Lambertz förlorade, tryckfriheten segrade.

Yttrandefrihetskommitténs ordförande, justitierådet Göran Lambertz, förlorade sin kamp för att ersätta några av Sveriges grundlagar med en ny lagstiftning. Ledamöterna i kommittén gick emot sin egen ordförande. Lambertz, tidigare justitiekansler, har pläderat för att tryck- och yttrandefrihetsgrundlagarna borde ersättas av en ny grundlag. Hans nederlag är en framgång för tryckfrihetens försvarare. Utredningen överlämnades till justitieminister Beatrice Ask (m) den 23 augusti.

Göran Lambertz har tufft drivit kravet om att de svenska grundlagarna rörande tryck- och yttrandefriheten måste ersättas av en teknikoberoende lagstiftning. Få publicister har hållit med honom och nu har således parlamentarikerna i hans egen utredning gått emot honom, lagarna duger som de är med smärre justeringar. 

Lambertz har också velat införa ett nytt tryckfrihetsbrott, grov integritetskränkning. Även detta krav har publicister vänt sig emot och nu har Lambertz egen utredning gett dem rätt.  

Lambertz har i många år sagt att det behövs en ny lagstiftning, till en början rätt försiktigt och senare mer bestämt. I slutet av förra året till och med rätt påstridigt då han väl kände vittringen av ett nederlag i den kommitté han var ordförande för.  

Göran Lambertz argumentation har jag egna erfarenheter av eftersom vi möttes i en debatt om just dessa frågor i programmet Åsiktsmaskinen i Axess Television i december 2006, jag i rollen som publicist och företrädare för Tidningsutgivarna, TU, med en restriktiv syn på saken, Lambertz i rollen som den skicklige juristen och nytänkaren lyhörd för EU:s krav. Han var som alltid sympatisk och resonabel, jag säkert surare och mindre pragmatisk eftersom jag var starkt kritisk till hans tankegångar.

En annan debattör i programmet var dåvarande riksdagsledamoten Ingvar Svensson (kd) och bägge herrarna försökte förgäves övertyga mig om att den s k Caroline-domen  tvingar fram en ny grundlag i Sverige. Lambertz framstod då som rätt sökande och resonerande kring dessa frågor, medan Svensson verkade vara mer inriktade på förbud och mer byråkratiskt positiv till en ökad samhällskontroll över medierna.

Programledare var Susanna Popova som försökte snärja oss alla med sina frågor. Tyvärr tycks inte programmet finnas på Axess Play, det vore annars intressant att så här i efterhand se hur Lambertz resonerade i ett så tidigt skede, närmare sex år innan han slutligen drabbades av nederlaget i Yttrandefrihetskommittén.

Caroline är prinsessa av Monaco, en superkändis som var ute och red då hon blev fotograferad på hästen, en helt harmlös bild. Hon gick ändå till EU-domstolen och vann 2004 en framgång då domstolen menade att tyska staten juridiskt sett inte gjort tillräckligt mycket för att skydda hennes integritet.

Denna dom har sedan år efter år åberopats av Lambertz och andra för att hävda behovet av en ny svensk och EU-anpassad lagstiftning, en förändring som många publicister sett som ett hot mot den klassiska svenska tryckfriheten.

Prinsessan Caroline fick tydligen blodad tand av sin framgång och har senare gått vidare med ytterligare liknande fall i EU-domstolen, men då förlorat. Den domen har inte alls uppmärksammats på samma sätt, men det senaste utslaget försvagade argumentationen för Lambertz och andra förespråkare för en ny lagstiftning. Tidigare har den första Caroline-domen haft ett stort symbolvärde för dem som ville förändra den svenska grundlagen, den senare domen har gått dem emot och visar att Sverige bör stå på sig i diskussioner rörande EU:s syn på våra lagar och inte ge efter för tillfälliga opinioner och domstolsutslag.

Göran Lambertz har i debatten ofta pekat på en rad mer eller mindre hypotetiska exempel som stöd för behovet av en ny lagstiftning, särskilt vad det gäller integritetsfrågorna. Det gjorde han till exempel i somras på en debatt arrangerad av Tidningsutgivarna i Almedalen där han fick mothugg av Sveriges Radios vd Mats Svegfors och Expressens chefredaktör Thomas Mattsson.

Göran Lambertz säger att han inte känner sig överkörd trots nederlaget i YFK och han verkar vara lika glad som vanligt trots att han denna vecka också fått mycket hård kritik av jurister och debattörer med Leif GW Persson i spetsen. Detta för att han anser att det finns klara bevis för att Sture Bergwall (Thomas Quick) är skyldig till ett par mord trots att han frikänts i nya domar.

Lambertz sa i Almedalen att han är övertygad om att han faktiskt får rätt en vacker dag vad det gäller lagstiftningen; Sverige kommer förr eller senare att införa en teknikoberoende grundlag rörande tryck- och yttrandefriheten, menade han.
Och lika säker på sin sak verkar Göran Lambertz vara i debatten om Sture Bergwall. Där tror jag kanske att han har svårare att få rätt med tiden. Lambertz är onekligen ett intressant och färgstarkt justitieråd, inte en jurist som vi är vana att se dem. 

Tryckfriheten vann en seger genom YFK:s nu avslutade arbete, men det kommer nya hot. Numera dyker det gång på gång upp förslag om inskränkningar i tryck- och yttrandefriheten. Beatrice Ask har lagt förslag om förbud mot kränkande fotograferingar, politiker och ämbetsmän vill begränsa offentlighetsprincipen, till exempel vad det gäller inkomstuppgifter. Passbilder är i praktiken redan sekretesskyddade så att medier inte kommer åt bilder på förbrytare och vid ett tillfälle vägrade passregistret till och med att lämna ut en bild på en landshövding för att skydda dennes integritet! Pinsamt. 

Och det kommer säkert en ny utredning om grundlagarna rörande tryckfriheten förr eller senare. Den nu avslutade utredningen lär ha varit den sjätte under de senaste decennierna. Ämnet är alltid populärt bland politiker, om man säger så.