Lagen mot förbud av innehav av barnpornografi böjar nu få berättigad kritik efter en märklig dom i Uppsala tingsrätt, här refererad i Arbetarbladet i Gävle.
Lagen om barnpornografi började gälla för ett tiotal år sedan och förslaget om innehavsförbud kritiserades starkt av tryckfrihetens försvarare eftersom det plötsligt inte bara blev olagligt att producera och sprida något som är förbjudet enligt tryckfrihetsförordningen, utan också att inneha en sådan produkt. En historisk förändring, men de synpunkterna vägde naturligtvis lätt i debatten. Det är närmast omöjligt att argumentera för något som kan uppfattas som försvar för barnpornografi
Det är just detta ordet "innehav" som är intressant. Detta är så vitt jag förstår fortfarande det enda lagförbud mot innehav som finns för tryckta skrifter i Sverige och därmed utmanar lagen den svenska tryck- och yttrandefriheten.
Det har nu lagens förespråkare inte brytt sig om, ändamålet har setts som viktigare än tryckfriheten. Nu har dock debatten kommit igång sedan Uppsala tingsrätt dömt en kännare av mangaserier som haft teckningar av nakna barn i sin dator. Polisen beslagtog datorn och hittade bilderna. Barnporr enligt domstolen, inte alls enligt kritikerna.
Sveriges Radio har ett häpnadsväckande uttalande av Axel Peterson, kansliråd på straffrättsenheten på justitiedepartementet. Han ger moralpaniken ett ansikte när han säger att de som hittar mangaserier hemma bör "göra sig av med materialet och i förekommande fall kontakta polisen". Jösses, vad händer, vart är vi på väg?
I Dagens Nyheter är Peterson något mer sansad, men klokast i samma artikel är Marie Eneman som forskar kring barnporr och som frågar sig om vi kanske till och med är på väg att kriminalisera tankarna i våra huvuden.
Begreppet barnporr är så laddat att få vågat ge sig in i debatten, men efter den här domen har en rad respekterade kritiker dömt ut domen. Läs till exempel Gefle Dagblads intervju med bibliotekarien Daniel Gustavsson som menar att även bibliotek, och många andra, är lagbrytare om denna dom vinner laga kraft.
Alltså, förbudsamhället är på väg mot nya triumfer i Sverige. Det finns det all anledning att återvända till i debatten, men just nu är det nog viktigast att läsa kloka ord om saken på, framförallt, skilda bloggar. Det gäller till exempel Henrik Alexanderssons blogg.
Klok i sammanhanget är också moderate riksdagskandidaten Per Hagwall som bloggar om vad han tycker om förbudet att inneha barnporr och om Epcats inflytande i dessa frågor. Organisationen har drottning Silvia som beskyddare och hon har också tydligt tagit ställning för ännu hårdare förbud, bland annat i en uppmärksammad radiointervju där hon krävde ett förbud även mot att titta på barnporr i en dator även utan nedladdning. Piratpartiet och Rick Falkvinge kritiserar både drottningen och Ecpat för deras agerande. Jag instämmer, domstolens beslut visar att lagen närmast blir kontraproduktiv eftersom den börjar uppfattas som löjligt överdriven. Det var väl inte det Silvia och Ecpat ville?
Piratpartiets ledamot i Europaparlamentet, Christian Engström, har också skrivit en mycket bra och läsvärd text i ämnet för några månader sedan. Han pekar på risken för att det kommer fler krav på censur och han har naturligtvis helt rätt.
Frågan är hur nästa dom om innehav av barnpornografi kommer att se ut, för att inte tala om den första domen mot den som tittar på barnporr i en dator. Det är nämligen förbjudet i Sverige sedan den 1 juli i år. Kommer nästa dom att väcka respekt eller uppfattas som lite löjlig?
Domen mot mangakännaren måste överklagas och prövas i högre rätt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar