  

1959 slogs Norrköpings Tidningar och Östergötlands Dagblad ihop till NT-ÖD. I Östergötland har också flera olika socialdemokratiska tidningar efter hand slagits ihop med varandra och kvar finns nu Folkbladet i Norrköping, ägd av just NTM, det vill säga Norrköpings Tidningar.

Nu senast har Helsingborgs Dagblad och Sydsvenskan fusionerats. Och lite tidigare Nordvästra Skånes Tidningar med just Helsingborgs Dagblad. Sedan ett antal år är Göteborgs-Tidningen och Kvällsposten editioner till Expressen med en gemensam ansvarig utgivare, Thomas Mattsson. Förr var chefredaktörerna på GT och Kvällsposten ställföreträdande utgivare, numera är det kulturchefen Karin Olsson. 

Inom MittMedia finns också flera exempel där olika tidningar samordnats, men titlarna har fått behålla sina namn. Dalarnas Tidningar är ett bra exempel. Falu-Kuriren, Borlänge Tidning, Mora Tidning, Södra Dalarnas Tidning och Nya Ludvika Tidning har sedan många år en gemensam redaktion och ansvarig utgivare, nu Carl-Johan Bergman.

Hälsinge-Tidningar med Hudiksvalls Tidning, Söderhamns-Kuriren, Ljusnan och Ljusdals-Posten är ett annat exempel. Tidigare var alla självständiga tidningar med olika ägare, nu har de samma ägare, MittMedia, och en gemensam ansvarig utgivare, Gunilla Kindstrand, som ska lämna uppdraget för att bli kulturchef i koncernen. Hon samtalar här om sin nya roll med MittMedias utgivare i Dalarna på redaktörspodden Lokalen.   

Den här typen av samgåenden eller nedläggningar, skillnaden däremellan är hårfin, har också skett i Dagbladets närhet för inte så länge sedan. 1970 bildade Dagbladet och Nya Norrland gemensamt ett moderbolag, Mellannorrlands Tidnings AB, och inledde ett samarbete både tekniskt, administrativt och ekonomiskt, bland annat för ett bättre utnyttjande av det presstöd som Dagbladet fick.

De samverkade också en del redaktionellt, men 2000 slogs Dagbladets systertidning Nya Norrland ihop med moderata Västernorrlands Allehanda under det nya namnet Tidningen Ångermanland, TÅ, samtidigt som Dagbladet inledde ett samarbete med ST. TÅ slogs 2007 ihop med Örnsköldsviks Allehanda. 

När TÅ skapades valde man således att offra namnen Nya Norrland och Västernorrlands Allehanda, två mycket välkända varumärken. Jag tyckte det var fel och anser fortfarande att tidningsnamn bör behållas så länge titlarna är efterfrågade och innehållet på något sätt fortfarande kan separeras, till exempel vad det gäller politik, kultur och debatt. Men visst, på en konkurrensort är det inte lätt att motivera de skilda titlarna när innehållet till sist är i stort sett detsamma. I Sundsvall försvinner nu varumärket Dagbladet enligt koncernchefen Thomas Peterssohn i en intervju i Journalisten.

Det är idag få mediehus som inte ingår i någon koncern. Norran i Skellefteå  är dock ett exempel, Värmlands Folkblad ett annat. De flesta tidningshusen ingår annars numera i olika koncerner, men i regel vill man inom dessa vidmakthålla bilden av att allt förblir som hittills, den fina gamla ”lokaltidningen” beskrivs oftast fortfarande som en suverän enhet med en stark geografisk förankring.  Med en nödvändig ökande samordning även redaktionellt kan den strategin vara på väg att fasas ut. 

Hur den än blir med den saken så finns inte Dagbladet Nya Samhället med i den utvecklingen. Det sista numret av tidningen kommer ut om en vecka, den 28 februari. Det är en riktigt anrik tidning som försvinner. Den siste chefredaktören Patricia Svensson och hennes medarbetare har kämpat hårt och gjort en bra tidning, men det räckte inte i denna tuffa medievärld.

En rad kända journalister har fostrats på Dagbladet och en del av dessa kommenterar sorgset nedläggningen i Dagens Media. En av Dagbladets tidigare chefredaktörer hette Ewert Söderberg och han blev senare chefredaktör på Arbetarbladet i Gävle.  Om jag inte minns fel så var det han som under sin tid på Dagbladet kom på idén att tidningen skulle fotografera nyfödda barn och publicera dem i tidningen.

Han tog med sig idén till Gävle där jag som ung nyhetschef på GD var måttligt intresserad av att fylla tidningen med barnbilder, men självklart var vi tvungna att också göra det i den då tuffa lokala konkurrensen. Ewert Söderberg hade givetvis rätt, hans idé är ett lysande exempel på riktig lokaltidningsjournalistik och därför också senare spridd till ett stort antal tidningar i landet.

Dagbladet Nya Samhället startades år 1900 och har således kommit ut under 115 år. Det är den äldsta s-tidningen i Sverige, men efter nedläggningen är det i stället just Arbetarbladet som är landets äldsta socialdemokratiska tidning. Arbetarbladet grundades 1902, först som veckotidning och 1905 som daglig eftermiddagstidning. 1962 blev den morgontidning och 1997 sjudagarstidning, några veckor efter Gefle Dagblads första söndagstidning.    

Uppdaterad och korrigerad 150221 kl 23.11
Korrigerad 150222 kl 00.47 då jag hade helt fel om Expressens stf utgivare för Expressen. Tack Thomas Mattsson för påstötningen!
Korrigerad och försiktigt kompletterad 150222 kl 01.43.
Uppdaterad med fler länkar 150222 kl 14.06, 150222 kl 20.30, 1150223 kl 19.53, 150224 kl 21.42 (samtal med Kindstrand i podden Lokalen) 
  

Ett urval relevanta länkar: 
Om när tidningsdöden kom till Sundsvall - krönika av Jan Helin, aftonbladet.se 150222

Vad betyder Dagbladets nedläggning? - krönika av Thomas Mattson, expressen.se 150222
En sorgens vecka - nu måste vi blicka framåt - krönika av Anders Ingvarsson, st.nu 150222
Vi behöver inte tårar, vi behöver ett fungerande presstöd - ledare av Jenny Wennberg, arbetarbladet.se 150221
Ett slut - men också början på något nytt - krönika av Patricia Svensson/Anders Ingvarsson, dagbladet.se 150221
Kämparna på Dagbladet - krönika av Daniel Nordström, arbetarbladet.se 150219
Dagbladet kämpade hårt, men gick inte att rädda - krönika av Anna Gullberg, gd.se 150219
Nedläggningen var väntad men saknaden blir stor - ledare av Svante Säwén, dagbladet.se 150219
Härdfeldt: "Oerhört tråkigt" - intervju med Dagbladets f d chefredaktör Åke Härdfeldt, dagbladet.se 150219
TV: "Som när en familjemedlem går bort" - tv-intervjuer dagbladet.se 150219
Beskedet: Dagbladet läggs ner - nyhetsartikel dagbladet.se 150219
"Det var naivt att tro att det skulle gå" - intervju med Thomas Peterssohn, journalisten.se 150219
"Tråkigt med ofrånkomligt" - Thomas Peterssohn intervjuas, medievarlden.se 150219
Dagbladet går i graven - nyhetsartikel resume.se 150219
Lokalen - med Gunilla Kindstrand -samtal med Gunilla Kindstrand om hennes nya roll, dt.se 150213