Äntligen dags för Almedalen! Söndagen var det premiärdag med Miljöpartiet först ut på scenen i den vackra stadsparken som heter Almedalen. Jag hörde dock inte så mycket av Gustav Fridolin och Åsa Romson eftersom jag hela tiden mötte intressanta människor i publiken.
I samtalen med dessa sa flera också att politiken idag inte spelar samma roll i Almedalen som förr. Alla seminarier med organisationer, företag, lobbyister och olika intressegrupperingar numera är intressantare. Instämmer helt. I år är det nytt rekord med över 1400 officiella arrangemang.
Almedalsveckan inleddes för min del med att jag lyssnade på en debatt arrangerad av Tidningsutgivarna, TU, om kulturjournalistiken. TU arrangerar en lång rad intressanta debatter på temat mediemakt och just denna kulturinriktade debatt är troligen inte den som man kommer att minnas längst.
Det ligger nog i ämnets natur och debattörerna filosoferade också kring frågan om varför inte kulturverksamhet och journalistiken om denna inte nått högre höjder, som till exempel i Frankrike. Debatten hade sannolikt blivit livligare om Aftonbladets kulturchef Åsa Linderborg hade varit med, men hon hade tyvärr blivit sjuk. Nu tycker jag Stina Oscarson, chef för Radioteatern, var intressantast att lyssna på i panelen.
Mest drag i diskussionen blev det dock då konstnären Anna Odell, hon med det fejkade självmordsförsöket, nämndes av moderatorn Anna Serner, vd på TU, och därpå själv reste sig i publiken och tyckte till om landets kulturjournalistik. Anna Odell var ganska kritisk och menade bland annat att redaktörerna på kultursidorna gärna fastslår sanningar, men att dessa inte alltid är sanningar i verkligheten utanför tidningsspalterna.
Från publikplats på debatten i Almedalens hotell hade jag tänkt twittra, men det var omöjligt på grund av en riktigt usel G3-kontakt via operatören Telia. Märkligt på en sådan plats i ett sådant sammanhang; Visby är Sveriges politiska maktcentrum under en vecka och då fungerar inte G3 tvåhundra meter från Almedalens scen! G3-nätets dåliga räckvidd blir enligt min mening ett allt allvarliga problem med dålig kontakt och täta nedkopplingar lite här och var i Sverige, även där det funkat bättre tidigare.
Visby var idag ganska kylslaget med tät dimma över havet. När vi kom dit med färjan Gotlandia II vid 14-tiden såg man ingenting genom dimman och fartyget tutade regelbundet sin långa varningssignal. Dimman höll i sig och vid ett trevligt mingel under kvällen arrangerat av Grayling i en högt belägen trädgård var all utsikt tyvärr borta.
Däremot funkade det viktigaste i Almedalen som vanligt, det vill säga alla nyttiga och intressanta möten mellan människor, kända och okända, både hos Grayling och på gator och torg i Visby. Värdet med Almedalen har diskuterats kritiskt i skilda sammanhang och det finns det säkert skäl att göra, inte minst då kostnaderna för både arrangörer och besökare drar iväg. Visst vore det enklare och billigare med arrangemanget på en mer central plats utan problem med färjor, flyg, boendet och möteslokaler. Visby har skäl att oroa sig inför framtiden!
Under några timmar idag räknade jag dock till ett tjugotal möten och samtal med människor som på ett eller annat sätt är värdefulla för de olika verksamheter som vårt bolag Utkik Media sysslar med. Människor som jag aldrig skulle träffa på en och samma plats annars, människor som genererar både kunskap, nya kontakter och kanske uppdrag.
Hur ska man värdera sådant?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar