Atladottir & Bjurwald en ny intressant podcast om medier

Idag var det premiär för en ny podcast om medier, Atladottir & Bjurwald. Det är två intressanta medieprofiler som tänker analysera och granska medier. Margret Atladottir med vänstersympatier, tidigare chefredaktör på Nöjesguiden, nu politisk skribent på Aftonbladets Politism och Lisa Bjurwald, liberal, författare och redaktör på Medievärlden där hon också är delägare.

Debuten var lovande med ett anslag olikt andra mediepoddar, bland annat vad det gäller branschens kvinnofrågor där de klart deklarerade att branschdebatten präglas av gubbighet. De är också glödande antirasister och politiskt orienterade på ett helt annat sätt än andra som bloggar och poddar om medier.

En konkret fråga i deras premiärsändning var kritiken mot Sveriges Television, SVT,  för den huvudlösa behandlingen av en kvinnlig tv-profil som misstänktes vara påverkad i sändning. Detta enbart för att en anonym tittare hört av sig  till SVT och påstått detta! SVT-medarbetaren tvingades underkasta sig en förnedrande drogundersökning – om hon hade vägrat kunde det ha påverkat hennes anställning. Andra liknande fall på SVT nämndes också.  

Ett helt ofattbart agerande av vilken arbetsgivare som helst och naturligtvis helt oacceptabelt av Sveriges Television. Så vitt jag förstår har också SVT sedan backat och talat om ändrade rutiner. Det är bra, men hur i jösse namn kunde man anta en sådan policy inom företaget när det skedde?

Atladottir & Bjurwald menade att public service i Sverige drabbats av feghet och numera väljer att försöka vara alla till lags i skilda frågor som de också gav exempel på. Det ligger en hel del i det påståendet och både Sveriges Radio, SR, och SVT lär få räkna med mer uppmärksamhet från denna podcast.

Nåväl, Atladottir & Bjurwalds debut gav mersmak  och kommer säkert att bevaka medierna ur ett annat perspektiv än andra poddare. Giganten är naturligtvis podcasten Mattson Helin som lär ha runt 30.000 lyssnare.

Chefredaktörerna Thomas Mattsson på Expressen och Jan Helin på Aftonbladet var de första konkurrerande chefredaktörerna att göra en gemensam podcast. De  är extremt kunniga och pålästa om allt som händer inom alla medier.

Båda Mattsson och Helin är verksamma inom storstadsmedier, men ägnar också gärna uppmärksamhet åt regionala och lokala medier som de vet är viktiga för journalistikens struktur och fortlevnad i Sverige. Båda har också en bakgrund i lokaljournalistiken, Thomas Mattsson på Enköpings-Posten och Jan Helin på Ålands-Tidningen, Nynäshamns-Posten  och Sundsvalls Tidning.

Än mer inriktade på regionala lokala medier är ändå giganternas efterföljare GullbergNordström, det vill säga Gefle Dagblads chefredaktör Anna Gullberg och Arbetarbladets chefredaktör Daniel Nordström. Båda verksamma inom ägarkoncernen MittMedia där också utgivarna i Dalarna, Carl-Johan Bergman på Dalarnas Tidningar och Bosse Andersson på Dala-Demokraten, dragit igång en podd, Lokalen.   

Alla dessa redaktörer är konkurrenter med varandra rörande nyhetsjournalistiken, särskilt då naturligtvis Expressens och Aftonbladets chefredaktörer. Redaktörerna inom MittMedia finns inom samma koncern, men säger sig fortfarande konkurrera om journalistiken även om man numera också ser ett allt tätare samarbete mellan koncerntidningarna, även på konkurrensorterna.

Chefredaktörer som Anna Gullberg och Daniel Nordström uppträder numera också allt oftare tillsammans i annonser rörande gemensamma projekt. Kan detta faktum och deras podd, vara ett förstadium till ett ännu närmare samarbete?

En sådan utveckling för tidningarna i Gävle har diskuterats i decennier, tidigare under hårt motstånd från facket, flertalet chefer och även ägare. Med tiden har motståndet minskat och samverkan i skilda projekt är idag vanligt.

Så lär det inte vara mellan Aftonbladet och Expressen där det gemensamma chefredaktörspratet ändå började på initiativ av Jan Helin, om jag minns rätt. Eller bäddar Mattsson och Helin också för nödvändiga förändringar över konkurrensfronten i framtiden? Fan tro det, men man vet aldrig vad som händer i dessa dagar då medielandskapet förändras i rask takt. Dagens fiender kan mycket väl vara morgondagens partner.  

I början på 2000-talet fusionerades Arbetarbladet och Gefle Dagblad i en kontroversiell process som jag var en varm anhängare av och förkämpe för eftersom utvecklingen redan då talade sitt tydliga språk om vad som väntade. Därför ville jag också redan då egentligen att samgåendet skulle ha gått längre, men det blev, som alltid i förhandlingar, en rätt urvattnad kompromiss. Sedan har processen utvecklats långt under senare år och där är redaktörernas podcast ett exempel bland andra.   

Ett påtagligt inslag redan från början blev dock att vi slog ihop de bägge sportredaktionerna till en gemensam sportnyhetsbyrå. Det var nödvändigt för att räkna hem samgåendet och i vart fall börja bädda för framtiden.   

Det var också väldigt kontroversiellt i branschen. Jag minns att jag en gång i ett samtal med Aftonbladets dåvarande chefredaktör Anders Gerdin skämtsamt sa att det kanske också var något för Aftonbladet och Expressen att göra. Han höll på att smälla av och sa att det aldrig kommer att ske…

Sedan dess har det hunnit hända en hel del. Konkurrenter har fått samma ägare som i koncernerna MittMedia, Gotha och NTM, Schibsted äger både Aftonbladet och Svenska Dagbladet. Bonniers äger flertalet medier i Skåne, en expansion som tidigare ägarfamiljerna Ander och Sommelius gjorde allt för att motverka.  Och Stampen har varit rejält på dekis och försöker väl fortfarande få ordning på sina affärer genom skilda strukturaffärer där vi ännu inte sett slutet.  

Jag vet trogna lyssnare till Mattson och Helin som anar att deras podcast kan förebåda något gemensamt, men gissar nog att det snarare är deras glöd för branschfrågorna och viljan till en ökad transparens rörande verksamheten som är drivfjärden. Men jag skulle kanske inte satsa mer än en hundring på att det med tiden stannar vid detta…

Nåväl, det ska bli intressant att följa Atladottir & Bjurwald i framtiden. Jag tror att de kommer med intressanta analyser och granskningar som ingen annan gör, kanske särskilt rörande public service samt mediernas behandling av integrations- och migrationsfrågor. Och om politikens roll i medierna, de frågorna ägnar sig egentligen ingen annan åt. 

Korrigerad 150210 kl 16.20 (jag hade felaktigt skrivit att Schibsted äger Expressen, uppmärksam läsare påpekade. Tack! )